Ett lifehack. Jag har inte många på lager, så passa på och njut av detta lilla tips.
Jag vet att jag är nära att plagiera mig själv just nu. Men klockan är halv elva, det är näst sista dagen av Blogg 100 och jag sitter vid köksbordet. Och käkar ostbågar. Med pinnar, för jag vill inte ha ostpulver över hela tangentbordet.
Men det där med ostbågarna var ett sidospår. Kruxet just nu är att jag har suttit i en kvart och klurat på vad jag ska skriva om. Jag har scannat både Twitter som Facebook, och ändå inte hittat något som livar upp stämningen. Jag gissar att jag skulle kunna surfa in bland Hela Gotlands insändare och kommentarsfälten därunder. Men jag har bara brist på idéer. Jag är inte desperat. Därför öppnar jag heller inte kvällsdrakarnas hemsidor. För… jag hade ju en regel inför denna bloggomgång.
Jag skulle vara positiv. Skriva om roliga, eller åtminstone smålustiga händelser. Om nätet eller IRL. Förutom det plusbetonade innehållet skulle jag hålla mig till cirka 300 ord långa inlägg, eller bara skriva i en halvtimme. Vad som nu kom först. Faktum är att det har gått rätt bra. Visst, någon gång har jag varit tvungen att släppa på någon regel. Men det har varit sällsynt. Kolla själva, men jag tror inte ens tio procent ”bryter” mot reglerna jag satte upp åt mig själv.
Det är ett mål jag kan känna inte så lite stolthet över. Faktiskt. För, visst är det så att det är lättare att skriva i affekt? Medan man är så arg så man spräcker ett topplock eller två? Det är faktiskt inte så konstruktivt. Dessutom så gör det något med humöret att varje kväll jaga upp sig och bli ilsk. Det är långt trevligare att känna sig lite glad och nöjd.
Nu är klockan 22.47 och jag är klar för idag. Bara ett par ord till så… 300!
