Fokuset borde inte ligga på hamnen

Bild på en skärmdump från Twitter

Jag tweetade lite om detta här om dagen, lite i affekt. Tydligen vid fel tidpunkt…

Låt mig bara vara tydlig om en sak. Jag har egentligen ingen åsikt ifall Region Gotland skulle hyra ut hamnen i Slite eller inte. Faktiskt ingen alls. Det gör väl ingen skillnad? Det är en hamn. För båtar.

Så vad handlar det om egentligen?

Jag tycker hamnfrågan har fått helt fel proportioner. För problemet är väl egentligen inte vem eller vilka som ska hyra i hamnen eller inte? Vilken skillnad gör ett projekt som spänner över en väldigt kort period? I mina ögon är det egentligen helt ointressant var hamnprojektet hamnar.

Det finns tydligen en anledning. Och den får vi inte veta. Men om det där hemliga som ingen vill berätta skulle handla om att tillgängligheten till hamnen skulle begränsas under denna tid, och man anser att hamnen är vital vid en större olycka eller annat, så kan jag förstå. Om räddningsbåtar eller försvarets skepp inför en större övning helt enkelt inte skulle få plats så, visst. Jag förstår det argumentet.

Just nu är jag mest förvirrad. För… problemet med ifall det skulle vara en säkerhetsrisk ligger väl för allt i världen inte i att hyra ut hamnen under den korta tid som hela pipelineprojektet passerar utanför Gotland? Problemet är väl snarare att det snart kommer att ligga dubbelt så många säkerhetsrisker på sjöbotten precis utanför öns kust. Det är väl för allt i världen en mycket större säkerhetsrisk?

Att stoppa uthyrningen av hamnen är lika effektivt som att pinka i hamnbassängen. Gasledningarna kommer att finnas där ute, och ska vi tänka försvarspolitiskt så skulle väl dessa ha stoppats för länge, länge sedan.

Så… vad är det vi inte får veta? Varför är hamnen och inte gasledningen det viktiga?

Det är inte guld att hänga runt halsen

En bild på... lite märkliga ting och en hand.

Det finns vissa tävlingar jag gärna stället upp i. Absolut! Speciellt om jag kan slå den bäste i det han gör…

De som känner mig sedan jag fortfarande växte, på längden istället för i färdriktningen, vet att jag faktiskt har ägnat mig åt sport. En hel del sport. Men det var faktiskt en sport som lyckades fånga mig från det att jag var sju år tills dess att jag närmade mig mina ”mid-twenties”.

Skytte. Från luftgevär på tio meter, till kaliber 7.62 med ett avstånd på 300 meter till tavlan. Det var det jag höll på med. Och som jag, om jag får säga det själv, faktiskt var ganska bra på. Ja, jag har lite plåtskrot att visa upp om så skulle behövas. Det ligger i någon gammal flyttlåda här hemma. Det var ju ganska länge sedan sist…

Men idag slog jag en världsmästare. Jag skojar inte. Vi har en världsmästare i skytte som bor och verkar på den här ön. Jag är lite, lite starstruckt på grund av detta. Bara lite, för vi umgås på helt andra premisser tack och lov. Men just idag slog jag honom. I skytte, och jag gjorde det till och med på färre antal skott.

Jag slog en världsmästare i skytte, och jag har inte hållit i ett gevär på år och dar!

Jag höll inte i ett gevär idag heller. Det gjorde inte heller min motståndare. Till saken hör att han är världsmästare i skytte med armborst. Det var det vi sköt med då jag slog honom. Jag slog honom i armbågsskytte. Hans paradgren. Tyvärr så var det inte riktigt några tävlingsvapen till armborst vi höll i. Vissa skulle till och med påstå att det inte var riktiga armborst vi använde. Det armborst jag slog världsmästaren med är gjord av dansk plast och jätteliten. Den sköt heller inga pilar utan ”studs”, de små ovala legobitarna med bara en plupp. De når kanske fyra meter. Kanske lite mer än fyra meter, men inte så mycket mer. De går heller inte att sikta med. Tummen är i vägen.

