Jag vet, jag har använt denna bild förut. Men… den är ganska talande, om du någonsin försökt använda en sån. Foto av Sebastien Wiertz, via Flickr.com och under licens CC BY 2.0.
Ibland tror jag att jag har världens roligaste jobb. Ibland kan det vara världens jobbigaste, och ibland världens intressantaste. Men det är aldrig, aldrig, aldrig världens tråkigaste. Långt därifrån.
Därtill kommer den extra kryddan att vara den ende i sitt slag. Det innebär att jag måste vara lite bra på väldigt mycket. Den dagliga variationen på frågor jag kan få är fantastisk, och även om jag inte alltid kan leverera på en gång så har jag alla möjligheter i världen att finna svaren. Oftast i alla fall. Det finns det jag hellre bollar över till de som är mera hemma på vissa saker…
Hur intressant, tufft och roligt det än är, så går det inte att komma ifrån hur mycket det ibland påverkar min fritid. När är jag helt ledig? Kan jag vara helt ledig? Kan jag skilja mellan jobb och fritid över huvud taget?
Ja. Det kan jag. Eller, nej. Det går inte. Sanningen ligger lite däremellan. Mycket handlar faktiskt om hur jag hanterar tekniken, och alla de möjligheter som kommer därav.
Vi kan, nästan dagligen, läsa om de som gått i väggen på grund av förväntningarna att hela tiden vara nåbar. Vi hör också om dem som närmast skryter om att de ”nu minsann kommer koppla ner och stanna nerkopplad”. Jag skulle kalla det bortkopplad. Bortkopplad från verkligheten. Men det kanske bara är jag.
Ändå har jag ändå haft en liten fördel. Jag har varit med länge, och har lärt mig att hantera tekniken. Inte låta tekniken hantera mig. Jag vet att många inte tror mig när jag säger så, men skillnaden ligger faktiskt i hur jag hanterar informationsflödet. Och jag tror mig veta när jag ska låta alla små hjälpmedel vara.
Men ikväll har flödet fått dominera. Det har varit en intressant arbetsdag. Långt från tråkig!