KOM-dagarna i Upplands Väsby 2016. Inför släppet av en ni webb bara för att nämna något.
Okej, nu börjar det bli lite tjatigt. Dessutom har jag blivit aningen bortskämd. Jag menar, ytterligare ett hotellrum. Men inte centralt i en europeisk storstad utan i en förort till Stockholm.
Nu ska jag inte skämta bort detta. Det är faktiskt lite otroligt att få göra dessa resor i tjänsten. Den här gången handlar det om Svenska kyrkans egna kommunikatörsdagar i Upplands Väsby. Om jag förstod det rätt är vi cirka 300 personer på plats som på olika sätt sköter församlingarnas kommunikation. På heltid, på deltid eller på fritiden. Just här och nu sker kunskapsutbyte på riktigt!
Faktiskt tycker jag att det så här långt, efter den första av två dagar, är lika bra som första gången jag var här. Då överväldigades jag av den energi jag upplevde. Från publiken. Från scenen. Från deltagarna. Men då var jag ny på jobbet, och kände egentligen inte någon utöver de övriga från Gotland. I år… är det en jäkla skillnad. Här träffar jag människor från almedalsveckan. Jag träffar folk från Gotlands kyrkvecka. Jag hör mitt namn ropas över rummet av kollegor jag ännu bara samtalat med via Facebook, e-post och Twitter. Och jag har kompletterande samtal och jobb med dem jag reste med till London i förra veckan.
Och det är helt fantastiskt. Jag svävar som på små moln. Jag pratar med kollegor jag ser upp till. Med folk jag känner att jag kan lära mig något av. Men också dem som frågar mig om vad jag tycker och tänker. Hur jag gör och hur jag hanterar vissa frågor. Det är… omtumlande!
Att sedan alla seminarierna jag rest hit för är läro- och innehållsrika är ju inte fy skam det heller.
