Med alarmister i gotlandsradion

Det är viktigt att belysa problem. Men säkerställ att det verkligen är problemet du belyser, och inte ett symptom på ett mycket värre problem.

Det är viktigt att belysa problem. Men säkerställ att det verkligen är problemet du belyser, och inte ett symptom på ett mycket värre problem.

Allvarligt talat trodde jag vi begravt den här debatten. Den är över två år gammal. Jag trodde vi gått vidare och siktat in oss på de verkliga orsakerna. Att vi lyft oss lite, släppt symptomjakten till förmån för de verkliga problemen. Men så ramlar vi ner i alarmisternas hjulspår igen…

P4 Gotland intervjuade idag ”Åse Victorin, specialist i barn- och ungdomsmedicin, skolläkare och föreläsare” som det står på deras hemsida. Och jag ska absolut inte ta ifrån henne den kunskap hon besitter, och mycket av problemen hon ser bland ungdomarna är mycket riktigt ett problem. Men bara det att hon, och programledaren, använde sig av just ordet ”skärmtid” räckte för att slå på varningsljuset hos mig.

”Skärmtid” är förmodligen en av de dummaste och mest felaktiga uttrycken som finns vad det gäller människors användning av informationsteknologi. Och detta slarvigt använda ord används nästan uteslutande för att beskriva något negativt. Något katastrofalt. Något… alamistiskt!

Fråga dig själv; Vad är ”skärmtid”? Är det den tid du sitter lutad över din telefon? Är det när du tittar på din surfplatta? Eller datorn? Är det datorn och allt som har med internet att göra? Är det när du skriver ett brev? Tittar på film? YouTube? Spelar spel som Tetris, eller Counterstrike?

Vad är skärmtid?

Är boken en skärm? Tidningen? Är det skillnad om boken eller tidningen läses på en läs- eller surfplatta? Åse Victorin sade, som jag uppfattade det, att all ”skärmtid” verkligen var all ”skärmtid” oberoende vad du gör. Är då en film skadligare att se på en datorskärm jämfört med att se samma film på din teve? Eller att gå på bio och stirra på en 15 kvadratmeter stor skärm två timmar i sträck?

Jag tror inte på detta. Det finns åtminstone två mycket viktigare frågor. Den ena är hur länge du gör något. Den andra är vad du gör. Allt är skadligt i för stora mängder. Och det är, i längden, skadligare att spela ”stressiga” spel jämfört med ”lugna” diton. Ingen, absolut ingen, mår bra av stresspåslag flera timmar om dagen alla dagar i veckan.

Därefter har vi nästa nivå. En ännu viktigare nivå. Det är föräldrarnas ansvar över sina barn. Föräldrars medvetenhet om vad barnen gör, vilka spel de spelar och vilka kontakter de har på nätet är lika viktigt där som i det verkliga livet. Precis som i det verkliga livet påverkas också barnen av sin livssituation, och det kan vara precis lika mycket verklighetsflykt att börja ta droger som att fly in i en annan fiktiv värld. Det tillfredställer precis samma beroendecentrum i hjärnan och det är precis lika lätt att trilla in i vilken av dessa beroenden om barnet har anlag för detta.

Att prata om ”skärmtid” och hur skadligt det är, är som att prata om hjul och mena att det är farligt. Precis så dumt och uddlöst är det, och jag önskar att media kunde låta bli att ge dumheten näring och istället prata om hur vi tar hand om våra barn på bästa sätt.

Eller prata med våra barn!

För den nyfikne finns det hur mycket som helst på nätet, och länkar i länkarna. Följ tråden Emanuel Karsten hade på sitt Twitter, eller vad kommunikationsbyrån Salgado skrev så sent som i februari i år.

I en radio nära dig…

En radio för information. En radio för underhållning. En radio för... sällskap.

En radio för information. En radio för underhållning. En radio för… sällskap.

Min pappa är en radiot! Det är väl inte så konstigt med tanken på att han är en gammal lokalradiochef. Under många år var det en viktig del av hans värld, och jag skulle ljuga om jag försökte påstå att jag aldrig påverkats.

Jag har fragment av minnen från Gotlands Radios tid vid Donners plats. Jag har desto fler minnen från Radio Gotlands Specksrum, och jag har så smått börjat samla på mig minnen från P4 Gotland på A7. Så… lite bär jag med mig arvet från pappa. Lite är kanske jag också en radiot…

Men jag ska inte lägga allt för mycket värdering i det. Jag har mer i mitt liv än vad som färdas i etern, och även om radion i stort sett alltid står på hemma så stänger jag allt som oftast av den när jag är ensam hemma.

Idag var jag däremot inte ensam. Idag lyssnade jag på radion, och idag hörde jag hur Benny från Gotland, som nu lever som exilgute för kärlekens skull i Värmland, nästan blev mästare i ”SöndagsMorgan i P4”. Vi svarade båda fel på sista frågan…

Det är kanske inget jag hade fått veta om jag inte hade en pappa som vant mig vid att vara en radiot…

När terrorn fick media att skämmas

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Bild tagen av Pontus Lundell, från arbetsplatsen ner mot Drottninggatan. Bilden är ytterligare ett i raden av alla bilder som visar hur en polis trots pågående terrorattack och iklädd full utrustning hjälper en gammal dam med hennes matkasse längs Drottninggatan. Bilden kommer från Pontus facebookflöde, och klicka gärna för att ge honom cred för en suverän bild!

