Category Archives: #Blogg100

När jag ställer mina barn i skottlinjen

By | | #Blogg100, Blogdump, Hälsa, Sociala Media
Leave a comment
Det finns så mycket hemskt på nätet...

Det finns så mycket hemskt på nätet…

Jag skäms för det, men idag utnyttjade jag mina egna barn i forskningssyfte. Jag vet. Det är inte riktigt etiskt försvarbart. Och som förälder ska jag skydda mina barn, inte utsätta dem för risker. Varken fysiskt eller psykiskt. Men… jag kände att jag måste göra något.

Ni har säkert sett dem. Traditionalisterna på nätet. De som vet att det var bättre förr. Att allt var bättre förr. Innan pk-maffian, staten, media och polisen förstörde allt. Förr, när vi var bäst i allt. Ingen var sjuk. När man kunde lita på folk, och alla hade välbetalda jobb och ett fantastiskt sexliv.

Jag utsatte idag mina barn för ett dramatiskt och hemskt experiment, och jag måste erkänna att jag var faktiskt lite exalterad inför det. Så i gasen att jag först gjorde allt fel och fick blåsa av testet innan jag ens hunnit börja. Men så plötsligt insåg jag mitt misstag, kunde korrigera och kalla till mig barnen igen.

Testet gick ut på att låta barnen se om allt verkligen var bättre förr. Att låta dem utsättas för en viktig del av min barndom, något som fortfarande efter alla dessa år lever kvar i mig. Som har format mig och mina jämnåriga. Reaktionen jag fick var både väntad och oväntad. Den yngste började skratta och ville till en början se mer, men tappade intresset väldigt fort. Den förstfödde, och här fick jag nästan en klump i halsen över hur heroiskt han hanterade situationen, lade sin hand på min arm och sade med hes stämma ”jag förstår varför, pappa. Jag förstår lite bättre nu”.

Jag utsatte mina barn för ett riskabelt experiment. Jag riskerade mina barns mentala hälsa. Jag hittade första avsnittet av det gamla barnprogrammet ”Tårtan” på YouTube och visade det för mina barn. Men fick det åtminstone bekräftat…

Det var jäklar i mig inte bättre förr!

Tre dagar på tre minuter

By | | #Blogg100, Arbete, Blogdump, iPhone, Svenska kyrkan
Leave a comment
En trappa. Jag lovar. Och jag lovar också att det tog emot att kika ner!

En trappa. Jag lovar. Och jag lovar också att det tog emot att kika ner!

Ja, jag är lite tjatig. Jag vet. Men jag skriver oftast om vad som uppehåller mitt huvud för närvarande, och för just närvarande sitter jag och koncentrerar londontrippen till sina minsta beståndsdelar.

Och jag inser hur länge sedan det var jag klippte samman film på en dator och inte en telefon. Samtidigt inser jag att en sådan mening jag just satte samman hade varit osannolik för fem år sedan. Jag har gjort film sedan 1995, men ikväll var första gången på en dator på… på… fem eller sju år tror jag. Om vi som sagt skulle glömma bort snuttarna jag gjord på telefonen.

Så, nu ska jag bara finputsa lite och sedan börja samla ihop allt det övriga jag måste ha med mig i veckan. Min familj kommer få mycket kompensation á la moi när de här resorna väl är avklarade.

Såvida inte…

När en gammal (o)vän kommer på besök

By | | #Blogg100, Blogdump, Hälsa
Leave a comment
Ibland... kan det kännas såhär. Inte så ofta. Men ibland... Bild av Trombone65 via Flickr.com, CC BY-ND 2.0

Ibland… kan det kännas såhär. Inte så ofta. Men ibland…
Foto av Trombone65 via Flickr.com, CC BY-ND 2.0

Men hej kompis, där är du ju. Jag trodde inte vi skulle hinna ses den här säsongen. Jag menar, vanligtvis brukar vi ju träffas sent på hösten. Eller? Nu blev jag faktiskt lite osäker. Det är å andra sidan inte så märkligt, för när vi väl träffas så är vi som ler och långhalm under en ganska lång period. Jag vill minnas att det kan bli flera månader.

