Det idiotiska med clown-hysterin

Bild på en clown och en pojke under ett cirkusnummer

En riktig clown. Som gör det clowner gör bäst, nämligen att roa människor. Här tillsammans med min förstfödde som fick bidra till olåten i ett musiknummer.

Just nu har väl ingen missat clown-hysterin. Vi har ”importerat” en idiotisk nyck som låter massmedia och allmänhet trissa upp varandra till helt fantastiska nivåer. Och precis när jag skriver dessa reder på onsdagskvällen så annonserar P4 och Karlavagnen om att kvällens program kommer att handla om… clownhysterin!

Ironi? Tyvärr inte

Värst har kvällspressen varit. Uppriktigt sagt har de inte gjort annat än spätt på dumheterna, och på något sätt totalt tappat bort sitt uppdrag. De har inte varit objektiva och sakliga, utan snarare agerat bensin… nej, nitroglycerin… på brasan. På något sätt har de odlat myten om att det handlar om spöken och inte om människor med masker. De har ökat människors rädslor och vad värre är, de har bidragit till att framförallt barnan blivit rädda.

Samtidigt, idag, gick det att i radions nyheter höra att media troligen bidragit till de bilbränder som till och från ”blossar upp” (f’låt…). Genom sina rapporter har journalisterna enligt polisen omedvetet fått ännu fler vandaler att uttrycka sig våldsamt. Genom att bränna fler bilar, vid sidan om de bränder som vanligtvis startas för att dölja andra brott.

Ser ni likheterna här?

Media har ett ansvar. Jag säger inte att de ska sluta rapportera om vad som händer i samhället. Vad jag däremot säger att de måste ta sitt ansvar på allvar, och tänka på hur de formulerar sig. Hur de vill att deras läsare ska uppfatta det de skriver eller säger.

Men jag ska inte dra alla över en och samma kam. Om någon reporter som skrivit om clownerna har hanterat detta bra så är det Jack Werner. Okej, han har dragit ner brallorna på pressen och givit dem en ordentlig omgång med ris, så egentligen har han stått på andra sidan om sensationsrubrikerna och manat till medial besinning. Men ändå. Han har kunnat se förbi sensationsjournalistiken och hanterat hysterin på det enda, kloka sättet. Som alla medier borde ha gjort.

Med lugn, vett och sans. Och rapportera sakligt om knäppgökar som gömmer sig bakom gummimasker.

En lite ovanlig onsdagskväll

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn :-)

Från den tid det begav sig då Eva, Thomas och jag genomförde Gotland för Mångfald för första gången. I hällregn 🙂

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har ett intressant jobb! Det är bara det att en del av kopplingarna till mitt jobb kan vara väldigt irriterande. På flera sätt…

För det första… Har ni hört talas om ”tidningsdöden”? Den lilla tilldragelsen påverkar mig i mitt jobb. Inte bara för att jag påverkas som annonsör, utan också för att media är en viktig kommunikationsväg. Oavsett om det handlar om mitt intresseområde privat eller i jobbet. Vad som just nu är irriterande är att det inte finns några enkla svar. Journalistik säljer riktigt, riktigt dåligt just nu. Vi vet varför det händer, men ingen vet hur det ska hanteras.

Jag vet inte heller. Men jag följer det med stort intresse. För det andra… har jag under dagen följt reaktionerna på nyheten om en manifestation i helgen som kommer. En manifestation mot rasism och sexism. Min chef tog upp detta internt redan dagen innan, eftersom han blivit tillfrågad som talare. Och idag tog det fart i ovan nämnda medier när det blev publikt. Men kanska mest tog det skruv på Facebook och Hela Gotlands hemsida. Vi kan säga att den politiska polariseringen verkligen fick fnatt där själva fokuset på vad det handlade om från början försvann. Det har bara fortsatt under kvällen.

Till exempel blev min chef för bara en liten stund sedan hotad över telefon. Bara för att han ska vara med och tala.

Jo, det är irriterande. Och fantastiskt utmanande (bortsett från hotet som bara är rent för jävligt, på ren svenska). Men det finns kanske hopp om att fokuset hamnar där det ska vara. Att politiken kan släppa de skyttegravar de grävt ner sig i under dagen. Alldeles nyss kom chefen med ett uttalande som jag tror kommer röra om i grytan ordentligt, och jag har suttit på första parkett och sett bollen komma i rullning.

