Den irriterande vännens möjligheter

Jag har en god vän som ibland kan vara irriterande. Ni vet, på det där sättet som en polare kan vara irriterande eftersom han har en poäng och du vet om det. Du håller kanske inte med, men du förstår vad han menar. Det är en bra vän. Jag hoppas verkligen att ni har en sådan vän!

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt...

En tidning med en god nyhet där en nazistisk grupp inte får vara med i programmet inför Almedalsveckan. Det skapade lite debatt…

Min kompis gjorde ett långt inlägg i en av mina Facebook-trådar i veckan. Det var i en tråd som började med att folket bakom Almedalen satte ner foten, sort of, i nazistfrågan. De satte inte ner den så kraftfullt som jag skulle vilja, men ändå. Bitvis blev det faktiskt lite hätskt i tråden mellan olika debattörer. Senare på eftermiddagen lade vännen in sitt långa, långa inlägg. Han har länge förespråkat ett inkluderande i debatten för att få nazister och liknande att visa sin sida i det politiska. Hans teori är att om de får tala fritt så spricker bubblan de skapat runt sig själva.

Det finns å andra sidan en risk att det är vi andra som sitter i en bubbla, men det är en risk vi får ta att upptäcka.

Jag håller i mångt och mycket med min vän. Jag har hört flera fall där man ”tagit debatten” som man säger, och mer eller mindre tillintetgjort den andra personen med argument. Bara genom att upprepa ordet ”varför tror du det” så vittrar deras teorier sönder och lämnar ett stort ingenting bakom sig. Inte alltid. Men tillräckligt ofta.

Jag gillar som sagt polarens tankegångar. De lyfter fram den innersta kärnan av demokrati och yttrandefrihet. Det är bara en liten detalj som sabbar det hela för mig…

..och det är att de vi så gärna skulle vilja argumentera mot inte spelar enligt reglerna. De struntar i de demokratiska värderingarna. De lyssnar inte på argument. De avfärdar logik. De skiter i fakta. Lägg dessutom till att just denna grupp dessutom är våldsam och gärna använder sig av hot, misshandel, mordhot, mordbränder och bombningar. Till och med mord har följt dem i spåren.

Det är därför jag inte vill ha nazister i Almedalen. Den dag de accepterar de demokratiska spelregler som finns, ja då kan vi börja diskutera. Men när de väljer att utnyttja de demokratiska formerna för att motarbeta dem tar det emot. Det är som att släppa in ett lag i allsvenskan som man vet springer med bollen i famnen och slår ner motståndarna. För att sedan misshandla domarna för att de avbryter matchen. Och avslutar det hela med att bränna ner klubbstugan. Det går inte att spela mot ett sådant lag.

Jag är naiv. Jag väljer faktiskt att vara naiv i många frågor. Men när det gäller nazister…? Nej, historien kräver av mig att inte vara naiv där.

I väntan på något annat…

Jag har skrivit en text. Den blev precis färdig. Men jag vill att den ska godkännas först av den det handlar om. Så därför väntar jag och lägger ut det här istället. Det kan till och med bli så att detta blir kvällens text, men då kanske jag får erbjuda er att istället läsa de facebookinlägg jag gjorde tidigare idag. Första, andra och tredje. Med tanke på trådarna de skapade kan de vara ganska läsvärda de med…

Du väljer om du vill vara hjälte eller åskådare

En liten Hulk, en liten hjälte, sitter på en bänk.

Nu finns det chans för vissa att bli hjältar. Kanske inte jättelika och gröna sådana, men godhjärtade sådana…
Foto från Thomas Hawk på flickr.com under licens CC BY-NC 2.0

Meeeen!!! Jag har ju börjat bli gnällig. Jag… måste vända på steken. Jag brukar ju vilja var den där jobbiga, positiva typen här på bloggen. Som vill hissa istället för att dissa. Så det är ju det jag måste göra. Och…

..nu finns det faktiskt en fantastisk möjlighet för såväl Almedalens arrangörer som projektgrupp att visa framfötterna och bryta ny mark!

