I helgen kom så äntligen taket på ”mögelförrådet” på plats.
Tack för solen vi fick den här helgen. Jag tjuvstartade lite redan i onsdags då jag och den yngste tog en sväng förbi stugan. Solen såg verkligen ut att få sjön att koka medan den försvann bortom horisonten. Lika fint blev det på fredagen när jag återvände ut med virke och isolering innan jag hastade hem till fredagsmyset. Och idag, efter att ha varit utomhus och lagt nytt plåttak hela lördagen, har jag till och med fått lite färg av marssolen. Go figure!
Tack även för värmen i helgen! Inte för att det var direkt överdrivet varmt, men ändå blev det lite svettigt i lördags emellanåt. Jag fick hela tiden öppna och stänga jackan eftersom det verkligen var ett gränsfall mellan värme och kyla. Svalt i blåsten, hett i lä!
Tack för att hela klanen var på ön igen i helgen! Jag hann visserligen inte träffa vare sig lillasyster och minstebror med familjer, men nu är äntligen föräldrarna hemma efter att ha varit bortresta i sex veckor. På något vis märks det ”inom familjen” när just de inte är hemma.
Tack också för Melodifestivalen i helgen! Jo, som sagt gnäller jag som den värsta surkärringen om och kring Mello. Men som jag bekände igår så fyller den en viss funktion. Och framför allt, den engagerar min familj. Det räcker för att jag ska trivas!
Tack för allt jag fått uppleva och känna den här helgen. Det har varit fantastiskt och jag känner att dessa dagar verkligen användes fullt ut. Mycket hanns med. Mycket blev klart. Nu har vi fått hämta kraft inför en ny jobbvecka!
Däremot kan träningsvärken jag just nu har i gluteus maximus fara åt fanders. Jag klarar ju knappt av att resa mig upp från en stol, än mindre gå framåt utan att se ut som om jag gjort något i byxan!
#Blogg100
