En kort paus från Europa

Schlagerparty hos lillasyster i Roma.

Schlagerparty hos lillasyster i Roma.

Jag har precis smitit undan, bort från övriga klanen som just nu sitter och tittar på eurovisionschlagerfestivalen. Här i vardagsrummet finns en soffa som är riktigt, riktigt bekväm att ligga i.

Det är tio nummer sedan Måns hade sin lilla teté a teté med den omgjorda streckgubben, ”and on a related note” kom mitt lag sist i dem hbtq-tematiserade 6 plus 2 (fast det visade sig att det blev nio) släkttävlingen. Även här skyller vi väl på domarna, eller?

Säga vad man vill om den galna släkt jag har, men vi har fantastiskt roligt tillsammans. Och så även våra barn som toklekt i flera timmar. Just nu ligger dock de flesta av dem på en madrass och leker med sina iDevises. Vi saknar däremot mellanbror med familj. De är bortresta, men vi har redan hunnit göra oss lustiga gentemot varandra över Viber.

Hmmm. Den här soffan var faktiskt riktigt skön… jag tror jag ligger kvar lite till…

#Blogg100

Naturen är… lite skrämmande

Jag, en van naturmänniska, i mitt favoritelement! Äh, skojar bara.

Jag, en van naturmänniska, i mitt favoritelement!
Äh, skojar bara.

Okej, jag erkänner. Det var egentligen inget jag ville säga. Men jag fick en sådan bra bild på mig själv idag att jag bara var tvungen att hitta på en anledning att få posta den. Den får mig att se så… sportig ut.

Däremot är det ingen större överraskning att bilden togs under jobbets pilgrimsvandringar i kolmårdenskogarna. En nyttig erfarenhet som jag berättade om medan jag var där i ett par andra bloggpostningar. Om vi bortser från en viss smärta i fötterna (jag saknar i princip fotsulor tror jag) så var upplevelsen bra för kroppen min, och jag tycker nog att jag klädde mig smart för uppgiften.

Men lite sugen är jag på att köpa ett par riktiga vandrarkängor. Och det skrämmer åtminstone min plånbok. Lite…

#Blogg100

Nedräkning pågår

Egntligen ska man inte räkna ner. Det kan vara lite… deprimerande. Som med semestern. Nej, inte för att den kanvara deprimerande, utan för att jag alltid försöker att tänka på hur många dagar jag fått vara ledig. Inte hur många dagar jag har kvar av ledigheten. Eller på julafton, där försöker jag tänka på hur många klappar jag fått. Istället för på hur många jag har kvar att få (Okej, dåligt exempel. Fast ni förstår nog vad jag menar).

Men det finns undantag! Dagar kvar till helgen. Det är något som vekligen går att räkna ner. På gott och ont, för jag ser verklige fram emot sovmorgon och att på träffa släkten på lördag. Däremot innebär helgen även gräsklippning. Av två veckors oklippt gräsmatta.

Om nu maskinhelvetet fungerar…

#Blogg100