
Faximil från Sveriges televisions hemsida, med nyheten om riksdagens nya asylregler.
Nej, jag vet. Jag hävdar gång på gång att man inte ska agera i affekt. Att inte skriva eller posta eller dela när känslorna ligger på utsidan. Jag vet att det är min egen tumregel. Fast nu har det åtminstone gått sex timmar sedan riksdagen klubbade igenom de hårdare asylreglerna, och jag borde känna mig lite mindre arg. Jag borde kunna tänka rationellt.
Men det gör jag inte! Allt jag kan tänka på är barnen. Kalla mig blödig och naiv, men när organisationer som Svenska kyrkan, eller Röda korset, eller till och med Amnesty går in och säger ”gör det inte”, ja då känns det som om man borde ha lyssnat. Man borde backat och tagit sig en funderare.
Man borde ha tänkt på barnen!
Inte sedan andra världskriget har det funnits så många människor som flytt för sina liv som nu. På 70 år har det inte funnits så många barn som riskerar att dödas i krigszoner eller på grund av våldets effekter.
Jag är själv pappa. Jag skulle själv göra allt vad som krävs för att föra mina barn och min fru till en säkrare tillvaro. Det är varje förälders ansvar och förbannade plikt att försäkra sig om att barnen är trygga.
För barnens skull!

Drygt sex timmar, sedan försöker Kd:s ordförande få det att låta som om partiet röstade nej. När de istället lade ner sina röster. ”Man ska inte ljuga…”
Nu har Sveriges riksdag klubbat igenom något som jag som pappa och svensk inte kan stå bakom. Jag har ännu inte hört något argument som väger tyngre än barnens väl, och dagens beslut är för mig en gåta. Fyra partier gjorde det möjlig. Två gick emot. Och två smet ut genom den politiska bakdörren. Varav ett av dessa två sista väljer att ljuga om det redan ikväll…
Jag gissar att det finns en hel del människor som idag allvarligt funderar över sin politiska hemvist. Människor som hoppas på att antingen få en väldigt bra och hållbar förklaring till vad som skedde idag, eller att beslutet återkallas. Innan nästa val. Innan valsedlarna ska stoppas i kuvertet och lämnas in.
Framtiden för barnen hänger på det!