Category Archives: Gotlandstrafiken

Det närmar sig ett första avgörande vad det gäller den framtida Gotlandstrafiken. Jag kan bara hoppas att de tänker, ordentligt, efter vad trafiken betyder för ön!

Nedanstående var publicerad i Gotlands Tidningar 25 april.

I framtiden får inte gotländska barn samma förutsättningar som sina jämnåriga kamrater. I framtiden skiljs mor- och farföräldrar från sina barn och barnbarn. I framtiden tvingas unga vuxna att säga adjö till sina nära och kära för att försöka finna ett liv på andra sidan sjön. I framtiden är det en enkel biljett, för i framtiden har vanliga människor inte råd att ta sig till och från Gotland!

Idag kostar det sex gånger mer för en tvåbarnsfamilj att ta sig från Nynäshamn till Visby, än vad det kostar för samma familj att åka från Nynäs till Kungsör. Det är en lika lång sträcka, men en helt annan verklighet. Samtidigt satsas det miljardbelopp på infrastruktur för att knyta hela Sverige närmare. Men Gotland räknas inte in i den gemenskapen. Det vill säga, om inte riksdag och regering sätter stopp för denna orättvisa!

Sverige ska bli snabbare, säkrare, tillgängligare och effektivare. Höghastighetståg ska korta avstånden. Motorvägar ska förbättras för snabbare och säkrare färd. Flaskhalsar byggs bort för ökad produktivitet. Medan övriga Sverige växlar upp och ökar sitt energiuttag för snabbare, säkrare och tillgängligare kommunikationer, förväntas Gotland bokstavligen sakta ner och återgå till åttiotalets båttrafik. Långsamma, gamla båtar som med gammal teknik använder fossila bränslen. Bränslen som snart kommer vara nära tio gånger så dyrt som på nittiotalet. Gotland är den enda region som får ta hela Sveriges miljöansvar för infrastrukturen!

Gotland är mer än ett par semestermånader på sommaren. Gotland är hemvist för 57 000 svenskar. Gotlands närområde består dessutom av över två miljoner människor, på någon timmes bilväg från närmaste fastlandshamn. I påskas reste 19 000 människor till och från ön. De flesta för att hälsa på sina nära och kära. Barn och föräldrar som passar på att ses. Att få träffas vid tillfällen som blir allt färre, för det är dyrt och tar lång tid att färdas över havet.

Just nu pekar allt på att det kommer bli ännu dyrare, och ta ännu längre tid. En avveckling istället för utveckling. Ett Trafikverk som utan stöd från staten väljer att bortse från den viktigaste kommunikationsvägen för en hel region.

Gotland förtjänar goda kommunikationer precis som övriga Sverige. Gotland behöver också förbättra sin konkurrenskraft i en värld som rör sig allt fortare. Gotland, gotlänningarna och alla med ett hjärta som bultar för Gotland har rätt till att se hur utvecklingen även är ämnad för ön. Som en del av Sverige!

Gotland har alltid haft viljan och kraften att ta sig ur de svåraste tider. Gotland kommer att klara det även nu. Men utan goda kommunikationer över havet kommer det bli svårare och ta längre tid än någonsin tidigare. Gotland är beroende av sin landsväg över havet. Låt detta vara det enda Gotland är beroende av!

Gotlandstrafiken behöver uppfinna sig själv. Att sänka kostnader och förbättra för miljön kostar initialt och kräver en långsiktig plan. Det går inte att snåla sig ur det!
Bild: Fotoakuten
Denna text skrevs samtidigt som Skitsnacket om konkurrens och Gotlandstrafik

Det finns åtminstone tre sätt att genomföra en upphandling av Gotlandstrafiken. Den första går ut på att minimera. Det innebär att som mål ha en minskad kostnad genom minsta tänkbara trafik. Det är det som är Trafikverkets förslag för ön. Sänk kraven på kvalitén, så finns det åtminstone på papperet chans att mer än ett anbud trillar in. De som gillade eran med N&T kommer i så fall bli nöjda.

Den andra sättet är att bevara det som finns, det vill säga att skjuta till nödvändiga medel för att bibehålla dagens standard. Men också att undanröja det kostnadsberg det innebär för vanliga människor att resa till och från ön. Detta är dyrt för staten, men det är inte rimligt att varje mil till ön kostar sex gånger mer än vad det kostar landvägen för en vanlig tvåbarnsfamilj.

Det går att göra något åt detta. Ett tredje sätt att genomföra en upphandling handlar om att staten måste ta ansvar för trafiken och se till att utveckla den. Ja, det är dyrt att transportera människor och gods till havs och i en dräglig hastighet. Ja, vill man ge Gotland förutsättningen att leva och inte bara överleva (om ens det) så måsta man investera i framtiden. Och om vare sig Trafikverket eller regeringen känner att de har kompetens eller motivation att genomföra detta på egen hand så finns det ett väldigt bra sätt.

Incitament! Ju bättre utövaren presterar, ju bättre blir ersättningen!

