Ibland har man sån tur. Riktig, riktig tur. Även om man skulle vilja skrika ”Jag har sån jäkla otur”!
Jag skulle flytta på lillebilen igår. Det gick väl inte som planerat. Eller rättare sagt, det gick inte alls. Batteriet var stendött. Det hördes bara ett ”klick” följt av ett ”klack-klack-klack”. Jag och hustrun fick knuffa undan bilen. Den ville inte ens komma till liv med hjälp av startkablar. Och startkablar är ju som vi vet batteriernas svar på silvertejp. Fixar man inte problemet med startkablar/silvertejp så är det trasigt på riktigt.
På kvällen, när jag gick sista varvet på tomten med hunden, såg jag att batteriet var fullt igen. Och det vill man ju kolla. Men när hunden fått komma in igen, och jag själv satt i bilen, så kom jag inte ihåg förrän efter att den startat att den ballade ur dagen före efter den korta resan från ena änden av tomten till den andra. Så…
..det fick bli en tripp till Visby och tillbaka. För säkerhets skull.
Så i morse, medan övriga familjen låg och snusade, satte jag mig i bilen för att åka till jobbet. Det hördes bara ett ”klick” följt av ett ”klack-klack-klack”. Batteriet stendött. Igen!
Så vilken fantastisk tur jag hade. Tänk om jag inte hade tagit den där trippen kvällen innan. Då hade batteriet kanske bara räckt för att ta mig till stan idag. Men inte hem.
Och glaset var halvfullt resten dagen!