Ljusglimten i julstressen!

Bild på Godzilla med en kundvagn människor...

Jag må inte vara någon buffel i affärerna, och inte heller något monster. Idag kanske jag till och med blev raka motsatsen..?
Bild från Matt Smiths flöde på Flickr.com och under Creative Commonslicens BY-NC-ND 2.0.

Har ni hunnit med er julhandel ännu? Inte ni heller? Bara lite, lite kvar, säger ni? Ja. Jo, jag känner igen det där…

Men idag hann jag ändå springa runt lite i affärerna. Jag till och med hittade lite av det jag letade efter, så julstressen har lagt sig åtminstone för stunden. Och mitt i allt hattande mellan butikerna slog det mig, trots att jag kanske själv inte var den starkast lysande solstrålen, att vilken fantastisk butikspersonal jag mötte. I alla butiker. Hela dagen!

Det var en riktig fröjd att se. Och att möta. Glada människor som trots att vi är mitt inne i den värsta slutspurten innan jul, ändå kunde le mitt i allt. De tog sig tid att hjälpa till. De skrattade till och med åt mina usla skämt. Okej, just där blev det kanske lite, lite läskigt. Men ändå.

Så var stolta över er personal, ni butikschefer. De har verkligen förtjänat sin julbonus idag!

Mitt språk är mitt, och jag förstår…

Faximil från ett uselt översatt inlägg på Facebook.

Ikväll har det så här långt inträffat tre allvarliga händelser som satt spår i de sociala medieflödena. En av dessa är dödsskjutningen i Turkiet. Den automatiska översättningen Facebook ”erbjuder” är så usel. Det var nästan så jag reagerade mer över den än över vad som hänt. Och det är säkerligen inte meningen med översättningsfunktionen…

Jag vet inte om ni tänkt på det? Själv förstod jag det faktiskt inte till en början, utan det smög sig på mig. Tror jag i alla fall. För det är lite svårt att veta vad som är vad idag. Men enligt rapporteringen började det tidigt idag, den 19 december.

Jag gillar sociala medier. Ja, det finns vissa saker med dem som jag inte gillar. Men oftast beror det dåliga inte på tekniken utan på människorna som hanterar dem. Det är inte Twitter eller Facebooks fel att människor missbrukar mediet genom att sprida lögner och hat. Lika lite som att det är bilens fel för att fylleristen krockar med en buss. Det finns dock just nu ett litet undantag. Ett litet och otroligt irriterande undantag…

Att någon rullade ut funktionen med automatiska översättningar på Facebook var det sämsta jag kan tänka mig i mediet just nu. Det är fullt möjligt att de släppt funktionen för att systemet ska vara självlärande över tid, och att det ska bli bättre ju mer vi engagerar oss och betygsätter översättningarna.

Men nej, det tänker jag inte göra. Jag tycker att de åtminstone skulle ha rullat ut det i en eller annan testomgång först. För översättningarna spänner från kassa till rent horribla. Se bara exemplet här bredvid. Jag ska inte säga vad jag tycker att det får mig att tänka på, men det är allt annat än positivt.

Tack och lov så går det att stänga av det. Läs i länken i första stycket. Jag kommer följa instruktionen fullt ut. På en gång!

Ett eko från min barndoms julgranar

Bild på plastgranar av Lego.

Min barndoms julgranar var inte alltid så symmetriska. Inte var de heller alltid tagna från ett tjockt lager snö. Men de var riktiga granar…

Vi hade julgran när jag var liten. En riktig julgran. En som vi följt med grannen och letat fram tillsammans i hans skog. En sån där gran som luktade skog, friskt och starkt, när vi tog in den dan före dopparedagen. Och kallt. På något sätt luktade den alltid kallt när vi fick in den. En riktig julgran till min barndoms jul.

Vi brukade alltid klä den dagen innan julafton. Det är i alla fall vad jag minns. Jag minns också att pappa alltid jobbade kvällen innan julafton, så det var upp till oss syskon och mamma att göra granen färdig. Det var alltid en kamp mellan mammas lite traditionella och strama stil, och vi ungars variant som mest gick ut på temat ”mest av allt”! Det var Carl Larsson versus Walt Disney. Men vi blev alltid nöjda efteråt, med vår riktiga julgran under min barndoms jul.

Det fanns ytterligare några aspekter med julen. Och då framförallt med julgranen som utgångspunkt. För det första var den alltid törstig. Eller så var katterna det. Oavsett vem så var det i stort sett alltid torrt i julgransfoten. Dessutom stacks alltid granbarren när jag kravlade in under grenarna för att fylla på vattnet. Sedan fanns det också plötsligt nya insekter inomhus, mitt i vintern. Framförallt under granen. De fanns där tillsammans med en halv miljard barr som trillat av grenarna. Allt under vår riktiga julgran under min barndoms jul.

Nu har jag själv barn. Eftersom de växt upp med att alltid vara bortresta över jul så kläddas alltid granen i förväg. Och eftersom vi inte skulle vara hemma så fick det bli en plastgran istället för en riktig gran. En plastgran för mina barns jular. Vi fortsatte med plastgran även efter att vi flyttat till ön, och den fick sällskap av ytterligare en gran inomhus. Barnen ville ha en gran de kunde se varje dag i vårt vardagsrum. Sedan ville de också ha en i uterummet. Det var nämligen där de hade bestämt att julafton skulle firas. En julgran i uterummet till deras barndoms julafton.

Därför har jag ikväll monterat ihop plastgranarna. För ikväll ska de kläs. En i vardagsrummet och en i uterummet. De hämtades från uthuset, och gumman bar in dem i var sin stor plastväska. Julgransfötterna håller inget vatten, och grenarna blir så fort varma inomhus att det inte märks att de ens varit ute. Medan jag satte ihop dem så kände jag hur de doftade. Av plast. Och damm. Fjolårsdamm…

Men när jag väl fått ordning på granarna så ser jag, att fast de är gjorda av plast så barrar de. Faktiskt. På golvet, under granarna, låg det en massa små plastremsor. Stora som barr. Mängder av dem…

Precis som mina riktiga granar under min barndoms jular.

När hatet skändar något fint

Skärmdump från Twitter.

Rädslan för vad som händer på nätet kan hålla många av oss borta därifrån. Men är verkligen hatet så monstruöst stort där ute?

Allvarligt talat. Om Jimmie Åkesson hade den minsta respekt för Astrid Lindgren skulle han be svenska folket om ursäkt och omedelbart lägga ner den där grupperingen han kallar parti. Han vet att han står för allt hon avskydde, och hans uttalande är en ren förolämpning mot henne och allt det hon stod och verkade för!

Med det sagt vill jag föreslå att alla läser en mycket viktig text. Något man ska tänka på, inte bara när ni kritiskt betraktar vad era vänner gillar och delar på Facebook. Utan i livet i stort. I samtal och i er omgivning. Det är en text av Andrev Walden i Aftonbladet. Läs den, fundera på vad han skriver, och tänk på den när ni är ute på nätet, ser på teve eller lyssnar på radio.

”Rasisterna erövrade inte nätet genom att sitta i sin filterbubbla – hemligheten är att de lämnar den med jämna mellanrum.” Så skriver Andrev och berättar i samma text om den motrörelse som just nu växer snabbast på nätet.

Tänk på det när ni läser om hur Jimmie Åkesson använder Astrid Lindgren och hennes sagor för att bygga sitt varumärke.