Same same, but different!

Tre artister, tre alster!

Tre artister, tre alster!

Minns ni vad jag skrev igår? Efter legoföreningens träff? Jag fick en minifigur, ett antal sorterade bitar och en idé vad jag ville göra med dem. Det blev roligare än så!

Vi utlyste en liten tävling mellan mig och sönerna. Temat vilade på den lilla minifiguren som skulle smälta in i kreationen, och vi fick verkligen tre olika scenario. Jag kallar dem ”Toomb Rider”, ”Game of Thrones” och ”Broadway Stairs”.

Tre kreatörer, tre resultat. Och alla är likvärdiga tycker jag, med några ovanliga användningsområden för några av bitarna.

Jag önskar bara att jag hade tagit alla bilderna…

Kreativitet i grupp

Lite... speciellt blir det när slumpen gör valen åt en. Nu ska vi se vad vi kan göra!

Lite… speciellt blir det när slumpen gör valen åt en. Nu ska vi se vad vi kan göra!

Möteskväll med kamraterna runt de danska plastbitarna. Elva själar planerade kommande utställningar, gratulerade varandra för utställningsframgångarna i Linköping, och delade upp lite delar vi hade ”i gömmorna”.

Det är lite märkligt hur det kan slumpa sig, men jag valde delarna på bilden först, och efteråt öppnade jag minifiguren. Som innehöll en arabisk herre.

Jag kunde nog inte ha planerat det bättre om jag ens hade försökt…

Min framtid är… redan här?

Självporträtt

Nej, jag tänker inte berätta för er ifall detta är jag som ”gammal” eller inte. Det… det… gör ju egentligen ingen skillnad ju. Håret kommer vara sådär grått om bara ett par år.

Ni vet när saker inte riktigt fungerar, ja då kan man bli lite sur. Eller hur? När bilen inte vill starta? Låset kärvar i ytterdörren? Sånt kan verkligen sabba ens goda humör. Eller hur?

Jag gillar min iPhone. Jag gillar den verkligen. Den har varit en trogen och pålitlig liten kamrat i fickformat sedan första dagen jag höll den i min hand. Jag har haft så mycket glädja med den. Så mycket att minnas med den. Men…

..nyligen höll den på att åka raka vägen till källsorteringen. Direkt. Utan att passera gå. Löjliga, jämrans teknikkladd till onödigt avträde!

Förlåt. Det är inte d… telefonen… jag är arg på. Det är den där idiotiska, kassa appen jag tankade ner. Den där som gör om ditt porträtt. Du kan bli gammal, ung, byta kön eller förvandlas till en riktig snygging. Jäkla app!

Vad ska man med ett program till, om det inte fungerar? Det kanske är så att min telefon är defekt? Eller att appen inte är kompatibel med just min telefonmodell? Det borde vara så. Det borde vara så, att om jag testar att ”bli äldre” så borde väl åtminstone appen jobba aldrig så lite? Lite insjunkna kinder? Större påsar under ögonen? Jag borde väl få se något mer än att håret blev en nyans gråare?

Om ni ser någon i morgon med en pappkasse över huvudet så är det bara en kommunikatör på väg till jobbet…

Skitapp…

När tillvaron är halv

Filmkonvolut

Filmtajm. Just kvällens film har något gemensamt med mitt liv. Den kom samma år som jag och Anneli flyttade ihop. Alla andra liknelser undanbedes vänligt men bestämt…

Ungefär halva jag saknas just nu. Det är typ den bättre hälften, och hon är med jobbet i Göteborg. Så därför är jag halv, och det är något jag vant mig av med. Rejält!

Jag är inte längre där. Att vara själv alltså. Jag vet inte om jag någonsin varit där över huvud taget, men något hände 1996 och detta något har haft en peak ända sedan 1997. Varje hack i den tidslinjen har väldigt sällan varit av godo…

Värst är det att lyckas komma i säng i rimlig tid. Även där blir det halvt, för en dubbelsäng är gjord för två och att ligga där själv orsakar bara en rejäl snedfördelning av de kroppsliga resurserna. Dessutom är två timmerdragare alltid dubbelt så många som en. Hälften är bara bra om det handlar om en riktigt äcklig dessert.

Men det finns fördelar med att vara själv. Faktiskt. Ikväll stavades den ”The Lost World – Jurassic Park”. Det är nummer två i den gamla serien om dinosaurier som Steven Spielberg gav livet åter. Min bättre hälft är inte allt för glad i actionfilmer, och Jurassic-serien är inget undantag. Så därför kunde jag och sönerna beta av ytterligare en film i den fyrdelade box vi köpte i vintras. Nu är det två kvar. Plus en massa andra filmer som inte funkar att se när familjen är samlad.

Så många filmer, så lite tid. Men jag föredrar att ha frun med mig i tevesoffan…