Jag tror jag fått en ny idol, som den förstföddes idol idoliserade

Ibland har jag inte en aning om vad jag ska skriva för Blogg 100. Andra dagar har jag den i princip färdig i huvudet sedan tidig morgon. Och ibland… blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Egentligen hade jag en idé för kvällens text. En text och en bild som mer reflekterade min sinnesstämning för i afton, och som jag redan förberett. Men så satte jag mig ner och skummade igenom twitterflödet och hittade något viktigare.

Ja, jag såg bilden David Lagerlöf hade tagit av Tess Asplund när den började bli viral och imponerades på en gång. Ja, jag har också sett videosnutten som visar både Tess och David. Plus killen som stod snett bakom henne och blev bryskt knuffad av ”mediamänniskan” från de bruna gossarna i demonstrationståget. Jag gissar att den ”mediamänniskan” inte gått någon journalistutbildning med tanke på hans agerande.

Men hur imponerad jag än blev av såväl Tess Asplunds agerande som själva fotografiet, så trodde jag aldrig att nyheten skulle nå brittiska The Guardian eller andra tabloider. Och no way att jag trodde att Harry Potters skapare J.K. Rowling skulle notera detta i sitt twitterflöde.

Jag blev tvungen att visa det för den förstfödde såsom den Harry Potter-fanboy han är. Och jag är fortfarande impad av Tess Asplund!

Just nu är det absolut inte grönare på andra sidan!

Det hör ska föreställa en gräsklippare. Det ör det inte, utan just nu är det en stör hög med metall som har byra hjul och säger "brumm". Men någon gräsklippare är det inte!

Det hör ska föreställa en gräsklippare. Det är det inte. Just nu är det en stor hög med metall som har fyra hjul och säger ”brumm”. Men någon gräsklippare är det inte!

Alla har vi våra styrkor och svagheter. Eller hur? Jag, till exempel, är jättebra på att ordbajsa, men helt värdelös i en seriös debatt. Och om jag får säga det själv så är jag ganska så händig, men vad det gäller blanketter och byråkrati så finns det vassare knivar i lådan om man säger.

Sedan har vi en annan aspekt på tillvaron. Någon som hört talas om Murphys lag? Den om att om något kan gå åt skogen så gör det det? Eller känner ni till demogudarna? De som har en helt egen vilja och spontanitet oavsett hur mycket du än förberett ett framförande? Det finns också de som kallar det otur, men det vet jag inte om det existerar på riktigt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men när det gäller gräsklippare så… spelar jag i en helt egen liga. I en annan kommun. Och på fel bana!

Jag fattar egentligen inte vad jag gör för fel. Eller om det egentligen inte är jag, utan typ Murphys demogudar som rumsterar. Det skulle kunna vara Bysen också. Jag har inte riktigt undersökt den gutniska möjligheten som di sma eller just Bysen. Oavsett vad det är som härjar, så kommer inte jag och gräsklipparna som vi drar hem riktigt överens.

Den första gräsklipparen lyckades jag skära motorn på. Faktiskt. De påstår att det inte ska gå att få en motor från Briggs Stratton att skära. Men jag lyckades. Nästa maskin, av samma märke men något yngre och med elstart och större motor, segade ner sig något fruktansvärt. Den gången räckte det att byta batteri, men strax därefter tystnade den helt. Då var det elsystemet som havererade.

Lyckligtvis lyckades verkstaden fixa det, trots att jag och en kamrat försökt felsöka. Nu, för ett par veckor sedan, klippte jag vid Rucklet. När vi skulle åka hem… så dog motorn igen. Stendöd. Inte ens ett ”klick” från startmotorn hördes. Så verkstaden fick maskinen i sin ömma vårdnad igen.

Den här gången visste inte ens de vad som var fel, för mitt i deras felsökning så fungerad allt som vanligt igen. Ett litet under. Eller så föredrar gräsklipparjäkeln verkstaden framför mig. Oavsett vad felet var hämtade vi hem gräsklipparen idag. Och jag tänkte bara klippa lite, jättelite, innan jag ställde in den i skjulet. Då började klipparaggregatet spy ut rök.

Nu hoppas jag det bara var en drivrem som gav upp och slirade så det osade. Om inte, så får jag börja fundera på om vi inte ska skaffa lamm istället. För det här med att försöka köra omkring på vår tomt med en sittgräsklippare, ja det verkar ju gudarna vara emot.

Eller så är det som sagt Murphy eller Bysen som jäklas med mig…

Att prioritera, del nittiofemton

Hand upp nu, allihopa. Vilka är det som känner igen den här vyn? Seså, försök inte slingra er...

Hand upp nu, allihopa. Vilka är det som känner igen den här vyn? Seså, försök inte slingra er…

Nix. Nej. Njet. No. Bloggen får stå åt sidan lite den här gången. Nu går nämligen familjen före.

För ikväll blir det IKEA, deras hemsida och beställning av ett styck tvättstuga som prioriteras. Med nytt golv och snart nyrenoverade väggar och ett nymålat tak så förpassa den gamla och inte fullt så funktionella inredningen till minnenas bakgård.

Förutom det inbyggda strykbrädet… Det får stanna!

En utsikt att skryta (över)

Världspremiär, vilket är inte sp illa i ett hus som trots allt är 26 år gammalt.

Världspremiär, vilket är inte sp illa i ett hus som trots allt är 26 år gammalt.

Det här har varit vår vision hela tiden. Från stunden då vi visste att huset skulle bli vårt. Vi visste att vi skulle vakna en morgon, dra isär gardinerna och sedan från sängen njuta av solskenet över trädgården. Idag blev den visionen verklighet!

Men det har tagit en stund att komma hit. När vi väl hade köpt vårt hus och flyttat till Gotland, så var det vissa förändringar vi visste att vi var tvungna att genomföra för att kunna bo kvar. För det första hade vi bara en toalett. Det förstår nog alla att det inte skulle hålla i längden, speciellt inte med två söner som obevekligt skulle komma i tonåren tids nog. Det var problematiskt redan från start eftersom våra sov- och matklockor även var synkade med nummer ett och nummer två. För det andra… hade jag och barnens mor inget eget sovrum.

Barnen fick välja rum först, vilket betydde att mamma och pappa fick klämma in sängen i ett genomgångsrum ut till altanen. Det funkade sådär på vintern. Men på sommaren så var det på en skala mellan kasst och värdelöst något närmare det sistnämnda. Så en om- eller tillbyggnad var ett måste redan från början.

Mest naturligt var en ombyggnation av garaget. Det före detta garaget. Nu har vi ett sovrum ”en suite” som de märkligt nog säger i England. Mugg och sovrum. Bara för mig och Anneli. Byggarna satte igång i höstas och vi har ägnat vintern åt att iordningställa genom att göra allt ytskikt själva. Men vi har sovit där sedan den första november. Då fick vi eget rum till sist, om än lite spartanskt inrett.

Och i morse var första morgonen vi kunde njuta av ett härligt morgonväder utanför altandörren. Medan vi låg kvar i sängen och njöt av utsikten…