Associationer uppåt väggarna

Techniclego. Foto Daniel Fridell.

Techniclego. Foto Daniel Fridell.

Det är märkligt hur våra hjärnor kan måla upp bilder, dra egna slutsatser och totalt blåsa oss. Jag menar, om någon säger ”ros”, tänker du då inte färgen röd?

En gammal kompis ringde mig idag. Han är en av dem jag alltid vänder mig till när jag har problem. Speciellt när det gäller Apples produkter. Ibland också med andra frågor, men strular min Mac är han en av två jag kontaktar.

Så när han ringde från Webbhallen och frågade vad jag tycker om 42064, så var det inte helt konstigt att jag försöker komma på vilket nummer Motorolas processorer hade. Nu snackar vi tiden för länge sedan. Innan Steve Jobs berättade om att grisar flög, att det snöade i helvetet och att Intels processorer skulle flytta in i macdatorerna. Så alla ledningarna i mitt hjärnkontor lyckades inte koppla ihop det hela utan att säkringarna gick.

42064… men Motorolas processor började ju på 68… vad var det jag inte förstod?

Rätt polare pratade om ”fel” intresse. 42064 är lego. Tekniklego. Tänk vad fel det kan bli ibland.

Dumma hjärna!

Det enkla blir bara enklare

En medlem av macintoshfamiljen som är en medlem av min familj.

En medlem av macintoshfamiljen som är en medlem av min familj.

Visst var det så. När jag efter tjugo år subtilt övertalande (nåja) fick mina föräldrar att byta ut sina windowsbaserade datorer till Macintosh, så räknade jag med att få ta ett visst ansvar. Det skulle bli till mig de ringde när något inte fungerade som det skulle.

Och så blev det. För, handen på hjärtat, så hade det alltid sett ut innan också. Windows eller Mac OS. Strulade något så har det alltid varit mig de ringt i datafrågor.

Även denna gång. Det verkade som om deras mejl försvunnit när de uppdaterat datorn genom de automatiserade systemet. Mycket märkligt, och eftersom mamma skulle iväg och pappa redan var någon annan stans så kunde jag inte ta något närmare titt.

Men en bärbar dator har den lilla fördelen att den är just bärbar. Så den fick följa med hem till mig, och ikväll skulle jag reda ut vad som var fel med mejlen. Jag hoppades också kunna klura ut varför en uppdatering kunde ta bort deras mejl. Jag vill veta sånt för att förhindra att det händer igen.

Det tog fem sekunder. Datorn var inloggad genom gästkontot. Och där finns inget mejlkonto inlagd…

Se till att vaccinera dig och din gadget…

Det är dags. Det är nu det gäller. Igen. Och igen. Och igen...

Det är dags. Det är nu det gäller. Igen. Och igen. Och igen…

Jag måste erkänna, att det har tappat sin glans. Det är inte längre samma intensiva glöd, inte samma styrka eller… nej. Det är inte längre samma sak.

Vänta lite nu. Det är inte så som att jag nått vägs ände. Jag har inte givit upp eller förlorat mitt kall. Jag föredrar fortfarande äpplen framför fönster eller gröna toalettsophinkar. Det är bara det att jag det senaste året fått prioritera vissa av mina mer nördiga böjelser. Det, och det faktum att vi idag fått version 10.3 och jag inte sitter och tokuppgraderar, betyder egentligen ingenting.

Bland det viktigaste du kan göra, åtminstone när det gäller din hemelektronik, är att uppdatera den när möjligheten kommer. Inte bara för din egen skull. Eller dina gadgets. Utan för din omgivning! Se det som att vaccinera dig. Om dina prylar, din smartphone, din dator, din klocka eller varför inte din bil, är uppdaterad och har de senaste säkerhetsfixen, så slipper dina nära och kära att exponeras för skadlig kod, kapningar och virus. Om du inte vill göra det för din egen skull, tänk åtminstone på andras väl och ve.

Ja, jag kommer uppgradera min telefon med 10.3. Så snart jag kan. Men inte ikväll…

En bild som fastnar

Det är något speciellt med den här. Något läskigt speciellt...

Det är något speciellt med den här. Något läskigt speciellt…

Jag fotograferar ganska mycket. Ibland lite för mycket. Och ibland för lite, men det hönder inte så ofta tack och lov. Ibland tar jag bilder sim jag minns länge, länge. Ibland tar jag bilder jag glömmer bort på en gång.

För en vecka sedan tog jag en lite speciell bild. Egentligen var det inte så mycket med den, en grävskopa som tagit helgledigt. Men… jag fastnar varje gång när jag scrollar igenom mina foton. Det skulle kanske vara för det vackra vädret? Eller för vinkeln rakt framifrån? Eller…

..nä! Det är helt enkelt för det diaboliska verktyget som sitter längst fram istället för en skopa. Den är helt fantastisk!