Category Archives: Hälsa

Att jobba medan du har kul

By | | #Blogg100, Blogdump, Hälsa, iPhone
1 Comment
Bild från Bråviken

Jag och arbetskamraterna tar rast under pilgrimsvandringen längs Bråviken. Samtidigt jobbar jag, och passar på att föreviga händelsen i ettor och nollor.

För vissa är det två motpoler. Du kan inte jobba och ha kul samtidigt! Jag kan förstå den känslan, definitivt. Men jag kan inte hålla med om den! Jag minns min första anställning, en viss multimediabyrå i Visby, där vi som jobbade inta bara var arbetskamrater utan vi umgicks även på vår fritid. I alla fall vissa av oss. Det var en fantastisk perid i mitt liv. Men jag minns också att farsgubben inte riktigt var med på banan här…

”Umgås efter arbetstiden? Får ni inte nog av varandra på dagarna?”

Idag är jag lite mer inne på hans linje. Det är nästan 20 år sedan jag umgicks nära nog dygnet runt med mina jobbarkompisar, och ungefär nio arbetsplatser sedan dess. Nu finns det andra och minst lika viktiga människor jag vill och behöver träffa dagligen. Min familj! Min fru! Mina barn!

Men oavsett det kan jag ändå ha kul när jag är på jobbet. Det är ingen motpol, det är inget antingen eller. Jag kan dessutom vara den som jobbar medan kollegorna roar sig, utan att för den delen bli bitter, sluten och tvär. Tvärt om! Jag tror till och med att jag sporras lite av att ha en extra anledning till att ta plats. Det kan ibland till och med vara nödvändigt. För både mig som förin yrkesroll.

I tre dagar har jag nu umgåtts dygnet runt med några av mina arbetskamrater. Dygnet runt, för vi sover i våningssängar på pensiontet vi bor på. Under dygnets alla timmar har jag på något sätt kontakt med andra som jag annars i stort sett bara har en jobbrelation till. Och detta samtidigt som jag jobbat med att dokumentera det vi gör.

Jag är kanske inget ess på att meditera under vandring. Jag är inget proffs på att begrunda visdomsord under tystnad, och jag är definitivt inte bra på att söka mig inåt i min vandring framåt. Men i stället är jag en fena på att finna kameravinklar, se scenarior och att upptäcka det uttrycksfulla.

Samt att använda min iPhone som en multimediacentral! Yay för min lummlur!

#Blogg100

Vandrar med vargar

By | | #Blogg100, Blogdump, Hälsa
1 Comment
Bild över Bråviken

Bråviken. Visst ser det behagligt låglänt ut? Men skenet bedrar. Jag lovar 150 gånger!

Kolmården. Det finns inte bara vargar här. Det finns tigrar också. Och Bamse… om det känns lite tryggare…

Just nu är jag här med jobbet. Om jag säger ”pilgrimsvandring”, vilka tankar triggar jag då? Religiösa? Eller… religiösa? Okej, jag inser att det inte triggar så mycket mer än just religion. Eventuellt kanske någon tänker på riddare också, men då har denne någon läst ganska mycket av Jan Guillou.

För min del handlar det om till stor del att lära känna mina kollegor lite närmare. Det handlar också om att lära mig lite om den ”bransch” jag jobbar med. Jag är även här, strax utanför Norrköping, för att jobba. För att dokumentera församlingens pilgrimsvandring. Jag har precis klippt ihop en liten kort film där en av våra präster berättar om vad just pilgrimsvandring innebär, och jag håller på att skapa någon form av tanke med anledning av att jag under dagen har spelat in de meditationsord vi med jämna mellanrum fått med oss under vandringen. Så för mig handlar fakiskt pilgrimsvandring om att jobba.

Fast det finns en sak till. En anledning till att jag anmälde mig till detta och varför jag faktiskt åkt ifrån min familj, vilket de flesta vid det här laget vet att jag avskyr att göra! Jag är här för att pilgrimsvandringarna på och med jobbet faktiskt handlar om ett hälsoprojekt. Att må lite bättre genom att röra på sig. Och jävlar i min låda vad jag rört mig idag! Höjdskillnaderna här norr om Bråviken är mördande för en soffpotatis som jag, med uppemot 150 meter i skillnad från sjön till topparna. Att vandra här har för en som aldrig vandrat i fjällen inneburit en uppsjö med nya erfarenheter.

För just nu har jag ont på ställen som jag inte ens vågar nämna!

#Blogg100

I belive I can fly… And kick… And become osårbar!

By | | #Blogg100, Blogdump, Comic, Hälsa
Leave a comment
Bild på mig som Blixten.

Blixten, eller som barnen kallar honom, The Flash!

Regel nummer ett: Superhjältar finns inte!
Regel nummer två: Om superhjältar finns, så räcker det inte med en snajdig mask!
Regel nummer tre: Om superhjältar finns, och de har snajdiga masker, så ska den sitta på när superhjälten superhjältejobbar!

Låt mig vara tydlig! Vad än bilden här bredvid än försöker påvisa, så hade jag inte masken på när jag hämtade barnen idag. Masken satt på den förstfödde som sig bör. Det var först hemma som jag testade den.

