Är Brexit början på något bra för alla? Inte en susning, men tack vare detta så fick Relevante visa sin bild på Lammlur genom Wikimedia Commons och CC-BY-SA 4.0
Jo, jag känner till det där med knäckta ägg och omelett. Och att det är en sjujäkla kliché. Men det kan vara så att detta ägg är början på något bättre?
Brexit har förvånat en hel värld, och kanske också britterna själva. Konstigt nog tror jag att detta bara är början. Inte början på slutet, utan snarare början på något nytt. För att komma dit behövs det möjligen fler ägg, men framför allt tror jag vi behöver komma på varför så många tycker att den nuvarande äggröran smakar så illa. Och varför vi behöver sno ihop ett nytt, och bättre, EU.
Jag tror nämligen inte att detta skulle vara slutet på gemenskapen. Det finns egentligen bara ett sätt som verkligen skulle sänka hela tanken med EU, och det är om vi tror att allt kan fortsätta som vanligt. För… det kan vi inte!
Och i Brexits kölvatten ser jag två, lite olika, svallvågor…
Det börjar faktiskt i närområdet. Närmare dig, i det egna landet eller till och med den egna kommunen. Jag ser politikerföraktet. Misstroendet för myndigheter och auktoriteter. ”PK-maffian” och faktaresistensen. Vi är inne i en ganska så läskig, nedåtgående spiral som ökar i styrka hela tiden. Vanmakten bland grannar och vänner ökar. Du litar mer på Pelle i huset bredvid än på experterna, för de ”saknar ju kontakten med vanligt folk”. Det samma sägs om politiker och andra samhällsbärare. De ser inte längre ”det vanligt folk” ser.
Jag är ledsen, men jag tror att det bottnar i ett moment 22 där politikerna och samhällsapparaten står på en sida, media på en annan och ”vanligt” folk på den tredje. Just nu vill folket ha enkla lösningar på komplexa frågor, media eldar på med svarta rubriker och ”klickbaits”, medan politiker slänger extra bensin på brasan genom att låtsas att de har de enkla svaren.
”Vi vill ha tillbaka våra enkla liv, som var trygga med våra gamla jobb att gå till” säger folket.
”Brottsligheten i Din stad ökar när fabriken hos Dig läggs ner” mullrar media.
”Hårdare straff och ersättningsjobb” kontrar politikerna med.
Jag läser att Donald Trumps retorik går hem i ett USA där de gamla industrijobben ersätts av låglönejobb. Där arbetare behöver två eller tre jobb för att nå samma lönenivå som tidigare, i konkurrens med människor de aldrig trodde att de skulle behöva konkurrera med i yrkeslivet. Trump kommer med enkla lösningar, och han får rubriker oavsett om media orkar syna hans påståenden eller inte.
Högerextrema och populistiska partier har just nu vind i seglen. Några som inte har det är mediahusen vilka just nu drömmer om journalistiska stordåd. Detta medan ekonomin knappt räcker till att dammsuga internet i allmänhet och Facebook i synnerhet efter ”nyheter”. Samtidigt har etablerade partier svårt att göra sig hörda eftersom de inte klarar att överrösta faktalösa, självutnämnda experter och sensationella tidningsrubriker.
Just nu är vi väldigt långt från några landsfaderliga politiker och kunniga journalister som lyfter inte bara debattnivån utan hela samhället. Som respekterar sina meningsmotståndare. Som pekar på samhällsfrågorna på ett erfaret och kunnigt sätt. Istället får vi fler debattprogram, sensationsjournalistik och politiker som istället för sakfrågans lösning anmärker på meningsmotståndarens ordval.
Från min horisont har hela kampanjen om Storbritanniens vara eller icke vara just rört sig i ovannämnda, dåliga regioner. Det är en förlust i sig. Samtidigt är i ärlighetens namn EU en dinosaurie. En jättebest som knappt ens längre känner när en lem attackeras. Men nu är en lem allvarligt sårad. Djupa sår, som kanske kommer att resultera i att den kroppsdelen förloras.
Det kanske inte går så långt. Kanske kan EU förbättra relationen med britterna. Kanske EU inser att utan sina lemmar, vilka består av vanligt folk i städer och på landsbygd, så fungerar inte den fria marknaden. Att gemenskapen behöver reformeras och utvecklas, innan man står där utan vänner att samla till samråd.
Jag tror, att i den utdragna process det innebär att avbryta samarbetet mellan EU och Storbritannien, så kommer samtalen skapa något nytt. Något som är bättre. Inte bara för det anrika gamla kungariket, utan för hela Europas folk. Ett EU som är relevant och kanske till och med förståeligt för folket.
Jag vet, jag har sannerligen inte bidragit till några lösningar eller smarta quick-fix. Men…nu om någonsin finns det en chans att göra europa bättre. Inte sämre!
