Inte för att det är meningen heller. Men extra kvällsarbete samt storhandel satte P för min ork ikväll. Så den här aftonen fick varken datoriet eller gräsklipparen någon lösning.
Go’natt. För vad det är värt!
#Blogg100
Category Archives: #Blogg100
Gjort är gjort… fast det finns ju Öppet (iMac) köp!
Ska jag öppna paketet jag just köpt? Eller handla på Blocket? Eller…?
Sitter i soffan i vardagsrummet och min uppmärksamhet delas mellan YouTube, Blocket, Apples hemsida och en sjujäkla beslutsamhetsvånda!
Som nämnts tidigare här med uppföljaren här så står vi inför ett litet vägskäl. Så medan jag har kopplat YouTube till teven och ”Walk off the earth”s fantastiska videoskatt slits jag mellan annonserna på Blocket samtidigt som jag dubbelkollar alla specar hos Apple. Hur. Ska. Jag. Göra? Ny eller begagnad iMac?
Tidigare i kväll hade jag en livlig SMS-konversation med kamrat Daniel. Han ger mig alltid de bäst underbyggda argumenten och det smartaste alternativen. Men, som han själv uttryckte det, så lyssnar jag inte på honom utan gillar bara att höra min röst studsa på honom. Vilket säkert också kan betraktas som en variant av härskarteknik. Nu blir jag ju helt plötsligt den där okänslige jäveln som inte lyssnar på honom om jag väljer ett annat spår…
För honom är valet lätt. Men, som jag konstaterade under vårt ”samtal”, när det gäller just datorer har jag världens problem. Inte annars, inte. Handlar det om att köpa hus så är det ”Ok. Köp!”. Bygga om ett badrum? ”Visst. Kör hårt”. Men köpa en dator/iPad/Appleprylar i allmänhet?!?
Damn!
Och gissa vad? Jag skulle köpa tandborsthuvuden på Elgiganten idag. Jag lyckades dessutom komma hem med en fyrkärnig iMac i5. Den kostar ungefär 3 500 kronor mindre än hos Apple själva. Men maskinen står fortfarande ouppackad eftersom jag är så obeslutsam. Daniel tycker att 8 GB RAM är för lite. Och av någon anledning har Äpplet valt att löda fast minneskapslarna på kortet. De går inte att uppgradera!
Dubbeldamn!
Jag får nog sova på saken…
#Blogg100
Ur hjärtat, fem minuter
22:12
Jag känner en liten frustration över att jag just nu ännu inte kommit i säng. Jag vet, jag vet. Klockan är bara något över tio. Ändå svider det i ögonen. Det har säkert att göra med helgens bravader, men ändå.
22:14
Det var däremot kul att hämta sönerna på fritids idag. Inte för att de blev förvånade över att jag faktiskt var mer än två timmar tidig, för det visst de att jag skulle bli. Utan snarare för att kunna ge dem detta. Trots allt hade jag inte varit hemma på flera dager, på lite ”paybacktime” var det allt.
22:16
Synd bara att den yngste valde att stanna kvar på fritids. Och att den äldste valde att ligga på rummet och läsa serier.
Ja ja, det kallas för livet… 22:17
#Blogg100
Att jobba medan du har kul
Jag och arbetskamraterna tar rast under pilgrimsvandringen längs Bråviken. Samtidigt jobbar jag, och passar på att föreviga händelsen i ettor och nollor.
För vissa är det två motpoler. Du kan inte jobba och ha kul samtidigt! Jag kan förstå den känslan, definitivt. Men jag kan inte hålla med om den! Jag minns min första anställning, en viss multimediabyrå i Visby, där vi som jobbade inta bara var arbetskamrater utan vi umgicks även på vår fritid. I alla fall vissa av oss. Det var en fantastisk perid i mitt liv. Men jag minns också att farsgubben inte riktigt var med på banan här…
”Umgås efter arbetstiden? Får ni inte nog av varandra på dagarna?”
Idag är jag lite mer inne på hans linje. Det är nästan 20 år sedan jag umgicks nära nog dygnet runt med mina jobbarkompisar, och ungefär nio arbetsplatser sedan dess. Nu finns det andra och minst lika viktiga människor jag vill och behöver träffa dagligen. Min familj! Min fru! Mina barn!
Men oavsett det kan jag ändå ha kul när jag är på jobbet. Det är ingen motpol, det är inget antingen eller. Jag kan dessutom vara den som jobbar medan kollegorna roar sig, utan att för den delen bli bitter, sluten och tvär. Tvärt om! Jag tror till och med att jag sporras lite av att ha en extra anledning till att ta plats. Det kan ibland till och med vara nödvändigt. För både mig som förin yrkesroll.
I tre dagar har jag nu umgåtts dygnet runt med några av mina arbetskamrater. Dygnet runt, för vi sover i våningssängar på pensiontet vi bor på. Under dygnets alla timmar har jag på något sätt kontakt med andra som jag annars i stort sett bara har en jobbrelation till. Och detta samtidigt som jag jobbat med att dokumentera det vi gör.
Jag är kanske inget ess på att meditera under vandring. Jag är inget proffs på att begrunda visdomsord under tystnad, och jag är definitivt inte bra på att söka mig inåt i min vandring framåt. Men i stället är jag en fena på att finna kameravinklar, se scenarior och att upptäcka det uttrycksfulla.
Samt att använda min iPhone som en multimediacentral! Yay för min lummlur!
#Blogg100