Category Archives: Hälsa

Det här är helt kalart värt en dumstrut eller två!

Då så, ännu en dag till ända. Och vad har jag då lärt mig idag? Vilka nya erfarenheter kan jag lägga till mitt mentala lilla CV inför framtiden?

Jo, att 13-åriga fotbollskillar inte är fullt så… smarta som man skulle kunna tro. Jag menar, det borde ju vara självklart för alla som är med och städar på en fagningsdag, och då talar vi om inom ett ganska så precist utmärkt område, att lite snabbhet och noggrannhet från alla fixar biffen raskt. Men så är det inte riktigt. I stort sett måste du hela tiden tala om för de nyblivna tonåringarna vad de ska göra, var de ska göra det och hur det görs. Bara att använda en sopkvast verkar vara lite av raketteknologi för dem.

En annan grej jag lärt mig idag, kanske, är att hur god tårtan på barnkalaset än är (jo, vi föräldrar var inbjudna vi också) så ska jag inte trycka i mig två stora bitar på en gång. Speciellt inte när jag precis innan käkat två och en halv hamburgare med extra allt. Vem som helst kan känna sig lite mindre välmående efter det.

En annan grej är att ja, det gör ont i kroppen att jobba i trädgården. Spadar, ogräshackor plus sopövningarna tidigare på dagen sätter sina spår i musklerna i dina händer. Det kallas muskelvärk. Det går att undvika!

Sist men inte minst så har jag lärt mig något som jag jäklar i min låda borde kunna vid det här laget. Jag har faktiskt 45 års erfarenhet av detta, och kan tycka att jag är lite av en expert på området. En expert som lärt mig min läxa den hårda vägen. Jag har lidit för denna kunskap, och jag har ärr som bevisar det.

Jag borde verkligen, verkligen, ha lärt mig att solen skiner starkt den första fina vårdagen. Jag borde vetat att skydda mig. Jag borde inte bli så överraskad över att jag ser ut som en kokt kräfta ikväll.

Det där med solen, det är verkligen inte min grej…

Världspremiär, vilket är inte sp illa i ett hus som trots allt är 26 år gammalt.

Det här har varit vår vision hela tiden. Från stunden då vi visste att huset skulle bli vårt. Vi visste att vi skulle vakna en morgon, dra isär gardinerna och sedan från sängen njuta av solskenet över trädgården. Idag blev den visionen verklighet!

Men det har tagit en stund att komma hit. När vi väl hade köpt vårt hus och flyttat till Gotland, så var det vissa förändringar vi visste att vi var tvungna att genomföra för att kunna bo kvar. För det första hade vi bara en toalett. Det förstår nog alla att det inte skulle hålla i längden, speciellt inte med två söner som obevekligt skulle komma i tonåren tids nog. Det var problematiskt redan från start eftersom våra sov- och matklockor även var synkade med nummer ett och nummer två. För det andra… hade jag och barnens mor inget eget sovrum.

Barnen fick välja rum först, vilket betydde att mamma och pappa fick klämma in sängen i ett genomgångsrum ut till altanen. Det funkade sådär på vintern. Men på sommaren så var det på en skala mellan kasst och värdelöst något närmare det sistnämnda. Så en om- eller tillbyggnad var ett måste redan från början.

Mest naturligt var en ombyggnation av garaget. Det före detta garaget. Nu har vi ett sovrum ”en suite” som de märkligt nog säger i England. Mugg och sovrum. Bara för mig och Anneli. Byggarna satte igång i höstas och vi har ägnat vintern åt att iordningställa genom att göra allt ytskikt själva. Men vi har sovit där sedan den första november. Då fick vi eget rum till sist, om än lite spartanskt inrett.

Och i morse var första morgonen vi kunde njuta av ett härligt morgonväder utanför altandörren. Medan vi låg kvar i sängen och njöt av utsikten…

Att leka är kul. Men vi ska alla passa oss från att låta leken ta överhanden över våra liv…

I höstas satte jag punkt för något av det dummaste jag någonsin påbörjat. Och de som känner mig, de vet att det finns en del i den kategorin att välja bland. Det tog mig elva år från det att jag, i ett lite svagt ögonblick, började med denna ”lek”. Men det visade sig vara en lek som bara krävde mer och mer av mig. I kombination med att jag är en envis rackare blev detta allt annat än bra…

Platespotting, för er som inte vet, handlar om att räkna bilars nummerplåtar. Det finns olika varianter och svårighetsgrader, men den vanligaste varianten går ut på att du ska hitta en bil med sifferkombinationen 001. Först därefter får du leta efter kombinationen 002. Därefter 003 och så vidare. Så enkelt. Så djävulskt!

Det tog mig drygt 11 år att gå från 001 till 999. Elva år! Jag snittade 100 om året ända tills vi flyttade till ön. Vi kan säga att jag stumnade på upploppet. Det hela började när jag var nybliven, pappaledig husägare i Vallentuna och lyssnade på en tjej som intervjuades av Radio Stockholm. Mitt under intervjun tappade hon tråden eftersom hon där och då hittade nummer 038, och för mig lät det så lätt och enkelt. Perfekt för en uttråkad småbarnspappa!

Den 15 oktober 2015 var jag i mål. Tack vare en vit Volkswagen, parkerad i södra Visby.

Snälla, om jag någonsin pratar om att påbörja något liknande igen så stoppa mig. Lås in mig på psyket. Pumpa mig full med psykofarmaka. Vad som helst, men låt mig inte hoppa på något så dumt igen!

Åh, kolla! Den där streckkoden nummer börjar på 1…