Redan idag är prisbilden ett stort problem för Gotlandstrafiken och kommer så att vara fram till 2017. Ingångna avtal med Destination Gotland hindrar ett större risktagande från bolagets sida (som man bäddar…). Men staten måste göra något, och en investering kan även den få Destinationen att se fördelarna och gå med på att justera nuvarande avtal. Det har talats om en årlig satsning på 200 miljoner per år för att ön ska få Vägpriser, och om det stämmer genereras högre vinster för Destinationen genom ökat passagerarunderlag. Därmed kan de minska på sina egna ersättningskrav. Detta är en variant på incitament redan här.

Tillbaka i kommande upphandling. Ovanstående insats för att vi ska kunna få en rättvis kostnadsnivå innebär att incitamentet här handlar om 200 miljoner. 200 miljoner som kan ses som en investering för miljön, tillgängligheten och en rättvis infrastruktur. Det bolag som tar hem upphandlingen har möjlighet att utveckla nya och bättre båtar, och för varje miljon de kan sänka bränslekostnaden har de tjänar en miljon.

Ja, staten måste lik förbenat hosta upp med en massa pengar. Men nu handlar det om slantar som går till utveckling och för miljöns bästa. En utveckling och miljöinsats som staten inte kan åstadkomma på egen hand. Insatser som kostar, men som betalar sig på sikt!

Regeringen vill inte satsa på Gotland, och sätter allt sitt hopp till konkurrensen. Men det räcker inte. Alls!
Bild: Fotoakuten
Denna text skrevs samtidigt som Utveckling genom uppmuntran, inte snålhet
Huvudsyftet med att skapa konkurrens är att finna den där gyllene brytpunkten där du får det mesta möjliga för det minsta möjliga. Speciellt inom politiken får vi ofta höra att man eftersträvar mesta möjliga kvalité/vård/trafik för skattepengarna. Att genom konkurrens genereras mesta möjliga av det vi vill ha, och mindre av det runt ikring.

Allt det där är skitsnack!

I praktiken betyder det att beställaren vill betala så lite som möjligt, men ändå få så pass mycket att man med nöd och näppe klarar målen. Problemet med marknaden, konkurrensen, är att det samma även gäller utföraren. Han vill göra så lite som möjligt för att klara kraven i upphandlingen. Helst ännu mindre för att minska sina egna kostnader och göra en vinst.

Sådan är marknaden, konkurrensen, och att tro annat är inte så lite blåögt. Nu har just konkurrensen och den så kallade marknaden utmålats som det allena saliggörande inom Gotlandstrafiken. Åtminstone från beställaren regeringens sida. Och Trafikverket, som inte heller de vill tänja på sin budget, skramlar ihop något som ska se bra ut för regeringen. Ett något som baserar sig på en fem år gammal utredning. Från den tiden då en barnfamilj tog sig tur och retur till Gotland för hälften så mycket pengar, eller mindre, än vad det kostar idag!

Mycket, eller till och med kanske väldigt mycket, av Trafikverkets underlag till nu lagda trafikförslag lutar sig mot Rikstrafikens utredning från 2008. Det var en utredning som redan då konstaterade att det var dyrt att trafikera den blöta landsvägen till Gotland. Den pekade på att Gotlandstrafiken är väldigt viktig för Gotland, och den pekade på en svag ökning av öns befolkningstillväxt.

Det finns mycket matnyttigt i den gamla godingen till utredning. Men det är vad som saknas i den som är än mer intressant. Exempelvis saknas Regionens vision om att bli 65 000 medborgare till 2025, något som borde ha nämnts i sammanhanget med befolkningsutvecklingen. Inte heller något om hur en förändring av Gotlandstrafiken skulle påverka ön, och då givetvis också dess utveckling mot Vision 2025.

Vad jag kan se finns det inte en enda risk- eller konsekvensanalys alls utifrån ett hållbart samhällsperspektiv! Inte ens om vad den ringa befolkningsökningen de själva kalkylerade berodde på, och om den eventuellt skulle påverka trafiken eller på vilket sätt.

Framförallt saknas den kostnadsutveckling vi fått se de senaste sju, åtta åren. Samt det faktum att från 2015 kommer bränslekostnaden mångdubblas, igen, på grund av nya miljöregler. En kostnadsökning som drabbar såväl långsamma som snabba båtar!

Nej, Trafikverkets förslag baseras på gammal information och gamla värderingar. Det enda nya är att de väljer att bortse från allt vad utveckling för regionen heter, och endast fokuserar på konkurrensen. Och att fokusera på konkurrensen är även det ett gammalt synsätt!

Men det finns en framtid för Gotland. Det finns goda förutsättningar att vända detta till något gott, något fräscht och något som kan stimulera till en ökad befolkning på ön. Först gäller det att fokusera på Gotlandstrafiken som en möjlighet istället för en belastning. Att trafiken innebär en investering för en framtida avkastning. Att ett livskraftigt Gotland kan ge mer till Sverige än vad ”kollektivtrafiken” kostar.

Det gäller bara att få Trafikverket, och regeringen, att se möjligheterna istället för hindren. Och den första möjligheten stavas incitament, och möjligheterna för incitament inom Gotlandstrafiken är många!