Ännu en dag som Gotland på Instagram.
Det är produktivt att vara Gotland på Instagram. Man behöver liksom inte anstränga sig för sin #Blogg100. Den skriver sig själv…
Skönheten i allt, första inlägget från i morse.
Kommunikation i centrum, vissa möten är viktiga möten.
Fastigheter att drömma om, ett decennium med väggar.
Skrytsam skräck, på toppen av Visby.
Bilden jag har i mitt inre, när jag ser det jag känt.
Yes I am. This vecka… Förresten, ni vet det där om att kunna photoshoppa en bild? Jag har inte Photoshop på den här datorn…
Idag är det den första mars. Sista vintermånaden om ni frågar mig, men andra skulle kalla den för den första vårmånaden. Vad det egentligen är, är att det är första dagen på #Blogg100. Det är den tiden på året då jag i hundra dagar ska blogga varje dag. Jag har klarat det förut, och lite till. Jag tänker klara det igen. Men…
..den här gången var jag lite tveksam. Skulle jag? Orkar jag? Det är hur nyttigt som helst för någon som mig, för att skriva är att hantera en färskvara. Den blir dålig väldigt fort. Om du inte skriver och skriver och skriver, så blir du sämre som skribent. Det här är ingenting som du kan vila dig i form till, och att då utmana dig själv i att skriva varje dag är att ligga i hårdträning!
I år tänkte jag inte sätta några gränser för mig själv. Det får bli hur mycket eller hur litet som helst. Det var i alla fall tanken när jag anmälde mig. Det var innan jag blev… Gotland!
I måndags, den 27 februari, ringde en gammal bekant och behövde hjälp. Gotland har ett officiellt vandringskonto på Instagram, Gotland365. Instagram är en av de stora bjässarna inom sociala medier, och ett ställe där den som har ett konto kan ladda upp bilder för andra att titta på. Gotland365 på Instagram vandrar från en ”värd” till en annan på veckobasis. Den här gången gick inte planeringen som den skulle.
Sportlovets planerade instagramvärd kunde inte ta över kontot som planerat. Eftersom det var sportlov kunde inte heller någon av de andra, tilltänkta kontovärdarna hoppa in. Men min bekanting chansade, ringde mig, och jag kunde inte låta bli. Så… Jag Är Gotland. Samtidigt som jag är en av deltagarna i #Blogg100. Från och med nu, den första mars, kommer mitt bloggande att bli lite mindre bokstavligt och mer illustrativt. I alla fall denna vecka.
På måndag är jag Mattias på Lammlur igen. Men just nu är jag Gotland!
I en värld där det anklagande fingret är mer värt än en hjälpande hand, är detta ett fyrbåk i mörkret!
Det är inte ofta politik får mig att bli glad. Därför blir jag desto lyckligare när människorna lyser igenom rollerna och visar omtanke. Omtanke över andra människor.
Det finns allt för många exempel på det motsatta. Hårda ord i ett debattklimat som mer går ut över att beskylla och anklaga sina meningsmotståndare. Att häckla och förödmjuka. Framhålla andras fel istället för de egna idéerna. Politiker som låter som fotbollshuliganer istället för ansvarstagande ledare.
Därför blev jag glad över Carl Bildts tweet. Du ser den i bilden här bredvid. En tweet som jag verkligen hoppas är så innerlig och hjärtlig som jag tolkar den. Det är stilfullt. Det är klädsamt. Det är medmänskligt.
Jag skulle verkligen vilja att fler politiker kan lära sig något här och ta efter. För det här, det är något att se upp till!
Läs gärna ledaren i DN där Erik Helmerson dyker ner lite mer i detta huliganbeteende jag nämner ovan. Där hatet föder hatet även i den närmaste hammiljön. Och hur viktigt det är att visa att det finns andra och så ofantligt mycket bättre sätt!
