Den irriterande vännens möjligheter

Jag har en god vän som ibland kan vara irriterande. Ni vet, på det där sättet som en polare kan vara irriterande eftersom han har en poäng och du vet om det. Du håller kanske inte med, men du förstår vad han menar. Det är en bra vän. Jag hoppas verkligen att ni har en sådan vän!

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt...

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt…

Min kompis gjorde ett långt inlägg i en av mina Facebook-trådar i veckan. Det var i en tråd som började med att folket bakom Almedalen satte ner foten, sort of, i nazistfrågan. De satte inte ner den så kraftfullt som jag skulle vilja, men ändå. Bitvis blev det faktiskt lite hätskt i tråden mellan olika debattörer. Senare på eftermiddagen lade vännen in sitt långa, långa inlägg. Han har länge förespråkat ett inkluderande i debatten för att få nazister och liknande att visa sin sida i det politiska. Hans teori är att om de får tala fritt så spricker bubblan de skapat runt sig själva.

Det finns å andra sidan en risk att det är vi andra som sitter i en bubbla, men det är en risk vi får ta att upptäcka.

Jag håller i mångt och mycket med min vän. Jag har hört flera fall där man ”tagit debatten” som man säger, och mer eller mindre tillintetgjort den andra personen med argument. Bara genom att upprepa ordet ”varför tror du det” så vittrar deras teorier sönder och lämnar ett stort ingenting bakom sig. Inte alltid. Men tillräckligt ofta.

Jag gillar som sagt polarens tankegångar. De lyfter fram den innersta kärnan av demokrati och yttrandefrihet. Det är bara en liten detalj som sabbar det hela för mig…

..och det är att de vi så gärna skulle vilja argumentera mot inte spelar enligt reglerna. De struntar i de demokratiska värderingarna. De lyssnar inte på argument. De avfärdar logik. De skiter i fakta. Lägg dessutom till att just denna grupp dessutom är våldsam och gärna använder sig av hot, misshandel, mordhot, mordbränder och bombningar. Till och med mord har följt dem i spåren.

Det är därför jag inte vill ha nazister i Almedalen. Den dag de accepterar de demokratiska spelregler som finns, ja då kan vi börja diskutera. Men när de väljer att utnyttja de demokratiska formerna för att motarbeta dem tar det emot. Det är som att släppa in ett lag i allsvenskan som man vet springer med bollen i famnen och slår ner motståndarna. För att sedan misshandla domarna för att de avbryter matchen. Och avslutar det hela med att bränna ner klubbstugan. Det går inte att spela mot ett sådant lag.

Jag är naiv. Jag väljer faktiskt att vara naiv i många frågor. Men när det gäller nazister…? Nej, historien kräver av mig att inte vara naiv där.

I väntan på något annat…

Jag har skrivit en text. Den blev precis färdig. Men jag vill att den ska godkännas först av den det handlar om. Så därför väntar jag och lägger ut det här istället. Det kan till och med bli så att detta blir kvällens text, men då kanske jag får erbjuda er att istället läsa de facebookinlägg jag gjorde tidigare idag. Första, andra och tredje. Med tanke på trådarna de skapade kan de vara ganska läsvärda de med…

Med alarmister i gotlandsradion

Det är viktigt att belysa problem. Men säkerställ att det verkligen är problemet du belyser, och inte ett symptom på ett mycket värre problem.

Det är viktigt att belysa problem. Men säkerställ att det verkligen är problemet du belyser, och inte ett symptom på ett mycket värre problem.

Allvarligt talat trodde jag vi begravt den här debatten. Den är över två år gammal. Jag trodde vi gått vidare och siktat in oss på de verkliga orsakerna. Att vi lyft oss lite, släppt symptomjakten till förmån för de verkliga problemen. Men så ramlar vi ner i alarmisternas hjulspår igen…

P4 Gotland intervjuade idag ”Åse Victorin, specialist i barn- och ungdomsmedicin, skolläkare och föreläsare” som det står på deras hemsida. Och jag ska absolut inte ta ifrån henne den kunskap hon besitter, och mycket av problemen hon ser bland ungdomarna är mycket riktigt ett problem. Men bara det att hon, och programledaren, använde sig av just ordet ”skärmtid” räckte för att slå på varningsljuset hos mig.

”Skärmtid” är förmodligen en av de dummaste och mest felaktiga uttrycken som finns vad det gäller människors användning av informationsteknologi. Och detta slarvigt använda ord används nästan uteslutande för att beskriva något negativt. Något katastrofalt. Något… alamistiskt!

Fråga dig själv; Vad är ”skärmtid”? Är det den tid du sitter lutad över din telefon? Är det när du tittar på din surfplatta? Eller datorn? Är det datorn och allt som har med internet att göra? Är det när du skriver ett brev? Tittar på film? YouTube? Spelar spel som Tetris, eller Counterstrike?

Vad är skärmtid?

Är boken en skärm? Tidningen? Är det skillnad om boken eller tidningen läses på en läs- eller surfplatta? Åse Victorin sade, som jag uppfattade det, att all ”skärmtid” verkligen var all ”skärmtid” oberoende vad du gör. Är då en film skadligare att se på en datorskärm jämfört med att se samma film på din teve? Eller att gå på bio och stirra på en 15 kvadratmeter stor skärm två timmar i sträck?

