Trädgård plus Mattias = smärta i kubik

Trädgårdsarbete kan vara tungt emellanåt. Faktiskt så är allt trädgårdsarbete tungt. Bortsett kanske från att köra med sittgräsklipparen. Det är faktiskt inte tungt...

Trädgårdsarbete kan vara tungt emellanåt. Faktiskt så är allt trädgårdsarbete tungt. Bortsett kanske från att köra med sittgräsklipparen. Det är faktiskt inte tungt…

På tal om något helt annat (medan hjärnan har fullt upp på annat håll) så har vi haft en trädgårdsdag idag. Det innebär att jag de närmaste dagarna kommer ha träningsvärk. Snälla, tvinga mig inte att röra mig hastigt under dessa dagar…

En rodonodr… rorodonn… en buskjäkel skulle flyttas från en placering som inte riktigt passade, till ett ställe som vi tror kommer bli rena himmelriket för den. Vi fick slita loss buskjä**ln med bilen och några spännband, och sedan dra alltihopa (ja inte bilen förstås) tvärs över trädgården. Dessutom har jag byggt en uppställningsplats åt enkubikstanken som vi ska samla regnvatten i. För att den ska stå stabilt fick jag gräva lite. Och skyffla lite grus. Förresten hann jag med att fräsa potatislandet också…

Som sagt, det kommer göra ont i morgon…

Emotionell baksmälla

Hur går vi vidare nu? Rör vi oss som små ljus i mörkret, eller är vi ljuset som lyser upp?

Hur går vi vidare nu? Rör vi oss som små ljus i mörkret, eller är vi ljuset som lyser upp?

Lider lite av reaktionerna på nyheten från igår. Jag har fått mer input idag, både med- och mothugg, och lite att tänka på i största allmänhet. Trådarna blev långa och mer eller mindre innehållsrika på Facebook. Lite emotionellt det också…

Så… hur anpassar jag mig till mina nya kunskaper och går vidare med livet nu?

Släpp inte in demokratins fiender

Jag skrev av mig på Twitter tidigare ikväll. Men det räckte inte, så därför slösar jag tid med att skriva denna text. Det är ju fan att jag över huvud taget ska behöva göra detta 2017!

Jag skrev av mig på Twitter tidigare ikväll. Men det räckte inte, så därför slösar jag tid med att skriva denna text. Det är ju fan att jag över huvud taget ska behöva göra detta 2017!

Jag blev uppriktigt ledsen över dagens nyhet. Nazister vill ha utrymme i Almedalen. Mitt under Politikerveckan, världens största praktexemplar för demokrati. Det är då som de som hatar demokrati vill få utrymme. Det gör mig ledsen. Och arg!

Det finns ingen anledning till varför de ska få tillgång till denna ynnest. Inte om man värdesätter demokratin. Ja, alla har rätt till en åsikt och jag tillhör dem som kämpar för rätten till detta. Jag vill till och med kämpa för de som själva kallar sig fienden till denna rättighet. Det är deras rätt i ett fritt, demokratiskt samhälle. Men jag vägrar att hålla med dem. Det är min rätt!

Och att delta i Politikerveckan är ingen rättighet. Det är en skyldighet att försvara den demokratiska idén!

Politikerveckan i Almedalen är en fantastisk demokratisk manifestation. Därför ska vi slå vakt om den, och det innebär att vi faktiskt säger nej tack till till våldsextremistiska terroristorganisationer. Bara för att tjänstemän vid Region Gotland inte kan se några regelmässiga hinder, och att polisen inte finner några direkta säkerhetsanledningar att säga nej, så behöver inte arrangörerna säga ja till detta. Det beslutet är Region Gotlands politiska partier att ta. Det är deras rätt som arrangörer.

Det är fan i mig deras skyldighet att besluta om!

Idag nåddes vi av en annan nyhet, att 127 författare tackar nej till Bokmässan i Göteborg. De bojkottar mässan därför att arrangörerna välkomnar ett förlag som stöder och backar upp nazismen. Det innebär att bokmässan utarmas, och jag vill inte att detta ska hända Politikerveckan.

Eva Nypelius och Björn Jansson leder våra två största lokala partier. Alla partier i fullmäktige, som Socialdemokraterna, Centern, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Feministiskt Initiativ och, tro det eller ej, Sverigedemokraterna, har nu möjlighet att ta avstånd från nazism och våldsbejakande terrorism.

Ta den möjligheten. För Gotlands skull. För Politikerveckans skull. Men framförallt för anständighetens och medmänsklighetens skull!

Gå, gick, gått… långt för att vara jag

Thule station under en resa med Gotlands museijärnväg.

Man kan gå långt i sitt liv. Fast ibland är det skönt att få skjuts…

Det enda vi med säkerhet vet, det är att vi inte har en aning om vad framtiden har på gång för oss. Om någon till exempel skulle ha berättat för mig för fem år sedan att jag med jämna mellanrum skulle pilgrimsvandra så hade jag knappast trott dem. Om någon för bara lite drygt två år sedan skulle påstå att jag varje morgon skulle kliva upp i svinottan och ta en rask morgonpromenad, oavsett väder, skulle jag tro att de var galna.

Men dåtidens framtid har omvandlats till dagens verklighet. Jag jobbar på ett ställe där pilgrimsvandringar är en realitet (och en del av företagshälsovården), och en läkare lyckades skrämma upp mig tillräckligt för att åtminstone till en viss del följa hälsorådet. Så framtiden hade verkligen överraskningar beredda för mig.

Sedan är det lite extra roligt att i stort sett de enda gångerna jag inte tar min morgonpromenad är just samma dagar som jag ska pilgrimsvandra. Man måste ju unna sig att skolka lite från plikterna ibland.

Och har man tur får man åka museijärnväg tillbaka samma väg som man just gått…