Båtproblemet med en ny vinkel

20120515-231224.jpgSå var det dags för en ny insändare. Denna gång valde jag att istället för att slå an på den familjära strängen, istället ondgöra mig över orättvisan med trafiken. Varför nämner inte Trafikverket något (nästan) om Gotlandstrafiken? I vanlig ordning skickade jag även texten till fler än GT. De politiska partierna, samt ett antal människor på Gotland, och trafikutskottet fick ta del av samma text. Några av öborna har till och med återkopplat.

Texten publicerades måndagen den 14 maj i Gotlands Tidningar, och samma dag hade de en stor artikel om att båtpriserna bara följer drivmedelskostnaderna uppåt, inte nedåt.

I vanlig ordning twittrade jag även till Catharina Elmsäter Svärd. Men jag gjorde den samtidigt något mer sökbart med några hashtags så har jag än så länge inte fått några svar. Får kanske skylla mig själv.

Utanförskapet sänker Gotland

Det finns ingen kommun, inget län eller någon annan region i Sverige som är så beroende av ett enda trafikslag som Gotland. Men Gotland är döende så länge som Trafikverket inte förstår detta utsatta läge. Det är en lika farlig som orättvis situation som även riksdag och regering måste inse!

Tyvärr lyser denna insikt med sin frånvaro i rapporten Trafikverket nyligen lämnade till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. I ”Transportsystemets behov av kapacitetshöjande åtgärder” hittar du ordet Gotland fyra gånger. En (1) gång hittar du ordet färja. Den för Gotland så viktiga färjetrafiken nämns i förbigående, och då bara en gång. Som jämförelse nämns Stockholm 237 gånger och ordet järnväg 483 gånger!

Gotlandstrafiken, det vill säga färjetrafiken till och från ön, utgör endast åtta promille av Trafikverkets budget. Samtidigt sker miljardsatsningar i regioner där väg-, båt- och järnvägstrafik kompletterar varandra, och där företag och privatpersoner har flera val och flera prisklasser att välja mellan.

Som exilgute boende strax norr om Stockholm förstår jag och ställer mig bakom de stora satsningar som sker här. Som pendlare kan jag uppskatta en sex kilometer lång tågtunnel á 16,8 miljarder. Som bilist kan jag greppa Norra länken med fyra kilometer tunnel för 11,6 miljarder kronor. Bara i dessa två projekt satsas över 28 miljarder kronor.

Men där ligger också skillnaden! I Stockholm finns det alternativ för gods- och persontrafik, alternativ som inte finns till och från Gotland. Förutsättningarna är väldigt annorlunda och det är djupt orättvist att inte ha detta i åtanke. Ändå ges direktiv från staten att gotlandstrafiken inte får kosta mer. Ändå lyfter Trafikverket på alla stenar för att ytterligare minska dessa åtta tusendelar.

Åtta promille för Sveriges viktigaste transportväg är en förolämpning. Utan rättvisa satsningar för att utjämna skillnaderna som vattenvägen innebär för gotlänningar och gotländska företag, är ön en döende region. Gotland ”exporterar” ungefär 80 procent av sin produktion till fastlandet. Men vem vågar satsa, eller anställa, då förutsättningarna försämras drastiskt? Vem vågar flytta till en ö som skiljs allt mer från Sverige? Gotland hamnar allt mer i utanförskap och blir beroende av bidrag, stöd och allmosor?

Gotland är beroende av sin vattenväg. Låt det vara det enda Gotland är beroende av!

Att nå fram är en början…

20120415-154037.jpg Jag fick visserligen inte någon respons från de folkvalda på de meddelanden jag lämnade via de ”officiella” kanalerna (registraturen hos ministrarna). Jag har faktiskt skickat den vägen förut, men utöver automatmejl om att de tagit emot mitt meddelande så har det varit knäpp tyst. Bättre har det gått över de sociala medierna.

Detta är absolut inget att dra några stora växlar över, men det ger i alla fall lite tillbaka för det jobb som gjorts. Enligt tidigare twitterkommunikation med infrastrukturministern och som hon refererar till, så har såväl insändaren i GT som den i DN lästs. Av ministern. Eller någon i hennes närhet. Vill de ge sken av.

Dyra och långsamma båtar sänker Gotland

Nedanstående text är den oredigerade versionen av insändaren som publicerades i DN den 13 april 2012. Den föregicks av en smärre mejlspammning till 14 politiker, redaktörer och andra som jag anser vara berörda. Plus fyra ministrar (förutom nedan nämnda även näringsminister Annie Lööf)! De sistnämnda via registraturen vid rikstan. Eftersom texten skickades på måndagen den 9 april, och insändaren publicerades på fredagen, så hade jag hoppats på åtminstone någon reaktion från våra folkvalda. Men…

20120413-205803.jpg2 200 kronor kostar det för att en farmor ska få träffa sina två barnbarn. En pappa får höra hur äldste sonen betalar tio procent av sin nettolön varje gång för att komma till fosterön. Att köra tio mil till Nynäshamn kostar 160 kronor. Det kostar ytterligare 2 200 kronor för att ta sig 15 mil till Visby. 145 kronor. Per mil! Efter dragen rabatt som flitig resenär!

