Kryddor är bra. Kryddmix är ännu bättre. Ibland kanske jag ska tillägga…
För ett antal år sedan, jag tror det var 2009 eller 2010, så jobbade jag på ett kontor vid Södersjukhuset. Jag vill minnas att jag var ganska ny på kontoret där, och höll fortfarande på att testa de olika matställena i närheten. Visst, för det mesta så var det matlåda som gällde. Och var det inte matlåda så köpte jag djupfrysta middagar i Pressbyrån inne på sjukhuset.
Nej, jag har aldrig varit någon gourmé. Tvärt om vågar jag nästan påstå. Därför var fryst, färdiglagad mat något som jag kunde stå ut med. Till och med ganska ofta. Därför passade jag vid ett tillfälle på att istället handla från lunchvagnen mitt emot Pressbyrån.
Ja, jag vet vad ni tänker medan ni himlar med ögonen. ”Nu förtog han väl sig ändå”. Ni har rätt. Men jag tror inte ni hade läst så här långt om mina matvanor om jag hade varit riktigt ärlig från början. Eller hur?
Nåväl. Matlådan jag köpte i lunchvagnen bestod av, om jag minns rätt, potatis och schnitzel. Tro mig när jag säger att det var nog det värsta jag någonsin ätit. Riktigt äckligt. Så illa att jag faktiskt inte åt upp maten utan tvingades att kasta den efter bara ett par tuggor. Och den som känner mig vet att jag aldrig, någonsin, kastar mat. Speciellt inte om jag fått betala för den!
Nästan lika illa smakade den guacamole från Spicemaster vi åt ikväll. En ekologisk dipmix fri från processat salt, socker och tillsatser. Det är en stor synd och skam att jag fördärvade två perfekt mogna avocado med denna så kallade kryddmix.
Det är mycket godare med frysmiddagar från Pressbyrån!