Jag tror inte på detta. Det finns åtminstone två mycket viktigare frågor. Den ena är hur länge du gör något. Den andra är vad du gör. Allt är skadligt i för stora mängder. Och det är, i längden, skadligare att spela ”stressiga” spel jämfört med ”lugna” diton. Ingen, absolut ingen, mår bra av stresspåslag flera timmar om dagen alla dagar i veckan.

Därefter har vi nästa nivå. En ännu viktigare nivå. Det är föräldrarnas ansvar över sina barn. Föräldrars medvetenhet om vad barnen gör, vilka spel de spelar och vilka kontakter de har på nätet är lika viktigt där som i det verkliga livet. Precis som i det verkliga livet påverkas också barnen av sin livssituation, och det kan vara precis lika mycket verklighetsflykt att börja ta droger som att fly in i en annan fiktiv värld. Det tillfredställer precis samma beroendecentrum i hjärnan och det är precis lika lätt att trilla in i vilken av dessa beroenden om barnet har anlag för detta.

Att prata om ”skärmtid” och hur skadligt det är, är som att prata om hjul och mena att det är farligt. Precis så dumt och uddlöst är det, och jag önskar att media kunde låta bli att ge dumheten näring och istället prata om hur vi tar hand om våra barn på bästa sätt.

Eller prata med våra barn!

För den nyfikne finns det hur mycket som helst på nätet, och länkar i länkarna. Följ tråden Emanuel Karsten hade på sitt Twitter, eller vad kommunikationsbyrån Salgado skrev så sent som i februari i år.

En staräur är en staräur är en… inte det?

Snöfall i april

Den stressade räknade till flera ”staräurar” i helgen, och kanske främst under annandag påsk. Men jag påstår att det bara var en.

Gotländskan är en fantastisk dialekt, och gutamålet är ett fantastiskt språk. Ja, det är inte bara jag som säger att det är ett eget språk, utan det finns faktiskt språkforskare som säger detta, så jag är inte helt ute och cyklar här. Det kan vara så att vi är flera som har fel, men då får vi väl skaffa några tandemcyklar istället.

Ett väldigt aktuellt gotländskt ord är ”staräur”. Den korta betydelsen är ”bakslag i vårvädret”. Den långa är att vintern kommer tillbaka med snö och minusgrader trots att vårblommorna tittat fram, gräset har börjat växa och flera knoppar har brustit på kvistarna. De flesta är ense om att en ”staräur” inte är något man önskar, utan är mer negativt laddat eftersom vi snarare väntar på värme och sol. Men ungefär där slutar många att vara just överens.

För… vad definierar en ”staräur”? När får man börja räkna dem? Hur många krävs det innan våren äntligen är här för att stanna?

Under långfredagen hävdade jag på sociala medier att vi drabbades av den andra ”staräuren” i ordningen. Andra tyckte att det var den sjunde. Jag tror att de flesta i alla fall håller med om att det ska vara sju ”staräurar” till antalet, även om jag hör talas om de som talar om nio, fem och till och med så få som tre. Men jag håller mig till sju för det är vad jag fick höra ”sum leitn sårk pa sokni”.

Det avgjort största trätoämnet däremot är frågan när man får börja räkna ”staräurar”. Det enkla svaret hittar vi i Gutamålgillets ordbok, där vi kan läsa ”snöväder sedan staren kommit”. ”Staräurns dag”, ja det finns faktiskt en sådan dag, var torsdagen den 16 mars enligt Gutamålgillets Allnakku för 2017. Enligt en ornitolog jag känner så är det ungefär då som staren ska återvända till våra breddgrader. Hon är ju en flyttfågel. I alla fall var hon det innan klimatet fick hicka på grund av utsläppen och fågelstackarna numera faktiskt kan övervintra i de sydliga delarna av Sverige. Som Gotland!

Jag har också läst någonstans att du inte får börja räkna förrän 1 april, men den källan känns inte helt trovärdig (förlåt Gefle Dagblad). Det känns dock lite fånigt att ens börja prata om vår innan vårdagjämningen. Alla som börjar räkna ”staräurar” redan i december eller januari har helt enkelt fel. Då är det per definition vinter och det är snöfall, snöoväder eller snöstorm vi talar om och inget annat.

Vad som avgränsar ”staräurarna” är inte heller alla ense om. I mitt stilla sinne måste det handla om en rejäl väderförändring. Snön måste vara tydlig på gräsmattan (vissa talar om minst en halvtimme), och du får inte räkna en ”staräur” per snöby som passerar. Inte ens om vädret samma dag är jättefint där emellan. Nej, det ska vara ett snöfall och därefter ska vårvärmen, eller vad det kan kallas, komma tillbaka innan nästa ”staräur” kan komma. Eller räknas!

Så… Staren ska ha kommit. Det ska vara efter vårdagjämningen. Det ska vara klart definierade väderomslag mellan härligt och varmt vårväder kontra ”winter is coming”. Och det ska vara sju ”staräurar” innan sommaren äntligen är här. Annars blir det en riktigt dålig sommar!

Sådär. Nu står jag här med skägget (nåja, svinborsten jag har på hakan) i brevlådan. Jag är redo för andra tolkningar. ”May the shitstorm comence”, vi har haft tre ”staräurar”.

Kanske till och med bara två när jag tänker efter…