Kort rast under jobbets pilgrimsvandring längs Gotlands kust.
Det finns mycket nytt jag ställts inför sedan vi blev gotlänningar. Miljöer, traditioner, rutiner och annat kan ställa tillvaron lite på kant. Eller bara… lite nytt!
Idag har jag gått en och en halv mil. Allvarligt, det är jättelångt. Åtminstone för mig som knappast gått mer än någon kilometer innan sedan mina militära eskapader inom frivilligflyget. Jag lär ha lite ont lite överallt i morgon.
En annan nyhet var dessutom att promenaden idag inte var vilken promenad som helst, utan en pilgrimsvandring. Det är inte helt ovanligt koncept på mitt jobb om man säger. Men det var första gången för mig och… jag måste erkänna att jag suger på det. Liksom, jag fixar det här med att gå. Det är inte där skon klämmer. Men att samtidigt ha ett ord, eller en mening eller en tanke som ska bearbetas samtidigt som du ska klara av att placera ena foten framför den andra. Bland rötter, stora stenar och en massa små porlande vattendrag. Nix. Det är inte jag!
Däremot att prata med sina medvandrare. Det är lättare. Och förbannat roligt dessutom!
Pro tip: Om du inte kan låta bli att fingra på mobilen lite då och då, får du faktiskt skylla dig själv om du knatar rakt in en gren eller två!
#Blogg100