Gissa vilket fönster…
Ni har hört det förut. En gång i tiden bodde vi i Vallentuna. Anneli jobbade i Uppsala, och jag på Söder i Stockholm. Det var många, många mil mellan oss.
Nu kan vi faktiskt hinna ses på lunchen. Eller… ses och ses. Just nu har jag fullt upp med Gotlands kyrkvecka, så dagarna är lite intensiva. Och långa. Men då är det ju kul att jag medan jag ändå passerar hustruns jobb, kan skicka ett SMS så hon hinner titta ut genom fönstret så vi kan slänga en kyss till varandra.
Och sedan fortsätter arbetsdagen som förut. Men vi har i alla fall haft lite, lite kvalitetstid. Nästan på tu man hand.
Det var absolut inte bättre förr!