Satte mig precis vid datorn och insåg att… jag inte tänkt ut vad jag skulle skriva om. Hitintills har det faktiskt varit ganska lätt, med händelser i livet och världen att relatera till. Min i kväll saknade jag den där självklara idén till en text.
Så vad gör man då? Hur kickstartar man sin musa? Hur aktiverar man de små gråa? Den enklaste metoden är trots allt att gå ut på internet. Facebook och Twitter för att vara exakt! Om man inte hittar något att skriva om där så är man så nyhetsskadad som man bara kan bli. Så det fick bli Twitter, och tre sekunder senare blev jag påmind om försvarsöverenskommelsen. Booom! Gotland, försvaret och omvärldshotet. Självklart ska jag skriva om försvarsöverenskommelsen. Kryddat med anekdoter från min egen militärtjänstgöring!
Aktuellts Nike Nylander uttryckte sig tidigare idag. Om särskrivningar. Det var väl jätte bra?
Men… i min jakt scrollar jag lite till i flödet och hittar direkt två andra tweets som fångar mitt intresse. Två tweets (Nike och Wisti) om samma ämne, vilket för dem och mig är ett litet rött skynke i bokstävernas värld. Nämligen dessa förbannade särskrivningar! Som de kan irritera mig…
Det måste vara jätte svårt att hela tiden ann ta att en sta vel se är ett ord i sig, och in te sam an satt för att bil da nå got stort till sam ans.
Hur svårt kan det vara? Lika väl som man lär sig att cykel stavas med c och inte s, eller att och stavas med h medan också stavas med k, så borde det väl vara överkomligt att förstå att det inte heter jätte stor. För att återgå till vad jag först tänkt skriva om, så kan man säga att det är en stor skillnad på försvarshemligheter och försvars hemligheter. Eller som mitt favouttryck när det gäller detta, ”Det är en stor skillnad på en mörkhårig flicka och en mörk hårig flicka”.
Det sistnämnda har hängt med mig hel mitt yrkesliv. Jag kan jäklar i mig också bli en språkpolis!
#Blogg100