Ingen är väl född aktiv soffpotatis?

Ungdomens dag, där våra sorkar och jag själv passade på att prova några fritidsaktiviteter. Som bågskytte. Foto: Anneli Wahlgren

Ungdomens dag, där våra sorkar och jag själv passade på att prova några fritidsaktiviteter. Som bågskytte. Foto: Anneli Wahlgren

Nej, jag är väl inte den förste man tänker på när det gäller idrott. Trots en barndom med fotboll, orientering, terränglöpning och varpa. Plus skytte, vilket jag även tog med mig upp en bit in i vuxen ålder. Men nej, jag är inte direkt den sportiga typen.

Nödvändigtvis är inte heller mina barn det. Men jag vill faktiskt inte låta mitt egna ointresse stå i vägen för dem. Jag vill inte ens uppmuntra till ett idrottsfritt liv. Så jag vill ge dem chansen att få prova och testa sig fram.

Därför var initiativet ”Ungdomens Dag” ett både bra och viktigt sådant. Speciellt om där finns lite mer än bara de största sporterna som fotboll, hockey och hästsport. Jag hoppas detta evenemang blir återkommande, och att fler sporter och fritidsintressen passar på att visa upp sig. Inget intresse funkar för alla. Lika lite som att någon skulle vara bra på allt. Här gick det även att hitta intressen vid sidan om idrottsvärlden, som musik och brädspel. Allt är lika viktigt tycker jag.

Men… På tal om hästsport… Var det bara så att jag var ouppmärksam, eller saknades den idag? Och i så fall…

Varför?

Paradiset på jorden. Himlen i ögonhöjd!

Paradiset på jorden. Ett av flera...

Paradiset på jorden. Ett av flera…

Den förstfödde skulle på fotbollsträning ikväll. Sent dessutom. Så då passade vi andra istället på att åka till paradiset.

Vi har ju ett sådant. Den ligger längs väg 140, förbi Tofta och golfbanan. Men inte så mycket mer. Den ligger där i gränslandet mellan sjö, land, vatten och skog. Vårt paradis. Rucklet i Västergarn.

Just nu är det dessutom syrenparadiset. Alla de vita blommorna har precis slagit ut, medan de lila ligger i startgroparna. Glasbjörkarna runt ikring har däremot stora och färdiga blad, och hela verandan är täckt av ett tunt, tunt lager av pollen. Inte för att det egentligen gör något, trots att den yngste är allergisk mot just björkpollen. Märkligt nog så besväras han inte nämnvärt av det, utan kan leka utan att hindras i sina krumbukter på gräsmattan, bland snöbärsbuskarna eller uppflugen i någon grenklyka.

Vi hann med över en timme i paradiset. Sedan hade den förstfödde tränat klart och vi fick ta oss tillbaka till Västerhejde. Vårt andra paradis. Där vi njuter av vardagen, precis som vi gör i Rucklet.

För… allvarligt talat. Hela ön är ett enda stort paradis just nu. Hela jäkla Gotland!

Zzzzzamlar lite kraft

Hoppas jag hinner skriva den här texten innan jag somnar...

Hoppas jag hinner skriva den här texten innan jag somnar…

Just nu spinner världen så fantastiskt fort. Jag skulle kunna skriva hela denna veckas kvot i Blogg 100 om allt det jag varit med om bara idag. Men… just nu är jag även så trött att påsarna under mina ögon är större än mina kinder.

Så vi struntar i det. Istället hänvisar jag er till min eller jobbets fb- och twittersidor och ber er kolla dem istället. För jag behöver gå och sussa. Sova. Slagga!

Är det nu jag ska börja inse att jag inte är 25 längre?

Är slutet på regnbågen Gotlands framtid eller fall?

Vattnet är en bristvara på Gotland just nu. Kommer slutet på regnbågen bokstavligen förvandlas till guld i framtiden?

Vattnet är en bristvara på Gotland just nu. Kommer slutet på regnbågen bokstavligen förvandlas till guld i framtiden?

Så kom då äntligen regnet. Missförstå mig inte nu, för jag vill verkligen ha en solig och varm sommar. Men ett och annat regn för att fylla på i vätskeförrådet säger jag verkligen inte nej till. Gärna mellan klockan fyra och sex typ var tredje natt, och fyra till tio millimeter åt gången.

Drömma kan man ju. Men just det här med vattnet börjar bli ett återkommande problem. Jag har tidigare nämnt att jag skulle vilja få tag på en behållare för att ytterligare kunna nyttja regnvattnet, utöver de regntunnor vi redan har. För det personliga behovet. Gotland i stort behöver bättre lösningar.

Jag tänker inte hoppa upp och sätta mig på någon hög häst, för jag är långt från kunnig i detta. Jag undrar bara varför det ska vara så svårt att återskapa vattnets naturliga vägar på ön? Tydligen finns det exempel på hur grundvattnet återkom så snart ett våtmarksområde hade återställts. Det låter rimligt, och den omedelbara frågan blir såklart ”varför inte återställa mer”?

Återigen, jag är inte kunnig i frågan. Jag vet bara det lilla jag läst och hört. Men en gång i tiden påverkade vi inte vattnet på samma sätt som vi gjort de senaste två hundra åren. Och urdikningen av våra myrar och våtmarker känns som om de gjort sitt snart. Borde inte krafttag tas för att återställa vattensamlingarna så långt det är försvarbart?

För… jag är ärligt talat inte så entusiastisk över de avsaltningsanläggningar som planeras. Det låter som en resurskrävande procedur. Och vad gör vi om anläggningen skulle haverera? Vad är plan B i ett sådant läge? Eller är vattentillgången allt för oberäknelig i framtiden? Kommer vi kräva mer och mer vatten? Blir vatten en maktfaktor i en nära framtid, och att tillgången måste säkras redan nu?

Jag läste någonstans att energi snart kommer bli gratis tack vare ny teknik. Går möjligen vattnet åt motsatt håll?