Category Archives: Sociala Media

En paus i livet. En återblick. Ett konstaterande

By | | #Blogg100, Blogdump, Fritid, Sociala Media
Leave a comment
Ett lifehack. Jag har inte många på lager, så passa på och njut av detta lilla tips.

Ett lifehack. Jag har inte många på lager, så passa på och njut av detta lilla tips.

Jag vet att jag är nära att plagiera mig själv just nu. Men klockan är halv elva, det är näst sista dagen av Blogg 100 och jag sitter vid köksbordet. Och käkar ostbågar. Med pinnar, för jag vill inte ha ostpulver över hela tangentbordet.

Men det där med ostbågarna var ett sidospår. Kruxet just nu är att jag har suttit i en kvart och klurat på vad jag ska skriva om. Jag har scannat både Twitter som Facebook, och ändå inte hittat något som livar upp stämningen. Jag gissar att jag skulle kunna surfa in bland Hela Gotlands insändare och kommentarsfälten därunder. Men jag har bara brist på idéer. Jag är inte desperat. Därför öppnar jag heller inte kvällsdrakarnas hemsidor. För… jag hade ju en regel inför denna bloggomgång.

Jag skulle vara positiv. Skriva om roliga, eller åtminstone smålustiga händelser. Om nätet eller IRL. Förutom det plusbetonade innehållet skulle jag hålla mig till cirka 300 ord långa inlägg, eller bara skriva i en halvtimme. Vad som nu kom först. Faktum är att det har gått rätt bra. Visst, någon gång har jag varit tvungen att släppa på någon regel. Men det har varit sällsynt. Kolla själva, men jag tror inte ens tio procent ”bryter” mot reglerna jag satte upp åt mig själv.

Det är ett mål jag kan känna inte så lite stolthet över. Faktiskt. För, visst är det så att det är lättare att skriva i affekt? Medan man är så arg så man spräcker ett topplock eller två? Det är faktiskt inte så konstruktivt. Dessutom så gör det något med humöret att varje kväll jaga upp sig och bli ilsk. Det är långt trevligare att känna sig lite glad och nöjd.

Nu är klockan 22.47 och jag är klar för idag. Bara ett par ord till så… 300!

Mångfalden i Facebook, med Mångfald

By | | #Blogg100, Blogdump, Gotland, Mångfald, Sociala Media, Svenska kyrkan
Leave a comment
En påminnelse om vad som hände idag för två år sedan. En av de viktigaste händelserna i mitt liv, och en av de mest givande!

En påminnelse om vad som hände idag för två år sedan. En av de viktigaste händelserna i mitt liv, och en av de mest givande!

Facebook är bra på en del saker, sämre på andra och ibland fenomenalt irriterande. Men så kommer då de där tillfällena när träffsäkerheten är på topp. Idag blev jag påmind om ”Gotland för Mångfald” , och fick tillbaka den där varma känslan i hjärttrakten igen.

Bilden föreställer det första ”riktiga” mötet dit alla intresserade kunde komma för att ventilera sina tankar och idéer inför den första manifestationen. Det var något av det häftigaste jag varit med om. Visst, de båda manifestationerna vi genomförde därefter var fantastiska. Men uppslutningen till just detta möte var mer än vad vi vågade hoppas på. Åtminstone blev jag glatt överraskad.

När jag såg bilden så var min spontana tanke ”Skit också, Vi skulle ha genomfört Manifestationen i år igen”. En naturlig reaktion, för det gav så otroligt mycket energi tillbaka. Och roligt var det. Plus utvecklande som bara den. Jag var väldigt långt utanför min komfortzon både när jag ställde mig framför människorna på det här mötet, som när jag stod på den riktiga scenen därefter. Det är liksom en sak att stå framför hundra kollegor och prata om gemensamma arbetsfrågor, men en helt annan att stå framför 50 personer som du kanske på sin höjd sett på bild i tidningen eller hört talas om.

Det var en helt fantastisk och nära nog overklig känsla att ta in och bearbeta!

Men jag ångrar inte beslutet att inte genomföra en manifestation till. Lika lite som jag ångrar att jag ställde upp från första början. Det är som sagt något av det roligaste jag någonsin gjort, och att tänka på det gör mig alldeles varm i hjärtat. Varje gång!

Att koppla från världens roligaste jobb

By | | #Blogg100, Arbete, Blogdump, Fritid, Hälsa, Sociala Media
Leave a comment
Bild på en burktelefon

Jag vet, jag har använt denna bild förut. Men… den är ganska talande, om du någonsin försökt använda en sån. Foto av Sebastien Wiertz, via Flickr.com och under licens CC BY 2.0.

