Denna text publicerades i Gotlands Tidningar den 18 februari och finns även på http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7494157 med efterföljande kommentarer.
Jag hörde att såväl Christer E som Gustaf H gör gemensam sak i trafikfrågan, och kommer att uppvakta några tunga instanser tillsammans. Jag skulle bara vilja klämma in, att om de behöver en sakkunnig, så ställer jag gärna upp!
Som exilgute har jag över 15 års erfarenhet av att åka fram och tillbaka, boka storhelger, fixa ledighet från jobb och skola, passa in scheman, möten, tidtabeller, bilköer och inte minst ett skenande biljettpris för att träffa nära och kära. Jag anser mig vara förhållandevis väl insatt i förutsättningar för såväl trafikanter som trafikentreprenörer och tjänstemän för gotlandstrafikens bästa.
Så jag följer gärna med öns politiska företrädare och argumenterar för Gotlands väl. Jag tror nämligen inte att Gotlands framtid bara hänger på om vi har snabba eller långsamma båtar. Även om det påverkar. Jag tror inte heller att det hänger på en hög eller låg trafikkostnad. Det är inte det som kan rädda Gotland. Nej, Gotlands framtid hänger på hur och om svenska staten anser att Gotland är en del av Sverige. Framtiden ligger i om staten vågar se till att ön kan bidra till utvecklingen av landet, istället för att långsamt stagnera och förvandlas till ett ekonomiskt svart hål. Möjligheterna ligger i satsningar, inte i verkningslösa besparingar!
Jag vet att det går att få ön att blomstra, och jag vet att Gotland i mångt och mycket skulle kunna bli självförsörjande. Varje investerad krona kan ge åtskilligt tillbaka. Inte direkt, utan på lång sikt. Men då måste det satsas fullt ut, och en av satsningarna är just båttrafiken. Den ack så viktiga båttrafiken!
Oavsett hur man än ser det; Gotland räddas inte av sänkta biljettpriser. Däremot kommer alla satsningar på ön att skjutas i sank av fortsatt höga, och fortsatt stigande, priser! Att det kostar över 3 000 kronor för en genomsnittsfamilj främjar varken inflyttningen, tillverkningen eller turismen! Att priset ökat med mer än 100 procent på bara några år för frekventa resande är horribelt! Att tro att vanliga människor vågar chansa på att bli öbor, och frivilligt sätta sig utanför familjebanden utanför sommarsäsongen, är fåfängt. Ja, jag vill till och med påstå att det är riktigt, riktigt korkat!
Jag följer gärna med Gustaf och Christer och talar för Gotland. För jag är trött på se hur ön får sämre och förutsättningar inför framtiden. Och jag är framförallt trött på att betala orimliga summor för att få träffa min mor, min far och mina syskon!