Category Archives: #Blogg100

Fånga en våg utan att vara surfare

By | | #Blogg100, Blogdump, Fritid, Gotland, Hälsa, Miljö
Leave a comment
Det här är också en arbetsdag. I början av juni, när du stämplat ut för dagen efter åtta timmar på kontoret. Plus lunch. Därefter... detta!

Det här är också en arbetsdag. I början av juni, när du stämplat ut för dagen efter åtta timmar på kontoret. Plus lunch. Därefter… detta!

Värmebölja över Sverige, och flera veckor kvar till semestern börjar. Det är ju nästan så man skulle kunna bli deprimerad, men… slipper du bilköer, försenade tåg och ett par tre timmars arbetspendling så kan du göra lite annat. Som till exempel svänga förbi en av Gotlands fantastiska klappstensstränder, möta upp familjen där och njuta av tillvaron.

Om du dessutom bara har några minuter till en pizzeria kan du tillsammans med familjen även käka dagens middag vid nämnda strand, och sedan ligga kvar och smälta skrovmålet. Du hinner prata lite med dina nära och kära. Du kan avreagera dig lite, och få bort lite arbetsrelaterade stressnivåer, genom att kasta macka med barnen. Och du känner hur du slappnar av lite, lite för varje våg som slår in längs strandkanten.

Kort sagt, carpe jäkla diem! Jag tror jag tar med mig en sovsäck nästa gång…

The Big Picture, eller en liten pinsamhet

By | | #Blogg100, Blogdump, Fritid, iPhone
Leave a comment
Några bilder. Bland många andra. Väldigt många andra. För många?

Några bilder. Bland många andra. Väldigt många andra. För många?

Jag passerade en liten… milstolpe i fredags. Och jag har ingen aning om jag ska vara stolt, rädd eller skämmas över det. Visst, jag är väldigt nöjd med att jag passerade den tillsammans med min fru. Det hade känts lite märkligt om det hade varit med någon annan.

Inte för att jag tror att hon skulle ta alltför illa upp. Faktum är, att jag tror att hon inte ens skulle bry sig över huvud taget. Det är faktiskt så illa. Hon skulle inte ägna det en tanke, inte på samma sätt som jag gör. Okej, kanske lite. Jag tror faktiskt att hon eventuellt skulle säga åt mig att ta bort den. Plus några till. Men bara om hon skulle orka bry sig.

Eller om det dök upp på teven. Då hade hon nog härsknat till lite. Speciellt om jag inte tagit bort det efter att hon bett om det. Det skulle bli lite för tydligt även för henne. Om hon brydde sig.

Jag nämnde att det var en liten milstolpe. Inget större, sett till den större bilden. Men siffran är stor. Sex tusen, och mycket mer i megabyte räknat. För trots mina uppoffringar, trots alla backups och migrationer och kopieringar och raderingar så… har jag passerat sex tusen bilder i min telefon.

Summerat tror jag faktiskt jag kan påstå att jag har fler bilder i min telefon än vad min mor tfotograferat. Under hela sitt liv. Det är faktiskt ganska märkligt, men framförallt lite onödigt. Jag har kommit så långt att jag knappast lär gå igenom och sortera bland bilderna jag har, utan bara lägga över dem på en hårddisk eller två.

Så vad föreställer den jubilerande bilden, den som via Apple TV:n riskerar att slumpas fram på teven? Jo, min fru såklart. Smygtagen medan vi renoverar tvättstugan.

Jag tycker hon är snygg i sina snickarbrallor!

Att koppla från världens roligaste jobb

By | | #Blogg100, Arbete, Blogdump, Fritid, Hälsa, Sociala Media
Leave a comment
Bild på en burktelefon

Jag vet, jag har använt denna bild förut. Men… den är ganska talande, om du någonsin försökt använda en sån. Foto av Sebastien Wiertz, via Flickr.com och under licens CC BY 2.0.