Undrar hur tidningarna kommer att hantera detta under morgondagen…

När världen är svart och vit

Nix. The Dark Knight jobbar faktiskt på fel sida. På den mörka sidan. Egentligen.

Egentligen så finns det inte. Jag menar den svart-vita världen. Skalan innehåller nämligen så mycket mer. Så ofantligt mycket mer! ”Fifty shades of Grey” är bara en löjligt lågupplöst version av hur variationsrik världen är. För det går inte att dela upp den i antingen eller. Inte i svart eller vitt.

Bortsett kanske för en sak. Lagen! Jag har säkert fel, och att även Svea rikes lag innehåller nyanser. Men jag har just nu bara en sak framför mig. Och det är att antingen så bryter du mot lagen. Eller så gör du det inte. Du kan inte mixa detta.

Just nu, medan jag skriver detta, så stormar det rejält ute i den gotländska natten. Det är inte bara vinden som röjer runt där ute i mörkret, utan även debatten. Plus ilskan. Hatet. Rädslan! På alla plan. I alla kanaler. Och här har vi absolut något som har flera olika nyanser. Även av brunt tydligen. Men i den här debatten har vi de som lyser med de ljusaste av strålar, och de vars mörker slukar allt i sin närhet. Skuggvarelserna. The dark side!

Du kan inte bryta bara lite mot lagen. Du kan inte välja och vraka mellan paragraferna efter vad som passar dig bäst. Lagen är en skiljelinje där du som person väljer på vilken sida du vill stå. Hjälte eller bov. Tjuv eller polis.

Jag vet att jag under dagen använt en dålig liknelse. Men jag använder den ändå. För jag kan inte beskriva det på annat sätt. Liknelsen handlar om att den gamla seriefiguren Batman inte finns på riktigt. Om han var på riktigt skulle han spöa upp alla medborgargarden eftersom de bryter mot lagen. Men från första gången han gör detta skulle även han bryta mot lagen, eftersom han samtidigt förvandlas till ett enmans medborgargarde. Och då skulle Batman bli tvungen att spöa sig själv.

Antingen är du på rätt sida av lagen. Eller så är du det inte. Du kan inte vara antingen eller. Lagen är inte ofelbar. Men enda chansen att förändra den är att arbeta med den. Inte bryta mot den. Lagen kan fixas. Men du kan inte laga den om du brutit den.

Sorry Bats, men i den riktiga världen skulle Bruce Wayne göra ett bättre jobb än du!

De största töntarna i trafiken

Det töntigaste i gotlandstrafiken måste vara de som har bråttom. För bråttom...

Det töntigaste i gotlandstrafiken måste vara de som har bråttom. För bråttom… Bilden är från Flickr.com av signaturen Mikey under licensen CC BY 2.0.

Läste om att Polisen på ön tycker att gotlänningarna har blivit lite hetsigare, och därigenom sämre, i trafiken. Vilket de mycket möjligt har rätt i. Det är nog det i särklass töntigaste jag upplevt sedan jag återvände till ön. Filbytarna!

Men jag måste vara rättvis och erkänna att jag också gjort det. Planerat min körning. Lagt mig i fel fil för att jag vet att det är effektivare i ett senare läge. Jag har påverkat trafikrytmen på ett dåligt sätt när jag försökt klämma mig in en en fil. För det finns tid att tjäna!

I storstan kanske. Men inte på Gotland. Aldrig på Gotland. Det är det töntigaste jag vet att se filbytarna i aktion längs Solbergagatan i Visby. Det finns liksom inget att tjäna där. Det är försumbart. Löjligt. Töntigt!

Så visst, bilköerna tar verkligen fram det värsta hos biltrafikanterna i Visby. De oootroligt långa köerna. Det måste vara den mest magiska lyckokänslan av dem alla att på en tisdagsmorgon lyckas kryssa sig fram mellan filerna mellan Solbergabadet och polishuset. Att tjäna in tre-fyra bilar genom att köra slalom 400 meter.

Moget. Väldigt moget!