En trappa. Jag lovar. Och jag lovar också att det tog emot att kika ner!
Ja, jag är lite tjatig. Jag vet. Men jag skriver oftast om vad som uppehåller mitt huvud för närvarande, och för just närvarande sitter jag och koncentrerar londontrippen till sina minsta beståndsdelar.
Och jag inser hur länge sedan det var jag klippte samman film på en dator och inte en telefon. Samtidigt inser jag att en sådan mening jag just satte samman hade varit osannolik för fem år sedan. Jag har gjort film sedan 1995, men ikväll var första gången på en dator på… på… fem eller sju år tror jag. Om vi som sagt skulle glömma bort snuttarna jag gjord på telefonen.
Så, nu ska jag bara finputsa lite och sedan börja samla ihop allt det övriga jag måste ha med mig i veckan. Min familj kommer få mycket kompensation á la moi när de här resorna väl är avklarade.
Såvida inte…