Hur många elever får plats i en utdömd barack?

Satellitbild över Västerhejde skola, tagen från Apples Kartor. På bilden går det till och med att urskilja vilka av byggnaderna som är baracker, men jag uppmanar ledamöterna i BUN att själva åka till skolan och bilda sig en uppfattning!

Satellitbild över Västerhejde skola, tagen från Apples Kartor. På bilden går det till och med att urskilja vilka av byggnaderna som är baracker, men jag uppmanar ledamöterna i BUN att själva åka till skolan och bilda sig en uppfattning!

Vad kul att regionen vill se Eskelhems mellanstadieelever i Västerhejde skola. Det jag känner till om Eskelhem är att de ligger väldigt långt framme i sin tekniska mognad, och Västerhejde är prisbelönt för sitt elevarbete mot mobbing.

Ett litet smolk i glädjebägaren bara… I det här fallet har nog inte regionen en susning om vad de håller på med!

Jag tvivlar att regionens folk ens varit och sett hur det ser ut i Västerhejde skola. Eleverna huserar i väldigt gamla, ”tillfälliga” baracker och som saknar ventilation. Dessutom är de trångbodda, sett till såväl antalet klassrum som i rummens egna storlek. Enda sättet att öka elevmängden i Västerhejde är att knö in än fler ungar i ett och samma trånga rum.

I ett annat perspektiv undrar jag om det framgångsrika IT-arbetet vid Eskelhems skola verkligen ska utsättas för denna tragikomiska miljö? Detta med tanke på den pinsamma historia där det uppdagades att Västerhejde inte ens hade backup på skolans server, utan allt skolarbete gick förlorat vid ett inte allt för våldsamt virusangrepp.

Hur har nämnden tänkt egentligen?

Jag tänker inte ens gå in i den övriga problematiken som Eskelhems föräldrar satte fingret på i morgontidningarna. Lyssna på brukarna säger jag bara!

Västerhejde skola har en underbar skolanda där fantastiska pedagoger skapat en lika fantastisk miljö för barnen. Just nu gör de även underverk för ett antal nyanlända gotlänningar. Allt detta i skolbyggnader som är under all kritik. Byggnader som ansetts vara förbrukade och ett flertal gånger varit uppe för diskussion om en total ombyggnad. Det har till och med diskuterats att flytta skolan, senast förra hösten!

Det är säkert en god idé att så småningom kombinera Västerhejdes och Eskehems resurser. Men kom tillbaka när det finns en IT- och skolmiljö värd namnet på plats. Inte en sekund tidigare!

UPPDATERING 20160323-13.30: Föräldraföreningen i Eskelhem vände sig till mig med en hänvisning till material som de sammansatt. Det är en till vissa delar obehaglig läsning i mina ögon. Länken går till Hela Gotlands hemsida där dokumentet ligger upplagt.

Mentala energitjuvar stjäl energi även de

Det finns det som är värt att värna. Men tydligen finns det de som inte håller med, utan som väljer att istället håna de som vill väl.

Det finns det som är värt att värna. Men tydligen finns det de som inte håller med, utan som väljer att istället håna de som vill väl.

”Exempel på energislöseri:
Gnälla över medmänniskor som under en timme med handfast symbolik påminner sig om skapelseansvaret.”

Igår var det Earth Hour, världens största miljömanifestation. Igår var också startskottet för klubben som gillar att håna andra. De som tycker att omtanke och hänsyn är något mesigt. Något som inte är till för de tuffa och coola.

Citatet ovan publicerades av Martin Garlöv, han jobbar med kommunikation precis som jag, på hans facebookflöde. Träffsäkert och hemskt på samma gång.

Ofta hjälper det inte att påpeka, som med Earth Hour, att det handlar om en symbolhandling. Att tanken ska leda till ett bättre medvetande och förhoppningsvis en förändring. För dessa människor verkar det viktigare att göra ner andra människor och stämpla dem som töntiga. Omtanke är vekt. Att håna de veka är tufft. De som tror de kan påverka är naiva, och argument som ökad användning av stearinljus används för att förlöjliga dem som vill väl.

Det är inget annat än sorgligt. Som sagt, vi talar om världens största manifestation för miljön. Vi pratar om mängder med människor, jorden runt, som för en liten stund gör en gemensam sak för något som faktiskt är bra för oss. Något positivt. Det kan vara svårt för vissa att greppa, men vi är några som försöker se det positiva här i livet.

Det är ändå okej. Jag kommer att släcka ner även nästa år. Jag kommer fortsätta se vad jag kan förbättra i hemmet för att spara energi. Jag kommer försöka göra det jag kan. Inte för min egen skull. Utan för mina två söner. De förtjänar inte bara det bästa som går att få. De förtjänar något som är bättre än idag. Och då pratar jag om både miljön och om en värld där människor är snällare mot varandra.

Något annat är definitivt ett slöseri med energi.

Gotland för mångfald, från vision till verklighet

Logga Gotland för Mångfald

Allt som har en början har också ett slut. Jag älskar resan Eva, Thomas och jag började för två år sedan. Och även om det är lite vemodigt nu är jag stolt över inte bara vad vi skapade, utan också att vi hade vett att inse när det var dags att gå vidare. För tanken lever vidare. Målet med en värld som är lite medmänskligare är närmare, och vi kommer fortsätta jobba med dessas viktiga frågor.
Men inte längre i den form vi nu lämnar bakom oss.