Fördelen med att säga ”nej tack” till att låta en nazistisk terrororganisation ta plats i ett demokratiprojekt är att, låt oss inse detta, ingen skulle tycka att det var dumt. Utom just nazisterna. Visst, en och annan protest skulle vissla genom luften. Men allvarligt talat, dessa skulle vara löjligt få jämfört med den tysta massan som tycker att det skulle vara bra. De flesta vill inte ha dem där. Vi skulle med andra ord få ett bättre samtalsklimat i Almedalen. Och det är ju jättebra!

När vi kommer in på yttrandefrihet så håller jag med om att OM det skulle var ett problem (vilket det i mina ögon faktiskt inte är då demokratins fiender ska hanteras enligt de premisser de själva saluför) och betyda munkavle på nazisterna (vilket, återigen det inte är för de får minsann hålla låda i sina egna forum. Det vill säga så länge de inte håller på med rasistiska, diskriminerande, förtalande eller uppviglande kommentarer) så är det inget mot alla de som känner sig skrämda, hotade eller jagade av att ha våldsverkare på Visbys gator. Tänk vad glada, upprymda och lättade dessa människor skulle bli då de för en gångs skull inte behöva vara rädda. Och det är ju också jättebra!

En annan fördel med ett ”nej” är att vi skulle få ett prejudikat för hur liknande händelser kommer att landa juridiskt. För… just nu vet vi inte om det är ett brott mot vare sig yttrandefriheten eller mötesordningen. Att säga nej har inte prövats ännu. Så äntligen skulle vi slippa leva i ovisshet. Och det är rent ordningsmässigt jättebra.

För att inte tala om vilka hjältar våra gotländska politiker såväl som almedalsarrangörerna skulle bli i den stora massans ögon. Och hur jättebra är inte det!

FOTNOT: Jag kan inte låta bli att hänvisa till min Facebook och ett inlägg jag gjorde i morse…

Med hjärtat i jobbet, jobbet i hjärtat

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag...

Lite av det bästa av två världar? Kan du balansera jobbet med din fritid, och kunna jobba med dina hjärtefrågor, har du tur i yrkeslivet. Tycker jag…

Jag vet, jag skryter ganska ofta över mitt jobb. Jag har den lilla sköna defekten i hjärnan som gör att jag anammar min arbetsplats kultur, moral och anda fullt ut. Eller så får jag chansen att byta jobb ifall dessa går på tvärs med mina egna hjärtefrågor. Det sistnämnda har lyckligtvis inte hänt allt för ofta under mitt yrkesverksamma liv.

Just nu är det faktiskt lättare än någonsin att stanna kvar!

Att jobba med huvudfrågor som medmänsklighet och kärlek till din nästa är ett drömjobb. Att få jobba för en stor organisation, den största i Sverige, innebär att jag får låta hjärtat svälla lite extra. Jag får jobba med att plocka fram det renaste ljuset ur mitt inre för att skapa förutsättningarna för att skingra mörkret från våra gator, gränder och andra människors hjärtan.

Jag har ingen aning ifall jag gör ett bra jobb eller inte. Men jag försöker. I närtid har jag styrgruppsmöte för att planera organisationens aktiviteter under världens största demokratievent. Ni vet, det där som genomförs här på ön. Till det mötet är jag ombedd av chefen att ta upp vilka aktiviteter denna jätteorganisation är beredd att göra, baserat på den senaste tidens utveckling. Eller, rättare sagt, om vi behöver göra något mer än det vi redan planerat.

Jag gillar verkligen mitt jobb. Jag får jobba med min medmänsklighet, och det finns inget bättre att jobba med!

Transparens: Ifall någon skulle ha missat det så är jag kommunikatör på Visby domkyrkoförsamling, Svenska kyrkan. Redan det första halvåret på nya jobbet 2014 fick jag i tjänsten jobba med Gotland för Mångfald inför det årets almedalsvecka. Då som nu ville nazister kuppa sig in i demokratins finrum, men vi var många på Gotland som tyckte det var viktigare att manifestera för det positiva i samhället. För mångfald.