Ibland tror jag att jag har världens roligaste jobb. Ibland kan det vara världens jobbigaste, och ibland världens intressantaste. Men det är aldrig, aldrig, aldrig världens tråkigaste. Långt därifrån.

Därtill kommer den extra kryddan att vara den ende i sitt slag. Det innebär att jag måste vara lite bra på väldigt mycket. Den dagliga variationen på frågor jag kan få är fantastisk, och även om jag inte alltid kan leverera på en gång så har jag alla möjligheter i världen att finna svaren. Oftast i alla fall. Det finns det jag hellre bollar över till de som är mera hemma på vissa saker…

Hur intressant, tufft och roligt det än är, så går det inte att komma ifrån hur mycket det ibland påverkar min fritid. När är jag helt ledig? Kan jag vara helt ledig? Kan jag skilja mellan jobb och fritid över huvud taget?

Ja. Det kan jag. Eller, nej. Det går inte. Sanningen ligger lite däremellan. Mycket handlar faktiskt om hur jag hanterar tekniken, och alla de möjligheter som kommer därav.

Vi kan, nästan dagligen, läsa om de som gått i väggen på grund av förväntningarna att hela tiden vara nåbar. Vi hör också om dem som närmast skryter om att de ”nu minsann kommer koppla ner och stanna nerkopplad”. Jag skulle kalla det bortkopplad. Bortkopplad från verkligheten. Men det kanske bara är jag.

Ändå har jag ändå haft en liten fördel. Jag har varit med länge, och har lärt mig att hantera tekniken. Inte låta tekniken hantera mig. Jag vet att många inte tror mig när jag säger så, men skillnaden ligger faktiskt i hur jag hanterar informationsflödet. Och jag tror mig veta när jag ska låta alla små hjälpmedel vara.

Men ikväll har flödet fått dominera. Det har varit en intressant arbetsdag. Långt från tråkig!

Politikerna måste sluta hata politiker

By | | #Blogg100, Almedalen, Blogdump, Gotland, Sociala Media
1 Comment
jag gillar inte mobbing, och snart har politiken devalverats till ett avsnitt av Big Brother om politikerna inte själva lyfter sig.

Jag gillar inte mobbing, och snart har politiken devalverats till ett avsnitt av Big Brother. Om politikerna inte själva lyfter sig.

Politikerförakt. Känner ni igen ordet? Det används då och då för att beskriva hur väljarna tappar förtroendet för politiken. Gör politikerna bort sig, om de gör orätt, så bidrar det till föraktet. Det finns även människor som håller detta som någon sorts status quo. Är någon politiker förtjänar denne inget annat än förakt. För sådana vet man ju hur de är. Och då kan man ju behandla dem precis som de förtjänar, för de är ju inga riktiga människor som du och jag. Eller hur?

Vad som skrämmer mig är hur vanligt det är med politiker som bidrar till föraktet.

En liten snackis i helgen handlade om en gotländsk politiker som agerade enligt partilinjen. Det fick hen skit för, to say the least. Inte minst på de sociala medierna. Jag tänker inte gå in på vad som är rätt eller fel, för jag har skrivit om just detta agerande tidigare. Det här togs även upp i en ledare idag. Jag ska inte säga att vinden vände där, men det stänkte tillbaka en hel del på belackarna eftersom det händer oavsett partifärg och regeringsuppställning.

Det värsta föraktet är det som politiker visar varandra, och som kräks ut i intervjuer, på sociala medier och i insändare. Man letar fel, insinuerar och feltolkar varandra medvetet. Allt för att nedvärdera motståndaren. Man gör detta på riksnivå och på lokal nivå.

Jag kan inte förstå att politiker väljer att visa sådant förakt. Politik borde kännetecknas utifrån en vilja att uppnå något, inte att rasera det. Värst är det när det inte handlar om sakfrågor, utan när föraktet siktar in sig på personerna. Deras utseende. Deras familjesituation. Sexualitet. Härkomst.

Jag uppmanar alla partierna på Gotland att ta tag i detta. Som väljare kräver jag det. Tillåt inte att era politiska vänner skyller på att det är deras personliga uppfattning, för det upphörde att vara personligt när de tog sina första politiska uppdrag. Jag vill se en valrörelse som handlar om att bjuda in, bjuda till och lyssna.

För demokratins skull. Annars fyller ni bara på politikerföraktet. Jag följer er alla, och jag kommer inte vara tyst under valåret 2018!