Ibland funkar det där med att få fokuset på mobilen perfekt. Och ibland inte… Nu fick jag all uppmärksamhet medan kvällens stjärna fick husera lite i förgrunden men inte mer.
Jag är ingen superhjälte i köket. Långt därifrån. I min första, egna lägenhet hade jag en svartpepparburk som aldrig tog slut, och kostcirkeln för mig handlade om hur mina fem huvudrätter gick runt, runt, vecka efter vecka. Det var tur att jag behövde köpa lunch till jobbet, annars hade skörbjugg varit mitt främsta kännetecken.
Med åren har repertoaren utökats något, men jag kan inte påstå att jag direkt överöser familjen med mina insatser. Förutom ibland. Jag har några rätter som är ”mina”, där jag och än så länge ingen annan är herre på täppan bland kastruller och stekpannor.
Min första huvudrätt var från början egentligen en efterrätt, nämligen pannkakor. Tunna, spröda pannkakor med strösocker eller sylt eller varför inte riktigt smör och lite socker på toppen. Det började redan i barndomshemmet eftersom mamma så smått ruttnade på att göra pannkakor till hela familjen. Det tar ju sin lilla tid att steka för sex personer. Även med dubbla laggar.
Det senaste huvudnummer är något så enkelt som köttbullar. Tidigare var det sånt vi alltid köpte, men säga vad man vill om Mama Scans färdigstekta. De luktar jäklar i mig inte chokladtårta. Eller ens kött! Så jag testade någon gång att göra egna, och de blev ganska bra. I alla fall ätbara. Med en något bättre doft.
Så hittade den yngste ett recept på hemmagjorda köttbullar i en kokbok för barn. BAM! Familjen var såld. Sedan dess har Scans morsa inte satt sin fot i vårt kök. Min enda invändning är bara att det tar sådan evinnerlig tid att fixa käket. Och med det sagt, nu ligger det 122 nytrillade bullar av kött i frysen. Gjorda av 2,3 kilo blandfärs, en massa kryddor, en halvliter grädde (lite för lite så jag fick skvätta i lite mjölk också), och några deciliter ströbröd.
Det blev så mycket smet så köttbullarna fick bli lite större än vanligt. Hade jag gjort dem ytterligare lite större hade de utvecklat en egen atmosfär…