Så vad är det som får dig att dyka upp såhär just nu? Det har ju inget med våren att göra. Det har vi ju kunnat avfärda för läääänge sedan. Och jag klär mig ungefär som vanligt, så det har nog inte heller med saken att göra. Flygturen till och från London? Ja, där kanske vi har ett uppslag. Tryckskillnaderna i kabinen skulle kunna locka fram dig. Jag fick ju tugga tuggummi och gäspa som en idiot i flera timmar både dit och hem.

Eller alla nya människor. Trots allt, ”planes, trains and automobiles” är ju faktiskt mer än en filmkomedi. Det är också ett virrvarr av kulturer i en salig blandning. Det skulle ju även kunna vara det faktum att det var en rolig men tuff vecka. Sena kvällar och tidiga morgnar tar på krafterna förstås. Ska vi vara allvarliga så har du en osviklig förmåga att dyka upp när jag känner mig lite risig och hängig.

Nåja, oavsett vad som fick dig att komma den här gången så lärde jag mig trots allt en viktig läxa där för några år sedan. Då förra chefen till sist skickade mig till läkarna som för en gångs skull inte släppte problematiken utan istället bad mig träffa några experter. Och hur dessa sedan glatt kunde lugna mig (och chefen misstänker jag) med vad det var och hur jag skulle förhålla mig.

Så nu får jag väl ta det lugnt, höja rösten ett par oktaver och rida ut stormen för denna gång. Det är inte precis första gången du sätter dig på mina stämband.

Förbannade hesa hals…

Med tunga ögonlock och virvlande tankar

By | | #Blogg100, Arbete, Blogdump, Svenska kyrkan
Leave a comment
Jobbresa. En resa med väldigt fokus på jobb. Utsikten från tågen och perrongerna var i stort det enda vi hann med utöver de fyra katedralerna i skulle se.

Jobbresa. En resa med väldigt fokus på jobb. Utsikten från tågen och perrongerna var i stort det enda vi hann med utöver de fyra katedralerna i skulle se.

Gör er inga illusioner. Mina ögon går fortfarande i kors(!) efter jobbresan i veckan. Men nu är jag i alla fall äntligen hemma, och fru Wahlgren har blivit firad så som sig bör på sin årsdag. Jag vill bara helt kort berätta om vad jag jobbat med i veckan.

Fyra engelska katedraler på tre dagar, tillsammans med personal från ytterligare två domkyrkor. Allt i en gemensam satsning under Svenska kyrkans ”Dela tro, dela liv” där Stockholm, Strängnäs och Visby ska skapa individuella delar under projektet ”Katedralen som lärandemiljö”. För Visbys del handlar det om att i samarbete med några av Gotlands andra församlingar skapa ett intresse för alla öns kyrkor.

Det blev mycket på en gång. Samtidigt blev det också mycket att sätta sig in i, och otroliga mängder information som nu ska samlas in från katedralerna Westminister Abbey, Southwark Cathedral, Cathedral of St Alban samt St Pauls Cathedral. Hur bygger de sin organisation kring utbildning i katedralen? Hur välkomnar de barn och vuxna? Hur bygger de sina relationer vidare? Hur marknadsför de sig? Och på vilket sätt utvecklar de verksamheten medan den pågår?

Det blev en korvstoppning som heter duga! Glöm allt vad ”vanlig” sightseeing heter, här handlade det om att lyssna, se, känna och ställa frågor från morgon till sen kväll. Brukar ni ha egentid när ni är iväg för jobbets räkning? Jag har hört talas om sånt. Däremot såg jag inte skymten av sådana förmåner.

Förresten, nu ljuger jag lite. Jag lyckade faktiskt klämma in lite sista dagen för att handla souvenirer till barnen och en födelsedagspresent till hustrun. Precis innan återresan till Sverige. Jag hann se delar av våning fyra och fem på Hemleys…

Det har varit en fantastiskt rolig resa. Och utmattande vilket jag redan nämnt. Så tro mig när jag säger att jag kommer njuta av att krypa ner i den egna sängen, bredvid Anneli, och få en god natts sömn.

Äntligen hemma igen!