Lammlur

Nedanstående text är den oredigerade versionen av insändaren som publicerades i DN den 13 april 2012. Den föregicks av en smärre mejlspammning till 14 politiker, redaktörer och andra som jag anser vara berörda. Plus fyra ministrar (förutom nedan nämnda även näringsminister Annie Lööf)! De sistnämnda via registraturen vid rikstan. Eftersom texten skickades på måndagen den 9 april, och insändaren publicerades på fredagen, så hade jag hoppats på åtminstone någon reaktion från våra folkvalda. Men…

2 200 kronor kostar det för att en farmor ska få träffa sina två barnbarn. En pappa får höra hur äldste sonen betalar tio procent av sin nettolön varje gång för att komma till fosterön. Att köra tio mil till Nynäshamn kostar 160 kronor. Det kostar ytterligare 2 200 kronor för att ta sig 15 mil till Visby. 145 kronor. Per mil! Efter dragen rabatt som flitig resenär!

Ett prispåslag om mer än 900 procent. Är detta skäligt? Vad tycker infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd? Eller socialminister Göran Hägglund? Hur är detta möjligt, landsbygdsminister Eskil Erlandsson? För sju år sedan kostade samma resa 900 kronor!

Ännu värre. En vanlig familj, som inte bor på ön eller kan betala för rabatterna, kan få betala 3 200 kronor för att hälsa på vänner och släkt på Gotland. 210 kronor per mil. Är det skäligt? Övriga Sverige betalar 16 kronor idag. Per mil. Jag undrar igen, är detta skäligt?

Gotlandstrafiken är inte en regional fråga. Gotlänningarna varken kan eller ens får lösa detta själva. Bara staten kan avgöra om de ska göra en kortsiktig ”vinst” med otillräckliga insatser eller en brakförlust där statens kostnader hamnar på miljardbelopp. Årligen!

56 000 människor på ön är beroende av vägen på havet. Livsmedel, industri, sjukvård. Inget fungerar i längden utan vägen över havet. Det finns nämligen inga alternativ till båttrafiken, varken rimliga eller skäliga alternativ. Gotland behöver åtminstone 65 000 invånare för att gå runt ekonomiskt, och just nu finns det inga incitament för att detta någonsin kommer att hända. Skattekronor försvinner. Kostnaderna skenar. Ungdomar flyttar från ön och återvänder, tidigast och förhoppningsvis, som pensionärer.

Tillgänglig trafik som är snabb och prisvärd skapar förutsättningar för en ö som inte ligger längre bort från maktens boningar än vad Linköping eller Örebro gör. 20 mil på land är inte långt. 20 mil över Östersjön är en ocean i avstånd. Dagens trafiktäthet är ett minimum för Gotlands framtid. Dagens hastighet är ett minimum för att kunna bibehålla turtätheten. Men dagens prisnivå förstör allt!

Trafikverket har fått direktiv från staten att Gotlandstrafiken inte får kosta mer än idag inför nästa avtalsperiod. Detta kommer att ödelägga förutsättningarna för lång tid framöver för Gotland. Gör tvärt om istället. Satsa på Gotlandstrafiken. Satsa på en utveckling av ön. Låt Gotland vara en del av Sverige! Visa att även staten kan vara kreativ, proaktiv och full av tillförsikt inför framtiden. Våga, och Gotland kommer att bli en kassako istället för en bidragsfälla!

Idéer råder det ingen brist på. Fråga vilken gotlänning som helst. Men allt hänger på en enda detalj. Vägen över havet! Låt barnen träffa sin familj!

Mattias Wahlgren
Vallentuna, fd Ganthem på mellersta Gotland.

Denna text publicerades i Gotlands Tidningar den 18 februari och finns även på http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7494157 med efterföljande kommentarer.

Jag hörde att såväl Christer E som Gustaf H gör gemensam sak i trafikfrågan, och kommer att uppvakta några tunga instanser tillsammans. Jag skulle bara vilja klämma in, att om de behöver en sakkunnig, så ställer jag gärna upp!

Som exilgute har jag över 15 års erfarenhet av att åka fram och tillbaka, boka storhelger, fixa ledighet från jobb och skola, passa in scheman, möten, tidtabeller, bilköer och inte minst ett skenande biljettpris för att träffa nära och kära. Jag anser mig vara förhållandevis väl insatt i förutsättningar för såväl trafikanter som trafikentreprenörer och tjänstemän för gotlandstrafikens bästa.

Så jag följer gärna med öns politiska företrädare och argumenterar för Gotlands väl. Jag tror nämligen inte att Gotlands framtid bara hänger på om vi har snabba eller långsamma båtar. Även om det påverkar. Jag tror inte heller att det hänger på en hög eller låg trafikkostnad. Det är inte det som kan rädda Gotland. Nej, Gotlands framtid hänger på hur och om svenska staten anser att Gotland är en del av Sverige. Framtiden ligger i om staten vågar se till att ön kan bidra till utvecklingen av landet, istället för att långsamt stagnera och förvandlas till ett ekonomiskt svart hål. Möjligheterna ligger i satsningar, inte i verkningslösa besparingar!

Jag vet att det går att få ön att blomstra, och jag vet att Gotland i mångt och mycket skulle kunna bli självförsörjande. Varje investerad krona kan ge åtskilligt tillbaka. Inte direkt, utan på lång sikt. Men då måste det satsas fullt ut, och en av satsningarna är just båttrafiken. Den ack så viktiga båttrafiken!

Oavsett hur man än ser det; Gotland räddas inte av sänkta biljettpriser. Däremot kommer alla satsningar på ön att skjutas i sank av fortsatt höga, och fortsatt stigande, priser! Att det kostar över 3 000 kronor för en genomsnittsfamilj främjar varken inflyttningen, tillverkningen eller turismen! Att priset ökat med mer än 100 procent på bara några år för frekventa resande är horribelt! Att tro att vanliga människor vågar chansa på att bli öbor, och frivilligt sätta sig utanför familjebanden utanför sommarsäsongen, är fåfängt. Ja, jag vill till och med påstå att det är riktigt, riktigt korkat!

Jag följer gärna med Gustaf och Christer och talar för Gotland. För jag är trött på se hur ön får sämre och förutsättningar inför framtiden. Och jag är framförallt trött på att betala orimliga summor för att få träffa min mor, min far och mina syskon!