Det du inte ser, men har framför dig

Det smyger sig på dig, och plötsligt står du där med allt bråte du inte visste du hade... Bild från PublicDomainPictures.net

Det smyger sig på dig, och plötsligt står du där med allt bråte du inte visste du hade… Bild av Steffen Thomä, från PublicDomainPictures.net med licens CC0 1.0 Universal.

Du vet hur det är. För varje år samlar man på sig lite till. En grej blir två, blir tre och vips står man där och undrar hur i hela friden man kunde fylla hela huset med prylar, skräp, grejer och annat som man egentligen aldrig ville ha från första början. Du ser det egentligen aldrig komma, utan plötsligt är allt bara där.

Det behöver inte ens vara en hobby. Vi har väl alla ett skåp i köket där allt till sist hamnar. Gamla termosar, sportflaskor, matberedaren. Och mixerstaven som bara använts ett par gånger. Om ens det. Eller den där lådan på jobbet. Den där du lägger de där papperna som du vet att du egentligen borde slänga, men som du inte riktigt vågar. Det fulltecknade anteckningsblocket. Den där boken du tyckte kunde vara intressant att läsa…

Känner du igen det?

Vet du vad som är ännu värre? Det är när du ”ärver” den där lådan på jobbet. Och resten av rullhurtsen lådan är en del av. Plus bokhyllan. Samt hela hörnet på skrivbordet. Det är värre, för du inser till sist att det inte ens är ditt eget skräp du samlat på. Det är någon annans dåliga samvete som fyller upp dina arbetsutrymmen. Det är dina föregångares skräp som du pliktskyldigt hållit fast vid.

Det är faktiskt värre.

Gissa vem som just har upptäkt att han behöver de där utrymmena? Om inte för annat än att få plats med sitt eget skräp…?

Gå, gick, gått… långt för att vara jag

Thule station under en resa med Gotlands museijärnväg.

Man kan gå långt i sitt liv. Fast ibland är det skönt att få skjuts…

Det enda vi med säkerhet vet, det är att vi inte har en aning om vad framtiden har på gång för oss. Om någon till exempel skulle ha berättat för mig för fem år sedan att jag med jämna mellanrum skulle pilgrimsvandra så hade jag knappast trott dem. Om någon för bara lite drygt två år sedan skulle påstå att jag varje morgon skulle kliva upp i svinottan och ta en rask morgonpromenad, oavsett väder, skulle jag tro att de var galna.

Men dåtidens framtid har omvandlats till dagens verklighet. Jag jobbar på ett ställe där pilgrimsvandringar är en realitet (och en del av företagshälsovården), och en läkare lyckades skrämma upp mig tillräckligt för att åtminstone till en viss del följa hälsorådet. Så framtiden hade verkligen överraskningar beredda för mig.

Sedan är det lite extra roligt att i stort sett de enda gångerna jag inte tar min morgonpromenad är just samma dagar som jag ska pilgrimsvandra. Man måste ju unna sig att skolka lite från plikterna ibland.

Och har man tur får man åka museijärnväg tillbaka samma väg som man just gått…

Släpper det inte riktigt ändå…

Jag har en av Visbys coolaste arbetsplatser. Allvarligt talat. Den coolaste!

Jag har en av Visbys coolaste arbetsplatser. Allvarligt talat. Den coolaste!

Det är verkligen svårt att inte… göra lite extra. Lite mer. Som när någon ställer lite frågor och jag vet vad det handlar om och enkelt kan hänvisa vidare, ja då gör jag det!

Det går inte att låta bli. Det är ju en del av inte bara mitt jobb, utan också lite av vem jag är.

#LivetSomKommunikatör

Allt påverkar allt

Allt påverkar allt. Precis som i naturen så får det inte finnas några vakum...

Allt påverkar allt. Precis som i naturen så får det inte finnas några vakum…

Som kommunikatör bör du sitta med i företagets/organisationens ledningsgrupp. Det är sedan gammalt…

I min roll som kommunikatör för Svenska kyrkan i allmänhet, och Visby domkyrkoförsamling i synnerhet, gäller det allt som oftast att hålla munnen stängd och öronen öppna. Det är först när du lyssnat in allt som sägs, alla argument, tankar och känslor som du kan börja din färd till att förstå. Det är också sedan gammalt!

Det lustiga med att jobba som just kommunikatör är att det är väldigt sällan som du får höra något helt nytt. Du känner liksom igen det sedan tidigare. Men det gamla får en helt ny kontext, en helt ny mening, när du kombinerar det med den situation du är i för stunden. Ett äpple är kanske inte bara ett äpple när det är tillsammans med ett päron. Verkligheten är föränderlig.

Och det blir aldrig gammalt!