En bild tagen någon stans mellan Oskarshamn och Västervik.
Sitter i en buss på E22:an, mitt mellan Oskarshamn och Västervik, och slås av att jag faktiskt inte slås av scenariot utanför fönstret. Det är vackert. Kuperat. Vägen skär då och då genom granitberget. Lågt belägna kärr däremellan. Några rådjur på en slänt som åtminstone en gång intiden var en åker…
Jag försöker inte trumfa något. Det är bara det att det ser precis ut som mina gamla hemtrakter runt Vallentuna, Österåker och Upplands Väsby. Helt väsenskilt från vad man får se när man bilar runt på Gotland. Jag är allvarligt talat lite trött på de första, och såld på de sista.
Jag gör en direkt jämförelse med bara ett par dagar tidigare, då jag satt i en annan buss på väg till Fårö. Stor skillnad i scenario, i ljuset, och i rymden. Det kändes… luftigare helt enkelt.
Tillbaka på E22:an. Plötsligt… så stirrar jag rakt ner över en vik. Med hus på slänterna. Kanske ett gammalt brukssamhälle? Det ser nästan norskt ut. Det kan jag inte minnas att jag sett under mina resor genom södra Roslagen…
#Blogg100
För tydlighetens skull vill jag nämna att ursprunget till denna text skrev jag under dagen på Facebook. Jag har ändrat bara lite…