Ibland får man en möjlighet att göra något som man aldrig gjort förut. Som att åka till Billund utan barnen…
Det är så otroligt roligt att se ögon som tindrar. Inte bara på barn, utan även på vuxna. Under veckan som passerat har jag haft det stora nöjet att se små och stora barn njuta av att få vara… ja, barn helt enkelt.
En gång om året har jag och några likasinnade en utställning här på Gotland. Och jag skulle vilja påstå att det är en av de mest välbesökta och uppskattade utställningarna på hela året. Vad jag försöker berätta om är den stora legoutställningen på Fenomenalen Sience Center under skolornas höstlov. I år hade vi som huvudnummer skapat en 2,5 meter lång karta över Gotland, och som vanligt fanns det mycket att prata med besökarna om!
Visby, en förvuxen men ändå liten del av Gotland.
Det var tredje året vi ställde ut, och gotlandskartan kommer att leva vidare ett tag till med bland annat en utflykt till Linköping nästa år och Swebricks stora event som genomförs där. Det roliga med utställningen är att se alla barns stora ögon över allt lego, och glimten i de vuxnas ögon för den nostalgitripp vi erbjuder. Och kanske för att de inser att om de här vuxna kan komma undan med att leka med lego i mogen ålder, så finns det väl inget hinder för dem själva?!?
Från ett seminarium om CB, Community Builds, där helheten förväntas vara så mycket större än delarna.
Men inte nog med det. Jag hade verkligen chansen att nörda ner mig ordentligt redan första helgen på lovet. Vi var nämligen några som valde att delta på en nordiskt legoevent i danska Give. Här samlades runt 130 norska, danska och svenska legoentusiaster för ett par dagars erfarenhetsutbyte. Den gotländska delegationen passade även på att hälsa på i Legos fabrik i Billund, för att få kliva in i det innersta where the shit happens!
Det blev en fantastisk helg i Give. Jag var till och med tvungen att ta anteckningar. För under seminariet om bildredigering insåg jag att tipsen jag fick var fullt ut tillämpbara även i jobbet. Jag tänker inte berätta varför, men framöver kommer några legobitar alltid att följa med i fotoväskan för en bättre kvalité på mina bilder.
Mina motståndare i tävlingen. Jag gjorde skeppet och är sjukt nöjd. Men vann, det gjorde jag inte…
Jag hade dessutom turen att få delta i en tävling under lördagens middag. Slumpen valde mig att kämpa mot två andra swebrickare inför alla de övriga deltagarna. Jag är väldigt nöjd med tävlingen även om jag inte vann. Å andra sidan blev vinnaren så otroligt lycklig över vinsten. Jag skulle inte kunnat uppskatta den lika mycket som hen gjorde, och bara därför så vann rätt person.
Även i Give gick det att se hur det tindrade i ögonen på folk runt ikring mig. Lyckliga människor. Glada människor. Barnsliga människor. Men inte en enda omogen människa. Varken i Danmark eller på Fenomenalen.