Nu finns det chans för vissa att bli hjältar. Kanske inte jättelika och gröna sådana, men godhjärtade sådana…
Foto från Thomas Hawk på flickr.com under licens CC BY-NC 2.0
Meeeen!!! Jag har ju börjat bli gnällig. Jag… måste vända på steken. Jag brukar ju vilja var den där jobbiga, positiva typen här på bloggen. Som vill hissa istället för att dissa. Så det är ju det jag måste göra. Och…
..nu finns det faktiskt en fantastisk möjlighet för såväl Almedalens arrangörer som projektgrupp att visa framfötterna och bryta ny mark!
Fördelen med att säga ”nej tack” till att låta en nazistisk terrororganisation ta plats i ett demokratiprojekt är att, låt oss inse detta, ingen skulle tycka att det var dumt. Utom just nazisterna. Visst, en och annan protest skulle vissla genom luften. Men allvarligt talat, dessa skulle vara löjligt få jämfört med den tysta massan som tycker att det skulle vara bra. De flesta vill inte ha dem där. Vi skulle med andra ord få ett bättre samtalsklimat i Almedalen. Och det är ju jättebra!
När vi kommer in på yttrandefrihet så håller jag med om att OM det skulle var ett problem (vilket det i mina ögon faktiskt inte är då demokratins fiender ska hanteras enligt de premisser de själva saluför) och betyda munkavle på nazisterna (vilket, återigen det inte är för de får minsann hålla låda i sina egna forum. Det vill säga så länge de inte håller på med rasistiska, diskriminerande, förtalande eller uppviglande kommentarer) så är det inget mot alla de som känner sig skrämda, hotade eller jagade av att ha våldsverkare på Visbys gator. Tänk vad glada, upprymda och lättade dessa människor skulle bli då de för en gångs skull inte behöva vara rädda. Och det är ju också jättebra!
En annan fördel med ett ”nej” är att vi skulle få ett prejudikat för hur liknande händelser kommer att landa juridiskt. För… just nu vet vi inte om det är ett brott mot vare sig yttrandefriheten eller mötesordningen. Att säga nej har inte prövats ännu. Så äntligen skulle vi slippa leva i ovisshet. Och det är rent ordningsmässigt jättebra.
För att inte tala om vilka hjältar våra gotländska politiker såväl som almedalsarrangörerna skulle bli i den stora massans ögon. Och hur jättebra är inte det!
FOTNOT: Jag kan inte låta bli att hänvisa till min Facebook och ett inlägg jag gjorde i morse…