Men jag slog en världsmästare i en sport vi båda gillar. Skytte! Det är nästan så jag är stolt över mig själv. Förlåt Gustav, men jag måste ju få skryta åtminstone lite. Det var ju ändå ingen av oss som vann tävlingen ändå…

Aktivist i mänsklighetens tjänst

Bild och länk från JulUppropets hemsida.

Jag har antecknat mig för JulUppropet. Om du vill kan du också göra det. Du hittar en länk i texten. Behöver du exempel hur internettroll beter sig, eller se hur det ser ut när en facebooksida blir lovebombad av grupper som #JagÄrHär, så finns det fina exemplar att beskåda.

Idag har jag utmanat mig själv. Därför har jag blivit beskylld för att vara naiv, PK, godhetsapostel, sverigefientlig, lögnhals och lite till. Våra vänner på internet har verkligen levererat idag.

Allt började med att den där organisationen jag jobbar för gick ut på bred front i morse och berättade om ”JulUppropet”, ett upprop jag genast var inne och antecknade mig på. Jag tycker faktiskt inte att Sveriges hårdare asylregler lirar med barnens rättigheter. Barnens behov, och framförallt möjlighet att få en trygg uppväxt istället för att bli ett smutsigt lik i någon av världens oroshärdar, går först. Jag är ledsen, men så är det bara!

Och så råkade jag i en av kommunikatörsgrupperna på Facebook se, att rasistiska troll var inne och gjorde det de brukar göra. På Svenska kyrkans facebooksida om just JulUppropet. Just då var det en lite ojämn kamp, så jag hoppade in med frågor, svar och ytterligare frågor. Och mer frågor med svar och följdfrågor…

Det tar lite på krafterna att vara en naiv godhetsapostel som styrs av PK och dessutom ljuger. Ikväll fick Svenska kyrkan även hjälp av #JagÄrHär, så nu flödar tråden av kärlek istället för hat.

Jag kommer sova riktigt gott inatt. Trots lite hårda ord kastade på mig emellanåt så vet jag att jag kommer sova riktigt, riktigt gott inatt!

Transparens: Om nu någon skulle ha missat det, så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling. Jag skulle kunna säga att jag gjorde detta för att det bara var mitt jobb, men jag gjorde det precis lika mycket som privatperson. Om inte mer..!

Att lära gamla hundar nya trick

Ett par händer som spelar piano.

Att leva är att lära sig nya saker. Varje dag! Det gäller alla, inte minst mig själv. Bild från Flickr av Jeremy Bronson under licens CC BY 2.0

 

Jag vet. iOS 10.2 är släppt, och så här långt har jag inte ens hunnit glänta på dörren till hur det ser ut där ute. Men handen på hjärtat… det var ett par år sedan jag ”hängde på låset” för att uppgradera min telefon. Numera brukar jag vänta åtminstone någon dag. Dels för att en eller annan bugg alltid brukar få strålkastarljuset på sig i ett tidigt skede, dels för att jag inte riktigt haft tid ikväll.

Jag har nämligen haft ett tretimmarspass med två vetgiriga och ibland lite otåliga elever. Låt mig bara säga en sak, jag kommer aldrig mer påstå att det inte går att lära gamla hundar nya trick. Det har fungerat alldeles utmärkt!

Lite har jag hunnit med att lära mig själv också. Mitt eget liv har hamnat i lite väl djupa spår på den väg jag valt, så en del saker som jag borde har förändrat hos mig själv har helt enkelt inneburit för stora förändringar för att jag ska ta tag i det. Men nu har jag fått chansen att se hur det fungerar, och det betyder också att jag kan se var jag tänkt fel. Därmed kan jag göra lite ändringar inför min egen förändring, när den väl kommer.

Och det är ju jättebra.

Nu har dock mina adepter åkt hem för kvällen. Tack mamma och pappa, det har varit jätteroligt att visa er den underbara världen hos Apple, Macintosh och Mac OS. Ni har varit jätteduktiga!