Fokus har den senaste tiden handlat om farten vad det gäller gotlandstrafiken. Ett viktigt fokus givetvis, och 28 knop är ett minimum för Gotlands framtid. Men infrastrukturministern försöker lura oss!
Catharina Elmsäter Svärd har lyckats väldigt bra och fått oss att fokusera på något som vid det här laget borde vara en självklarhet. För Gotlands framtids skull måste bastrafiken gå i minst 28 knop. Men diskussionen om färjornas hastighet seglade plötsligt upp på agendan när det visade sig att Trafikverket fått i uppdrag(!) att sänka hastigheten på båtarna.
Infrastrukturministern påstår att Gotland måste prioritera. Där debatten först handlade om sänkta priser har hon skickligt manövrerat in oss i den fällan där vi måste slåss med näbbar och klor för att de inte ska sänka farten. Och slåss för denna rättighet ska vi absolut göra. Men i bakvattnet av detta vill de få oss att backa från vårt ursprungliga krav; att göra något åt biljettpriset.
Det är just det som troligen är meningen med hela denna charad.
Turerna om gotlandstrafiken har utvecklats till ett ställningskrig, med Gotland på ena sidan och regeringen på den andra. Det är också ett utmattningskrig, och motpartens mål är att vi ska känna oss ”nöjda” med att få behålla hastigheten på båtarna. Detta endast för att staten ska kunna känna sig generös när de inte gör något åt biljettpriserna.
Men låt oss inte gå i den fällan. Kampen om hastigheten är ett skenmål. Farten och den tillgänglighet den representerar över havet är en självklarhet för Gotlands utveckling. 28 knop är inte förhandlingsbart!
Det är fortfarande de orimliga priserna som staten måste ta ansvar för. Nu! väntar vi till 2017 riskerar priset vara 6 000 kronor eller mer för en familj. Regeringen måste acceptera att både farten och priset är nyckeln till ett Gotland som kan bidra till Sveriges väl. Det går inte att välja mellan sänkt hastighet och lägre priser. Att tvingas välja det ena eller det andra är förödande för Gotland!