Visst sitter den bra?!

Vad jag däremot försökte visa för den förstfödde superhjälten idag, medan jag var utan mask, var att ”gammla är äldst”! Fortfarande! Även om det börjar bli svårt att upprätthålla den fasaden. Därför började jag att jaga Blixten (f’låt, The Flash), och därför tappade jag balansen och lyckades därför kropptackla moder jord rikigt snyggt. Och kraftfullt. Med hela kroppen. Samtidigt!

Bortsett från en jacka och ett par byxor som nu måste tvättas gick det ändå förhållandevis bra. Jag kallar det bra, för jag måste erkänna att det inte var någon direkt smidig tackling jag bjöd på. Har ni tänkt på, att om du tappar balansen och tappar den riktigt, riktigt ordentligt, så där att du samtidigt är yr och inte riktigt vet vad som är upp eller ner. Och att inte heller din kropp har någon känsla för vad som är upp eller ner. Du faller alltså handlöst, och kroppen förbereder sig på att kollidera med något. Kollidera hårt och snart. Just då, precis innan du får kroppskontakt med något hårt, så… blir du inte lealös precis!

”Oups, jag förnimmer en ovan situation som snart kommer få ett lite våldsamt slut. Ett fall utan att veta hur eller åt vilket håll jag faller. Vaaaad ska jag göra nu… Jag vet! Vi sträcker ut hela kroppen. Vi spänner hela kroppen som i en stram givakt, och så hoppas vi att det gör mindre skada än att bli mjuk och följsam. Det är väl en lysande idé?”
Hjärnan är dum i huvudet på riktigt!

Tack, jag landade rätt så bra ändå. Jag menar, inget är ju brutet eller så. Det är bara det att… jag har ont i stortån! Tydligen fick foten för sig att i sitt stela tillstånd tåfjutta moder jord. Hårt!

Aj! Och jag som ska pilgrimsvandra i helgen…

Men visst blev masken snygg? Synd bara att jag inte hade den på mig redan när jag hämtade barnen på fritids. Blixten skulle ha klarat det där med balansen mycket bättre…

#Blogg100

Lyckan i det spontana

By | | #Blogg100, Blogdump, Gotland, Hälsa, LEGO, Mångfald
Leave a comment
Bild på ett tvättmanskinsprogrem

Spontanitet kan vara så svårt, oavsett vad!

Låt oss först av allt klara ut en sak. Jag är inte nämnvärt spontan! Jag gillar inte att när jag förväntar mig en sak, så kommer något och kullkastar den planeringen. Pannkakor på torsdag, tre brödskivor till frukost, Agent X9 rakt ner i brevlådan var fjärde vecka. En ny iPhone som presenteras varje år!

Jag. Gillar. Det. Väntade!

Sort of i alla fall… Jodå, mina närmaste kan nog minsann berätta om hur stelbent jag kan vara. Att jag vill ha saker och ting som de alltid varit, och om några förändringar ska ske så ska det planeras (någon skulle säga ”ältas”) i väldigt god tid.

But there is allways a ”men…”…

Så stelbent jag än må vara så innebär mitt jobb som kommunikatör ett visst mått av flexibilitet. Realtidshanteringen är en del av min arbetsbeskrivning. Som tvåbarnsfar och make har jag också fått lära mig att vabruari, samt vabanuari och vabars, är en lång dags färd mot natt i att bolla familje- och jobbplaneringen. För att inte tala om nuvarande bloggandet som kvällsprövning och som satt prioriteringarna lite annorlunda de senaste 63 dagarna.

Okej, det där sista om bloggandet är ju faktiskt något som blivit en vana. Men ändå…

Jag var på kalas igår. En tillställning där jag kände en och hade träffat tre till. Men ingen annan av de dryga femtio personerna som kommit till ön med den gemensamma nämnaren att vi alla gillar Lego. Trots det är jag inte förvånad över att jag hade jättekul. Spontana samtal och möten på festen utvecklades till härliga samtal och möten. Jag måste erkänna, att sedan familjen flyttade till ön har jag gång på gång klivit ur min invanda trygghetszon utmanat mig själv och… gillat att vara spontan. Hade det inte varit för mitt urusla namnminne hade jag kunnat röra mig väldigt lätt och ledigt både här och där.

Sedan finns det faktiskt en grej till som jag faktiskt älskar med det spontana. Det handlar då inte direkt om mig själv utan man kan väl kalla mig för ”offret” här. Den som är målet för spontaniteten hos andra. En spontanitet som var mer sällsynt under mitt liv som exilgute än vad den är idag. För idag svängde min lillasyster förbi med sin familj på lite kaffe. En spontan grej som inte riktigt var lika möjlig när vi bodde 25 mil från varandra.

Den möjligheten för spontana träffar är för mig ovärderlig!

På tal om spontanitet… Svåger Niklas. Det tog längre tid än så. En vit 60 – tre timmar och 24 jäkla minuter. Det är allt annat än spontant!

#Blogg100