Det här är jäklar i mig inte mitt fel. Men varför ser jag då ut som rekvesitan till ett populärt spel?
Om jag inte visste bättre så skulle jag rulla ihop mig till en liten hög på golvet. Jag skulle ligga där i fosterställning och frenetiskt rabbla ”Pokémon är farligt. Pokémon är farligt”…
Varför? För att jag ser ut som om jag håller på att förvandlas till en Pokémonboll. Ni vet, röd där uppe och vit där nere. Med en knapp i mitten. Ni ser det, förutom knappen, på bilden här bredvid. Och förresten kan ni vara glada för att allt det vita till största delen är dolt av mina shorts!
Men nu kan jag inte skylla på några japanska mobilspel. Tyvärr! Jag tänker heller inte ta åt mig äran för att ha klantat mig. Det är faktiskt så illa att jag inte riktigt förstår varför jag ser ut som en kokt kräfta. Jag har hållit mig i skuggan i stort sett hela dagen. Dagens sanning!
Jag har hållit på och byggt hela dagen. Jag har blandat cement, kånkat på lecablock och murat i trädgården. Och ta mig tusan om jag inte gjort mitt yttersta för att kunna göra allt detta i skuggan hela tiden. I skuggan av träden, och i skuggan av ett stort parasoll när bladverken tröt. Jag har hållit mig bortom solens strålar. Från elva till arton. Och lunchen åt jag i skuggan av utegrillen.
Jag har, verkligen, gjort allt jag kunnat för att hålla mig i skydd från solens strålar. Till ingen nytta…
Okej, det går ju inte att röra sig på tomten utan att åtminstone sporadiskt vistas i solen. Som när jag hämtat lite grus. Eller gått till bryggarhuset för att blanda lite mer bruk. Och… när jag och frun tog morgonpromenaden vid tiosnåret i morse. Men det borde ju inte räcka för en sådan signalfärg. Eller hur? Eller hur?!?
Så varför bränner det på ryggen så fort jag rör mig, andas eller ens tänker lite för fort? Varför?
Hjälp… Kanske jag håller på att förvandlas till en pokémonboll trots allt!