Det tog inte många minuter innan jag såg de första bilderna. De första tweetsen, och de första nyhetsflasharna. Fredagen den 7 april 2017 lär jag minnas för resten av mitt liv. Men, kanske inte för det hemska som hände? Inte för de makabra bilderna på skadade och döda. Inte en lastbil inkörd i ett varuhus, och inte heller alla skärrade människor. Jag kommer istället minnas denna dag för två andra orsaker.

Först och främst kommer jag minnas hur samhället så snabbt, så resolut agerade. Polis, brandkår, sjukhus. Alla var de direkt på tå och gjorde, så långt jag kan avgöra, allt rätt! Jag är faktiskt förvånad över detta. Det borde jag inte vara, men ändå är jag det. Jag är också förvånad över hur Stockholm och stockholmarna agerade. Jag är förvånad över taggen #OpenStockholm och hur de sociala flödena svämmade över utav människor som ville göra något för sina medmänniskor. Hur mänsklighetens vackraste själ tog form där och då, i en stad som höjde sig och öppnade sina hjärtan istället för att sluta sig i rädsla.

Jag är en ödmjuk och samtidigt stolt svensk. Jag är stolt över huvudstadens invånare!

Smolket i glädjebägaren denna dag, och kväll, vad många av våra traditionella media. Vad gick egentligen snett? Obekräftade uppgifter staplades på rykten och rena lögner. Chockade människor intervjuades i sin nöd. Viljan att vara först med det senaste knuffade ut alla krisplaner, policyer och sunt förnuft genom bakdörren. Utan att ens öppna den…

Källkritiken, denna så viktiga i ett journalistiskt arbete, kanske inte dog denna dag. Men jäklar vad den luktade illa helt plötsligt. Detta slog mig gång på gång under dagen som gick, och det gjorde faktiskt ont att se. Jag hoppas verkligen att de stora drakarna rannsakar sig själva, för detta var verkligen under all kritik.

Jag är inte den ende som tycker detta. Under dagen har flera sagt samma sak, och eftersom de har kommit så mycket längre i sina analyser än vad jag kan komma föreslår jag att ni läser deras material. Läs hur Joakim Jardenberg hos Facebook, Google och Wikipedia hittade den sakliga rapporteringen. Läs om varför Björn Werner på vägen hem undvek vissa gator för att media rapporterat om skottlossning. Eller läs hur Mediavärlden jämför Polisens och medias insatser med varandra.

Stockholmarna kan vara stolta. Blåljuspersonalen kan vara stolta. Samhället och våra politiker kan vara stolta. Media…

..ska börja planera hur de ska återfå förtroendet!

Edit: Jag vill lägga till Kjell Häglunds tidiga analys bland länkarna ovan också. 

Gotland landade i Linköping

Bild från Swebricks utställning.

Bilden är tagen av Petter Åkeson under utställningen i Linköping, och visar det gotländska bidraget. Till höger i bilden syns en del av Joakim von Ankas pengabinge. Även den är byggd av en gotlänning.

Ett Gotland i miniatyr fanns på plats på Flygvapenmuseet i Linköping helgen 18-19 mars. Legoentusiaster ur föreningen Swebrick var på plats för att visa sina byggen med den utställning som arrangeras på en ny plats i landet varje år. Drygt 13 000 besökare tittade närmare på föreningen alster, och på plats var även fem medlemmar ur gotlandsavdelningen. Med sig till Linköping hade de den gotlandskarta som tidigare endast visats under novemberutställningen på Fenomenalen i Visby 2016.

Årets tema för riksutställningen var inte helt oväntat flygplan, vilket illustrerades väldigt väl av det specialset som föreningen tog fram där Tummelisa, svenska flygvapnets första plan, var uppbyggd i miniatyr.
Som vid alla andra utställningar delades det även ut pris, och här utmärkte sig gotlänningarna med sin karta. I kategorin ”Bästa Event Community Build – Eventtema” vann gotlandskartan med sina för eventet specialbyggda luftfarkostdetaljer i miniatyr. Bland annat presenterades såväl polarforskaren Andrées som Pippi Långstrumps luftballonger samt den Dornier-Wal maskin som sägs ha landat på Tingstäde träsk av ingen mindre än Hermann Göring under 1925 och -26.

Motiveringen till utmärkelsen, vilken skrevs av en tvättäkta viggen- och gripenpilot, löd: ”Med en kreation som ger betraktaren en lektion i både geografi och historia har skaparna lyckats bygga en del av världen som för närvarande är i mer fokus än på länge. Bygget har både kvalitet och kvantitet med detaljer som tilltalar både flygentusiaster och noviser. Den grupp som verkligen tagit sig an utmaningen och på bästa sätt adderat ett flygtema till sin skapelse är: Swebrick Gotland med Gotlandskartan!”

Det var en väldigt nöjd gotlandsdelegation som packade ner sin karta och återvände till ön. Dock inte med flyg utan med båt.

EDIT: Denna text skrev jag egentligen redan för 24 timmar sedan. Men eftersom jag ville att texten först skulle publiceras där den var ämnad att publiceras, hos Gotlands Medias sajt Hela Gotland och öns tidningar, så publicerar jag den först nu.