Ibland tror jag att jag har världens roligaste jobb. Ibland kan det vara världens jobbigaste, och ibland världens intressantaste. Men det är aldrig, aldrig, aldrig världens tråkigaste. Långt därifrån.

Därtill kommer den extra kryddan att vara den ende i sitt slag. Det innebär att jag måste vara lite bra på väldigt mycket. Den dagliga variationen på frågor jag kan få är fantastisk, och även om jag inte alltid kan leverera på en gång så har jag alla möjligheter i världen att finna svaren. Oftast i alla fall. Det finns det jag hellre bollar över till de som är mera hemma på vissa saker…

Hur intressant, tufft och roligt det än är, så går det inte att komma ifrån hur mycket det ibland påverkar min fritid. När är jag helt ledig? Kan jag vara helt ledig? Kan jag skilja mellan jobb och fritid över huvud taget?

Ja. Det kan jag. Eller, nej. Det går inte. Sanningen ligger lite däremellan. Mycket handlar faktiskt om hur jag hanterar tekniken, och alla de möjligheter som kommer därav.

Vi kan, nästan dagligen, läsa om de som gått i väggen på grund av förväntningarna att hela tiden vara nåbar. Vi hör också om dem som närmast skryter om att de ”nu minsann kommer koppla ner och stanna nerkopplad”. Jag skulle kalla det bortkopplad. Bortkopplad från verkligheten. Men det kanske bara är jag.

Ändå har jag ändå haft en liten fördel. Jag har varit med länge, och har lärt mig att hantera tekniken. Inte låta tekniken hantera mig. Jag vet att många inte tror mig när jag säger så, men skillnaden ligger faktiskt i hur jag hanterar informationsflödet. Och jag tror mig veta när jag ska låta alla små hjälpmedel vara.

Men ikväll har flödet fått dominera. Det har varit en intressant arbetsdag. Långt från tråkig!

Medan begärets skitiga klor sliter min själ

By | | #Blogg100, Blogdump, Comic, Fritid, Hälsa
Leave a comment
Som knark för min hjärna...

Som knark för min hjärna… Nej, det är faktiskt värre än så!

Abstinens är tunga grejer. Och väldigt svår att förstå sig på. Jag… var och handlade idag. Veckohandling ni vet. Lite godis. Ett par billiga filmer. Filmer som jag vet kommer ligga oöppnade alldeles för länge innan jag har möjligt att se dem.

Så köpte jag en sak till. En liten sak. Inget märkvärdigt. Men något som legat och pockat på uppmärksamhet i mitt huvud hela eftermiddagen. Slitit i min själ.

Sirenernas sång för sjömännen är inget mot vad jag känt ikväll. Abstinensen när jag slutade snusa var en fis i rymden i jämförelse. Jag har känns en fysisk lockelse, ett begär, som jag trodde jag släppt för länge, länge sedan. Kanske till och med… vuxit ifrån…?

Inte då. Med all sin underbara styrka slog den till idag. Med all kraft sög den mig till sig, och jag rev alla mina barriärer som med åren byggts upp. Jag lät mig omfamnas helt enkelt. Och nu, när jag är klar, känner jag mig otillfredsställd. Fortfarande sugen. Hungrig!

Det är många år sedan jag kände så här. Å andra sidan var det många år sedan affärernas tidningshyllor kunde erbjuda mig något intressant. För faktum är att serietidningarnas gyllene tidsålder är ohjälpligt förbi. Men jag har hittat ett litet, litet hopp i mörkret.

Jag har precis läst ut nummer två av Litium. Jag kunde inte hålla mig nämnvärt länge efter att jag hittade den i affären, och nu är den redan läst. Med The Wake. American Vampire. Och så en gammal bekanting från barndomen, Constantine.

Varför ska tidningen bara ges ut i fyra nummer? Vad ska tillfredsställa mina nyväckta lustar efter detta? Och varför, varför är jag fortfarande så fäst i tecknade historier i behändigt pappersformat?