Category Archives: Blogdump

Aktivist i mänsklighetens tjänst

By | | Arbete, Blogdump, Blogg24, Mångfald, Omvärld, Politik, Sociala Media, Svenska kyrkan
Leave a comment
Bild och länk från JulUppropets hemsida.

Jag har antecknat mig för JulUppropet. Om du vill kan du också göra det. Du hittar en länk i texten. Behöver du exempel hur internettroll beter sig, eller se hur det ser ut när en facebooksida blir lovebombad av grupper som #JagÄrHär, så finns det fina exemplar att beskåda.

Idag har jag utmanat mig själv. Därför har jag blivit beskylld för att vara naiv, PK, godhetsapostel, sverigefientlig, lögnhals och lite till. Våra vänner på internet har verkligen levererat idag.

Allt började med att den där organisationen jag jobbar för gick ut på bred front i morse och berättade om ”JulUppropet”, ett upprop jag genast var inne och antecknade mig på. Jag tycker faktiskt inte att Sveriges hårdare asylregler lirar med barnens rättigheter. Barnens behov, och framförallt möjlighet att få en trygg uppväxt istället för att bli ett smutsigt lik i någon av världens oroshärdar, går först. Jag är ledsen, men så är det bara!

Och så råkade jag i en av kommunikatörsgrupperna på Facebook se, att rasistiska troll var inne och gjorde det de brukar göra. På Svenska kyrkans facebooksida om just JulUppropet. Just då var det en lite ojämn kamp, så jag hoppade in med frågor, svar och ytterligare frågor. Och mer frågor med svar och följdfrågor…

Det tar lite på krafterna att vara en naiv godhetsapostel som styrs av PK och dessutom ljuger. Ikväll fick Svenska kyrkan även hjälp av #JagÄrHär, så nu flödar tråden av kärlek istället för hat.

Jag kommer sova riktigt gott inatt. Trots lite hårda ord kastade på mig emellanåt så vet jag att jag kommer sova riktigt, riktigt gott inatt!

Transparens: Om nu någon skulle ha missat det, så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling. Jag skulle kunna säga att jag gjorde detta för att det bara var mitt jobb, men jag gjorde det precis lika mycket som privatperson. Om inte mer..!

Att lära gamla hundar nya trick

By | | Apple, Blogdump, Blogg24, iPhone
Leave a comment
Ett par händer som spelar piano.

Att leva är att lära sig nya saker. Varje dag! Det gäller alla, inte minst mig själv. Bild från Flickr av Jeremy Bronson under licens CC BY 2.0

 

Jag vet. iOS 10.2 är släppt, och så här långt har jag inte ens hunnit glänta på dörren till hur det ser ut där ute. Men handen på hjärtat… det var ett par år sedan jag ”hängde på låset” för att uppgradera min telefon. Numera brukar jag vänta åtminstone någon dag. Dels för att en eller annan bugg alltid brukar få strålkastarljuset på sig i ett tidigt skede, dels för att jag inte riktigt haft tid ikväll.

Jag har nämligen haft ett tretimmarspass med två vetgiriga och ibland lite otåliga elever. Låt mig bara säga en sak, jag kommer aldrig mer påstå att det inte går att lära gamla hundar nya trick. Det har fungerat alldeles utmärkt!

Lite har jag hunnit med att lära mig själv också. Mitt eget liv har hamnat i lite väl djupa spår på den väg jag valt, så en del saker som jag borde har förändrat hos mig själv har helt enkelt inneburit för stora förändringar för att jag ska ta tag i det. Men nu har jag fått chansen att se hur det fungerar, och det betyder också att jag kan se var jag tänkt fel. Därmed kan jag göra lite ändringar inför min egen förändring, när den väl kommer.

Och det är ju jättebra.

Nu har dock mina adepter åkt hem för kvällen. Tack mamma och pappa, det har varit jätteroligt att visa er den underbara världen hos Apple, Macintosh och Mac OS. Ni har varit jätteduktiga!

Vården av barnen måste komma först

By | | Blogdump, Blogg24, Gotland, Hälsa, Politik
Leave a comment
Faximil från Barncancerfondens facebooksida, länkad till en artikel från Dagens Nyheter.

Det är ingen underdrift att påstå att Barncancerfonden inte gillar hur ”deras” barn behandlas på Sveriges nyaste sjukhus. Jag tycker också att det är sjukt!

Just nu är distraktionerna många. Främst för att jag sitter och ser på Kanal 5 och ”The secret world of Lego”, men också för att det är jul, ett märkligt politiskt klimat och jag har en hel del att göra på jobbet. Så egentligen är det som vanligt…

Men så droppar Barncancerfonden en nyhet i mitt nyhetsflöde. En nyhet som egentligen skulle förvåna mig. Men… med min bakgrund är jag allt annat än just förvånad. Tyvärr. Och jag tycker det är fruktansvärt!

