Gammal bild från förra året. Eftersom jag ju inte tog någon promenad idag. Och har inget att visa därifrån…
Min kropp är lite vrickad. Eller så är det jag, men jag skyller på kroppen!
Hustrun skulle till fastlandet idag, och åkte på en sådan tid att jag hoppade över min morgonpromenad. Det skulle jag inte ha gjort… Jag har varit sjukt trött hela dagen.
Så, för att göra plågan så kort som möjlig, avslutar vi med en väldigt kort Blogg100 idag.
Kryddor är bra. Kryddmix är ännu bättre. Ibland kanske jag ska tillägga…
För ett antal år sedan, jag tror det var 2009 eller 2010, så jobbade jag på ett kontor vid Södersjukhuset. Jag vill minnas att jag var ganska ny på kontoret där, och höll fortfarande på att testa de olika matställena i närheten. Visst, för det mesta så var det matlåda som gällde. Och var det inte matlåda så köpte jag djupfrysta middagar i Pressbyrån inne på sjukhuset.
Nej, jag har aldrig varit någon gourmé. Tvärt om vågar jag nästan påstå. Därför var fryst, färdiglagad mat något som jag kunde stå ut med. Till och med ganska ofta. Därför passade jag vid ett tillfälle på att istället handla från lunchvagnen mitt emot Pressbyrån.
Ja, jag vet vad ni tänker medan ni himlar med ögonen. ”Nu förtog han väl sig ändå”. Ni har rätt. Men jag tror inte ni hade läst så här långt om mina matvanor om jag hade varit riktigt ärlig från början. Eller hur?
Nåväl. Matlådan jag köpte i lunchvagnen bestod av, om jag minns rätt, potatis och schnitzel. Tro mig när jag säger att det var nog det värsta jag någonsin ätit. Riktigt äckligt. Så illa att jag faktiskt inte åt upp maten utan tvingades att kasta den efter bara ett par tuggor. Och den som känner mig vet att jag aldrig, någonsin, kastar mat. Speciellt inte om jag fått betala för den!
Nästan lika illa smakade den guacamole från Spicemaster vi åt ikväll. En ekologisk dipmix fri från processat salt, socker och tillsatser. Det är en stor synd och skam att jag fördärvade två perfekt mogna avocado med denna så kallade kryddmix.
Det är mycket godare med frysmiddagar från Pressbyrån!
Har ni sett en sån här? Gärna utan stålramen, för jag tror nog att detta inte behövs en meter under jord.
Har ni hört om bevattningsförbudet? Jasså, till leda. Okej, då ska vi inte tjata om det. Istället kan vi ta upp något annat. Som… att spara vatten!
Nej, få inte fnatt nu. Det här är en idé jag och hustrun haft en längre tid. Det handlar om att utnyttja det vatten vi har istället för att bara låta det rinna rakt ner i marken. Jag kan erkänna att det är lite paradoxalt eftersom roten till det mesta av detta beror på att det är för lite vatten som just rinner ner i jorden. Men bortsett från det så har vi länge funderat på hur vi bäst utnyttjar alla de kvadratmeter hustak vi trots allt har tillgång till.
Bakom ”bryggarhuset” har vi två seriekopplade tunnor som tar hand om hälften av allt vatten på det taket, och vid ”lillstugan” så har vi en tunna som samlar upp hälften som plaskar ner där. Idag passade jag på att fixa två tunnor till för att samla ihop resten, vilket kommer betyda att vi i runda slängar framöver samlar in 800 liter regnvatten.
Det är jag lite stolt över! Men faktum är att jag faktiskt vill bli ytterligare lite bättre. Och det är här efterlysningen kommer in. Jag skulle vilja ha tag på en behållare om minst en kubikmeter. Helst begagnad, men inte någon som använts för att sprida bekämpningsmedel på åkrarna. Såklart.
Jag hoppas kunna gräva ner en sådan och koppla regnvattnet från just bryggarhuset dit. Det känns sju resor bättre att använda regnvatten istället för det kommunala till trädgården. Trots allt så är ju gratis godast.
Även om jag inte på några villkor tänker dricka ur tunnorna…
Jag och den yngste på påskmarschen i våra egenhändiga utstyrslar skapade i sista minuten. Vit luvtröja med en grå väst utanpå. Plus en egenhändigt gjord och fasttejpad näbb. Och så jag, med ståndsmässig mustach och hög hatt stulen från den hädangångne snögubben.
Mer behövs inte om man vill ha kul. Och lite godis…
Det finns en första gång för allt. En del kan vara stora, som första kyssen, andra små som första gången du fick köra moped på vägen. Det kan vara tillsammans med någon annan (en fördel när det gäller just kyssen) eller något du delar med ingen annan än dig själv.
Idag har jag tillsammans med den yngste haft premiär. Vi var med på Visby Centrums påskvandring. Och vi var ett tuppfjät från ett rekord!
Påskmarschen var ett jippo som jag aldrig uppmärksammade medan jag bodde på ön. Inte heller efteråt som gute i exil, mer än att jag läste om detta varje år i gotlandstidningarna. Jag tror heller inte att familjen någonsin reste hit samtidigt som marschen gick, så att delta var aldrig ett alternativ medan barnen var mindre.
Sanning att säga, med tanke på att detta är tredje påsken vi bor på ön, så trodde jag heller inte att dagen någonsin skulle komma. Men den yngste bestämde sig i sista stund att han ville gå, så då fick det bli så. Det fanns liksom ingen anledning att låta bli. Jag menar, även vuxna får godis bara de klär upp sig.
Och jag tycker om godis. Jag var inte speciellt svårövertalad. Ärligt talat så ville jag uppleva detta åtminstone en gång i mitt liv, så saken var egentligen redan avgjord när sonen väl bestämt sig. Mängden människor som kommer till detta evenemang är helt enorm, och stämningen i trängseln visade sig vara på topp hela tiden. Bortsett från att jag höll på att frysa rumpan av mig innan vi började gå, men där var felet helt och hållet mitt eget.
3 965 personer gick marschen och lika många ägg delades ut. Så väldigt nära rekordet på 4 034 personer så det är nästan försumbart.
Det är nästan så jag här och nu lovar gå nästa år. Om så barnen vill eller inte…