
Paradiset på jorden. Ett av flera…
Den förstfödde skulle på fotbollsträning ikväll. Sent dessutom. Så då passade vi andra istället på att åka till paradiset.
Vi har ju ett sådant. Den ligger längs väg 140, förbi Tofta och golfbanan. Men inte så mycket mer. Den ligger där i gränslandet mellan sjö, land, vatten och skog. Vårt paradis. Rucklet i Västergarn.
Just nu är det dessutom syrenparadiset. Alla de vita blommorna har precis slagit ut, medan de lila ligger i startgroparna. Glasbjörkarna runt ikring har däremot stora och färdiga blad, och hela verandan är täckt av ett tunt, tunt lager av pollen. Inte för att det egentligen gör något, trots att den yngste är allergisk mot just björkpollen. Märkligt nog så besväras han inte nämnvärt av det, utan kan leka utan att hindras i sina krumbukter på gräsmattan, bland snöbärsbuskarna eller uppflugen i någon grenklyka.
Vi hann med över en timme i paradiset. Sedan hade den förstfödde tränat klart och vi fick ta oss tillbaka till Västerhejde. Vårt andra paradis. Där vi njuter av vardagen, precis som vi gör i Rucklet.
För… allvarligt talat. Hela ön är ett enda stort paradis just nu. Hela jäkla Gotland!