”Cancersjuka Kurt, 3, fick sova utan mamma på sjukhuset” är en artikel i DN från den nionde december i år. Läs gärna hela artikeln, men tyngdpunkten ligger i en mening redan i ingressen. ”Familjer med svårt sjuka barn kan inte längre övernatta tillsammans på Astrid Lindgrens barnsjukhus efter flytten till Nya Karolinska.”

Som femtonåring låg jag på det som då hette Karolinska sjukhuset, Barn 8, med cancer i lungor och lymfa. Istället för skolavslutning med kompisarna i åttan, satt jag i ett rum på nionde våningen i byggnad Q med kanyler i armveckan och doften av desinfektionsmedel i näsan. Jag var femton år. Fortfarande ett barn, men åtminstone så pass vuxen att kunna förstå vad som hände runt mig och kunna bearbeta det mesta av det.

Jag hade mina föräldrar med mig då. Det var ett stort stöd. Även för en ”vuxen” femtonåring.

Som vuxen blev jag själv förälder, och mitt första barn föddes med LKG, Läpp- käk- och gomspalt. Det betydde utredningar på ”mitt” gamla sjukhus som vid det här laget bytt namn till Astrid Lindgrens barnsjukhus, och två stora operationer när sonen var ett halvt och ett år gammal. Vi fick hela tiden vara med honom. Vår son var alldeles för liten för att förstå vad som drabbat honom, och varför han inte var hemma.

Det var vårt första barn. När jag själv var sjuk hade jag tre mindre syskon. Att låta den ena föräldern åka hem var jobbigt för mig och min fru. Jag gissar att det inte var lättare för mina föräldrar. Men de hade tre barn till att ta hand om. Jag och Anneli kunde vara fokuserade på vår son. Allt går att lösa, och det går att vara flexibel.

Men det ska vara barnets och inte sjukhusets behov som ska tillgodoses. Speciellt i ett modernt sjukhus!

Jag hade förmånen att ha varit med när Nya Karolinska Solna ”föddes” på min dåvarande arbetsplats. Jag jobbade också där när NKS genom politiska behov lyftes ut ur ”moderföretaget” för att bli en egen enhet. Jag har på nära håll sett hur Offentlig Privat Samverkan, OPS, i mina och flera andras ögon har fördyrat hela projektet samtidigt som landstinget lagt alla pengarna i någon annans korg. Tidigt var man ute med enskilda rum, med betoning på patientens integritet. Men någonstans verkar man ha glömt barnperspektivet.

Jag tillhör dem som är glad över att planerna på storregioner gick i stöpet. Jag tror inte ett dugg på att låta Gotland bli en del av Stockholms skärgård. Jag har sett lite för mycket av politiken i huvudstan för att känna mig trygg. Missförstå mig rätt, för det enda sättet framöver att få ordning på sjukvårdens kostnader på sikt stavas samarbete. Men NKS är ett exempel på varför vi inte ska ingå i den organisation som Stockholms Läns Landsting står för.

Om inget annat så för barnens skull!

 

Transparens: Jag har lagt till en länk i efterhand till en artikel om hur mycket dyrare Nya Karolinska Solna håller på att bli vilket jag påstår beror på OPS-lösningen. Jag har även ändrat så det står ”Barn 8” vilket var rätt namn på avdelningen 1986. (20161213)

Var tar tiden vägen?

By | | Blogdump, Blogg24, Fritid
Leave a comment
Bild på vår hund Kola

Det här är vår Kola. Lägg märke till den svallande manen, och de lååånga ögonfransarna. Så ser hon inte ut längre. Det är lite mindre pälsboll och lite mer… något annat som också har päls.

Det är ju för märkligt. Ibland kryper den bara fram, och ibland förstår jag inte riktigt vart tiden tar vägen. Idag har vi, i snögloppet, jobbat i trädgården. Vi har räfsat, plockat, ställt undan, tömt vattentunnor och så smått börjat ta hand om det som stormen slet ner senast.

Efter det har vi varit inne, fixat med julklappar, lagat mat och klippt hunden för första gången någonsin. Vi har med andra ord varit fullt upptagna hela långa dagen…

..okej. Jag erkänner. Vi låg och drog oss i sängen till nio i morse. Det är sant, och det måste jag ju erkänna. Till nio. Och så har jag tagit den lite längre morgonpromenaden i morse. Dessutom hade vi såklart lite paus för lite kaffe också. Det var strax efter lunchen.

Men annars har det varit fullt upp hela dagen. Så jag hinner tyvärr inte skriva någon Blogg24 idag. Tyvärr! Bättre lycka i morgon.