Vad är verkligt? Vems liv, vilket liv, mäter vi verkligheten efter. Eller bör vi tänka om?
Jag var och lyssnade på ett seminarium idag, och som gav den där härliga känslan av att jag inte höll med talaren. Ja, jag höll med i mycket av det han sade också, och en hel del var också lite nyheter för mig. Men på ett par punkter kunde jag inte riktigt hålla med honom.
Inte helt oväntat handlade det om teknik och vårt nuvarande… kan jag kalla det beroende?… användande av framförallt mobila enheter. Som med allt annat så är överdriven användning av ondo. Men när det gäller främst mobiltelefonerna har jag lite svårt att se det i svart och vitt. ”50 shades of iPhone” är en titel jag skulle vilja kalla det. För det går att hitta negativa vinklingar till alla positiva yttringar som påtalas. Samt tvärt om. I allt negativt går det att hitta något positivt. Tror jag!
Något som nämndes var exempelvis att mobilerna hindrar folk från att vara närvarande. Hindrar dem från att vara sociala. Hindrar dem från att umgås med sina medmänniskor! Men då vill jag försynt fråga… Från vems position? Vilken ”verklighet” är den rätta? Ja, jag skriver ”verklighet” eftersom vi idag egentligen inte kan hävda att den fysiska verkligheten är den enda riktiga. Det hänger på vilken verklighet du själv utmärkt som den ”riktiga”.
Ärligt talat, verkligheten har varit flyktig i alla tider. Och från en tidsperiod till en annan har man inte kunnat låta bli att skratta åt föregående primitiva tankebanor. Ja, det är snurrigt. Nej, jag tar inte några droger (även om säkerligen flera av de föregående ”verkligheterna” genom århundradena nog gjordes tillgänglig med hjälp av ett och annat). Jag försöker bara kika lite, lite utanför mig själv…
Det finns andra, parallella världar där ute. Inte fysiska, men nog så verkliga ändå. Jag ska ta till det grövsta jag kan, och nämna Kalle (eller Bertil. Namnet är oviktigt). Kalle är mobbad i skolan. Kalle passar inte in. Kalle umgås inte med de andra i sin klass. Kalle är mest bara ute i cyberspace (låt James Earl Gray säga det där sista med sin mörka basröst). Eller på internet. Eller i sin diskussionsgrupp på vinden hos klockaren. Eller med gänget i grottan i skogen. Kalle är inte social (och inte heller hans vänner som han träffar där i grottan/på vinden/internet/i cyberspace).
Nä just det. Han är inte normal. Hans vänner är inte normala (har han vänner? Det har vi inte sett!). Om kalle sedan är den mest citerade, eller tillfrågade, eller omtalade personen i hans grupp, så är han det i den verklighet som är mest relevant för honom.
Ett annat exempel… Lisa (eller Berit. Kom ihåg att det fortfarande inte är viktigt) är väldigt populär i skolan. Aktiv i idrottsföreningen. Alltid sedd, alltid hörd. Men aldrig som sig själv! Fasaden hon skapat finns där eftersom den/hon förväntas vara där. Sina verkliga vänner har hon i grannbyn/som brevvän/per SMS/genom den hemliga gruppen på Facebook. Där får hon vara osäker och ställa frågor, berätta om sitt mörker, visa den hon är!
Jo, ovanstående är som en kass collagefilm. Men ändå. Och omvänt! Människor som i olika forum lever ut sina innersta tankar. Beter sig som svin. Behandlar andra som skräp, eftersom de inte uppfattar den andra ”verkligheten” som riktig. Det är inte riktiga människor på andra sidan tangentbordet/pennan/ridån…
Vad är verkligt? Vad är verkligheten? Vem är verklig? Vi ser idag hur pengar inte längre är verkliga. Det finns ett värde på allt, men pengarna har till största delen gått och blivit virtuella. Förr var byteshandel det enda riktiga sättet att utbyta varor och tjänster. Men det byttes mot valuta, något som egentligen inte var ”verkligt”. Idag kan du skapa valuta direkt i din dator. Bitcoins är en riktig valuta som ”skördas” i din dator, och du handlar både virtuella som verkliga saker med dem. Fastigheters värde är idag något annat än råvarorna den är byggd av eller möjligheterna till att odla på marken där huset idag står.
Att umgås med sina nära och kära via sociala medier är för vissa idag lika verkligt som att deras föräldrar talade i telefon med sina nära och kära. Eller som deras föräldrar i sin tur skrev brev till sina nära och kära. Telegram. Brevduvor… Vari ligger skillnaden? Inget annat än hastigheten och möjligheten till omedelbar respons.
Låt mig ge ytterligare ett exempel. Ett exempel där det fysiska inte längre spelar någon som helst roll. Där ”verkligheten” pågår vid sidan om den ”verklighet” som personen i sig lever i. Jag pratar om en av världens just nu smartaste människor. Stephen Hawkins! Hans fysiska närvaro är obefintlig, medan hans intellektuella är… Oj! Vilket avtryck hans hjärna gör istället för hans fötter!
Vad är verkligt? Idag? Vem är verklig? Måste jag kunna ta på människan för att hon ska vara verklig? Kan vi påstå att det vi ser på teven är verkligt? Jag har aldrig träffat Gry Forsell. Jag har aldrig sett henne. Eller hört. Inte på ”riktigt”. Så kan jag verkligen påstå att hon är verklig för mig? Eller jag för henne? Är hon mer verklig än jag, när jag känner till henne medan hon inte känner till mig?
Vad är verkligt?
Vad som däremot INTE är verkligt är nyheten ”iPadnacke”. Ni har säkert hört talas om iPadnacke. Det är vad barnen (det är alltid barnen som är offren) drabbas av när de hela tiden stirrar på sin skärm. Vare sig det är en padda, mobil eller dator… Eller serietidning. Eller en… bok!?! Just det! Efter att Gutenberg uppfann tryckpressen fick dåtidens foliehattar fnatt och skrek om hur farliga böckerna var. Hur de skulle förstöra barnens fysiken när de bara satt och läste hela tiden. Och om faran i att läsa om sådant barnen inte förstod. Och ögonen skulle bli fyrkantiga av att se på för mycket teve…
Allt, precis allt, orsakar cancer hos vita möss. Allt är farligt i för stora doser. Och allt skapar panik hos dem som har ett moraliska ansvar som är viktigare än alla andras!
#Blogg100