Politikerna måste sluta hata politiker

jag gillar inte mobbing, och snart har politiken devalverats till ett avsnitt av Big Brother om politikerna inte själva lyfter sig.

Jag gillar inte mobbing, och snart har politiken devalverats till ett avsnitt av Big Brother. Om politikerna inte själva lyfter sig.

Politikerförakt. Känner ni igen ordet? Det används då och då för att beskriva hur väljarna tappar förtroendet för politiken. Gör politikerna bort sig, om de gör orätt, så bidrar det till föraktet. Det finns även människor som håller detta som någon sorts status quo. Är någon politiker förtjänar denne inget annat än förakt. För sådana vet man ju hur de är. Och då kan man ju behandla dem precis som de förtjänar, för de är ju inga riktiga människor som du och jag. Eller hur?

Vad som skrämmer mig är hur vanligt det är med politiker som bidrar till föraktet.

En liten snackis i helgen handlade om en gotländsk politiker som agerade enligt partilinjen. Det fick hen skit för, to say the least. Inte minst på de sociala medierna. Jag tänker inte gå in på vad som är rätt eller fel, för jag har skrivit om just detta agerande tidigare. Det här togs även upp i en ledare idag. Jag ska inte säga att vinden vände där, men det stänkte tillbaka en hel del på belackarna eftersom det händer oavsett partifärg och regeringsuppställning.

Det värsta föraktet är det som politiker visar varandra, och som kräks ut i intervjuer, på sociala medier och i insändare. Man letar fel, insinuerar och feltolkar varandra medvetet. Allt för att nedvärdera motståndaren. Man gör detta på riksnivå och på lokal nivå.

Jag kan inte förstå att politiker väljer att visa sådant förakt. Politik borde kännetecknas utifrån en vilja att uppnå något, inte att rasera det. Värst är det när det inte handlar om sakfrågor, utan när föraktet siktar in sig på personerna. Deras utseende. Deras familjesituation. Sexualitet. Härkomst.

Jag uppmanar alla partierna på Gotland att ta tag i detta. Som väljare kräver jag det. Tillåt inte att era politiska vänner skyller på att det är deras personliga uppfattning, för det upphörde att vara personligt när de tog sina första politiska uppdrag. Jag vill se en valrörelse som handlar om att bjuda in, bjuda till och lyssna.

För demokratins skull. Annars fyller ni bara på politikerföraktet. Jag följer er alla, och jag kommer inte vara tyst under valåret 2018!