Ett prispåslag om mer än 900 procent. Är detta skäligt? Vad tycker infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd? Eller socialminister Göran Hägglund? Hur är detta möjligt, landsbygdsminister Eskil Erlandsson? För sju år sedan kostade samma resa 900 kronor!

Ännu värre. En vanlig familj, som inte bor på ön eller kan betala för rabatterna, kan få betala 3 200 kronor för att hälsa på vänner och släkt på Gotland. 210 kronor per mil. Är det skäligt? Övriga Sverige betalar 16 kronor idag. Per mil. Jag undrar igen, är detta skäligt?

Gotlandstrafiken är inte en regional fråga. Gotlänningarna varken kan eller ens får lösa detta själva. Bara staten kan avgöra om de ska göra en kortsiktig ”vinst” med otillräckliga insatser eller en brakförlust där statens kostnader hamnar på miljardbelopp. Årligen!

56 000 människor på ön är beroende av vägen på havet. Livsmedel, industri, sjukvård. Inget fungerar i längden utan vägen över havet. Det finns nämligen inga alternativ till båttrafiken, varken rimliga eller skäliga alternativ. Gotland behöver åtminstone 65 000 invånare för att gå runt ekonomiskt, och just nu finns det inga incitament för att detta någonsin kommer att hända. Skattekronor försvinner. Kostnaderna skenar. Ungdomar flyttar från ön och återvänder, tidigast och förhoppningsvis, som pensionärer.

Tillgänglig trafik som är snabb och prisvärd skapar förutsättningar för en ö som inte ligger längre bort från maktens boningar än vad Linköping eller Örebro gör. 20 mil på land är inte långt. 20 mil över Östersjön är en ocean i avstånd. Dagens trafiktäthet är ett minimum för Gotlands framtid. Dagens hastighet är ett minimum för att kunna bibehålla turtätheten. Men dagens prisnivå förstör allt!

Trafikverket har fått direktiv från staten att Gotlandstrafiken inte får kosta mer än idag inför nästa avtalsperiod. Detta kommer att ödelägga förutsättningarna för lång tid framöver för Gotland. Gör tvärt om istället. Satsa på Gotlandstrafiken. Satsa på en utveckling av ön. Låt Gotland vara en del av Sverige! Visa att även staten kan vara kreativ, proaktiv och full av tillförsikt inför framtiden. Våga, och Gotland kommer att bli en kassako istället för en bidragsfälla!

Idéer råder det ingen brist på. Fråga vilken gotlänning som helst. Men allt hänger på en enda detalj. Vägen över havet! Låt barnen träffa sin familj!

Mattias Wahlgren
Vallentuna, fd Ganthem på mellersta Gotland.

Låt en resenär prata färjepolitik

Denna text publicerades i Gotlands Tidningar den 18 februari och finns även på http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7494157 med efterföljande kommentarer.

Jag hörde att såväl Christer E som Gustaf H gör gemensam sak i trafikfrågan, och kommer att uppvakta några tunga instanser tillsammans. Jag skulle bara vilja klämma in, att om de behöver en sakkunnig, så ställer jag gärna upp!

Som exilgute har jag över 15 års erfarenhet av att åka fram och tillbaka, boka storhelger, fixa ledighet från jobb och skola, passa in scheman, möten, tidtabeller, bilköer och inte minst ett skenande biljettpris för att träffa nära och kära. Jag anser mig vara förhållandevis väl insatt i förutsättningar för såväl trafikanter som trafikentreprenörer och tjänstemän för gotlandstrafikens bästa.

Så jag följer gärna med öns politiska företrädare och argumenterar för Gotlands väl. Jag tror nämligen inte att Gotlands framtid bara hänger på om vi har snabba eller långsamma båtar. Även om det påverkar. Jag tror inte heller att det hänger på en hög eller låg trafikkostnad. Det är inte det som kan rädda Gotland. Nej, Gotlands framtid hänger på hur och om svenska staten anser att Gotland är en del av Sverige. Framtiden ligger i om staten vågar se till att ön kan bidra till utvecklingen av landet, istället för att långsamt stagnera och förvandlas till ett ekonomiskt svart hål. Möjligheterna ligger i satsningar, inte i verkningslösa besparingar!

Jag vet att det går att få ön att blomstra, och jag vet att Gotland i mångt och mycket skulle kunna bli självförsörjande. Varje investerad krona kan ge åtskilligt tillbaka. Inte direkt, utan på lång sikt. Men då måste det satsas fullt ut, och en av satsningarna är just båttrafiken. Den ack så viktiga båttrafiken!

Oavsett hur man än ser det; Gotland räddas inte av sänkta biljettpriser. Däremot kommer alla satsningar på ön att skjutas i sank av fortsatt höga, och fortsatt stigande, priser! Att det kostar över 3 000 kronor för en genomsnittsfamilj främjar varken inflyttningen, tillverkningen eller turismen! Att priset ökat med mer än 100 procent på bara några år för frekventa resande är horribelt! Att tro att vanliga människor vågar chansa på att bli öbor, och frivilligt sätta sig utanför familjebanden utanför sommarsäsongen, är fåfängt. Ja, jag vill till och med påstå att det är riktigt, riktigt korkat!

Jag följer gärna med Gustaf och Christer och talar för Gotland. För jag är trött på se hur ön får sämre och förutsättningar inför framtiden. Och jag är framförallt trött på att betala orimliga summor för att få träffa min mor, min far och mina syskon!