Det var inte så länge sedan, ändå känns det som det var i en helt annan tid som vi första gången samlades kring mottot ”Gotland för mångfald”.

Det var i maj 2014 som denna rörelse bildades som en reaktion på det chockerande beskedet att ett nazistiskt parti hade fått tillstånd att hålla möte i Almedalen dagen innan Almedalsveckan skulle inledas. Reaktionerna var många och starka och vi tre hittade varandra ganska snart och började planera en manifestation som skulle ta fokus från Almedalen denna kväll.

I ett strilande regn genomfördes manifestationen som lockade cirka 600 personer till Nordergravar. Programmet fick till stora delar anpassas till vädret men två stjärnor: Rickard Söderberg och Emil Jensen, skapade ändå magi med ringmuren som fond.

Vi behövde inte lång betänketid för att bestämma oss för att göra det igen, året därpå. Men då ville vi återta Almedalen. Och så blev det också med en imponerande uppställning av artister som under cirka två timmar spred kärlek och solidaritet från scenen.

Hösten och vintern 2015 började flyktingströmmarna röra sig genom Europa. Tusentals människor flyr fortfarande dagligen från krig och terror. På kort tid ändrades vår tillvaro radikalt. I stort sett alla delar av Sverige har i dag tagit emot flyktingar i hundra- och tusentals. Därför känns det nu väldigt avlägset att manifestera för något som redan är här.

”Tillsammans på norr” har genomfört en imponerande mängd aktiviteter, som kaféer, svenskundervisning, välkomstpaket till alla barn och återkommande aktiviteter för att de asylsökande på orten ska lära sig om Sverige och vårt sätt att leva och inte minst: få nya vänner. Flera liknande insatser görs i samverkan med andra asylboenden som Björklunda och Gustavsvik.

Kyrkan är en van aktör i dessa sammanhang. Även här är mötesplatser nyckelordet, i form av språkkafé, sy- och stickkvällar samt att man har en person som på deltid arbetar enbart med nyanlända och volontärerna.
Låna en gotlänning var en aktivitet som vi i Gotland för mångfald satte igång tillsammans med biblioteken på ön. Region Gotland har ett kulturvänsprojekt, Rädda Barnen och Röda korset har sedan många år uppskattad läxhjälp, på Fenix ungkulturhus har temakvällar ordnats för ungdomar, idrottsrörelsen har ett stort engagemang runt om på Gotland.

Ja, listan kan göras längre.

Så svaret på frågan om det blir en tredje manifestation är: nej. Istället vill vi uttrycka vår stolthet över att Gotland gått från att manifestera till att leva i mångfald.

Än finns mycket att göra och alla kan vi bidra med något.

Thomas Zielinski Eva Bofride Mattias Wahlgren

Denna text är hämtad från ”Gotland för Mångfalds” facebooksida, och identisk med den pressrelease som skickades ut. Bildtexten är dock speciellt för denna blogg.

Det regnar inte pengar när man lämnar ifrån sig ansvaret

Ett incitament för hopplagningarna är pengar. Det andra är en mer jämlik vård. Men det är bara ribbisar på åkern som förökar sig av sig själva. Inte pengar bara för att plånboken blir större.

Ett incitament för hopplagningarna är pengar. Det andra är en mer jämlik vård. Men det är bara rabbisar på åkern som förökar sig av sig själva. Inte pengar, och inte bara för att plånboken blir större.

Jag hakar upp mig lite just nu, men det här med regionindelningen… Jag menar, är det någon som på allvar tror att den ska lösa några problem i den gotländska ekonomin? För jag ser inte hur.

Stockholm verkar ointresserade av att ingå i en region med ön. På sin höjd, och om man lyssnar till intervjun som Radio Gotland gjorde med finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdal, kan de tänka sig att Gotland blir en del av Stockholms Läns Landsting. Men mer än så? Nix. Kommer inte att hända…

Jag hörde även att vår egen landshövding, Cecilia Schelin Seidegård, var väldigt skeptisk när hon kommenterade regionindelningsförslaget. Hon borde kanske veta, som tidigare direktör för Karolinska Universitetssjukhuset, hur det fungerar det här med politik och sjukvård.

För käpphästen är verkligen sjukvården. Plus lite annat, men just vården är landstingens största budgetpost. Gotland har mycket riktigt ett stort samarbete med vården i Stockholm, och just samarbeten tror jag är nyckeln till framgången här. Inte en hopslagning, för det finns inga mirakelposter i huvudstadens budgetar som ön kan ösa pengar ur. Det finns inga genvägar eller större besparingar som kan göras rent administrativt. Rent krasst verkar annars detta vara de drömmar som luftslottet är byggt utav. Det finns bara neddragningar. I Visby och på Gotlands landsbygd.

Vad jag förstår är målet med nio regioner bland annat att skapa en jämnare kvalité på vården över landet. Att ta bort de skillnader som finns mellan länen i hur patienterna ska vårdas. Men att smeta ut vårdstatistiken över ett större område hjälper inte patienterna, även om det kommer se bättre ut i tårtdiagrammen.

Skillnaden i vård, och vårdens kostnader, löser vi inte genom att bli en del av Stockholms Läns Landsting. De tuffa besluten bör vi ta själva. På ön. I dialog med vårdtagarna här.