På vift i Smålands skogar

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort...

Att följa vad som händer i världen är inte så lätt. Inte från en båt på Östersjön på väg bort…

Nej, det blev inget bloggande igår. Jag hade fullt upp med att förbereda mig inför arbetsdagen, höstlovsutställningen och danmarksresan.

Jag har inte ens kunnat följa kvällens appleevent, för då satt jag mitt på Östersjön mellan Visby och Oskarshamn!

Men nu är det lite lugnare. Jag sitter i en bil på E22:an och skriver detta på min iPhone, och det känns som om jag hunnit med det jag skulle. Manifestationen för alla människors lika värde är från min horisont redo, med bilder jag tog på några ungdomar utanför domkyrkan. Jag fotograferade dem igår kvälls, och idag fixade jag affischen, annonsen och hemsidan. En kollega fixade dessutom att göra det till ett event på Facebook med materialet jag ordnade åt hen. Jag hann även med att plocka ihop allt som skulle till Fenomenalen inför novemberlovet. Eller Legolovet som jag tror de kallade det. Idag på eftermiddagen åkte allt fram igen när vi färdigställde inför utställningen som börjar i helgen. Och jag tror nog den blir ännu bättre än förra året!

Jag var även tvungen att packa inför resan. Vi är några från Swebrick Gotland, det vill säga några legobyggare i mogen ålder, som i helgen bland annat hälsar på i Legos fabrik i Billund. Vi ska också vara med på ett antal seminarier under ett nordiskt konvent en bit därifrån, så helgen är så att säga räddad.

Snart är vi framme i Brömsebro, där Gotland blev svenskt igen 1645. Och jag har hunnit läsa ikapp mig om vad som var nytt och fräscht från Apples event. Nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och fortsätta svamla med övriga här i bilen…

 

De största töntarna i trafiken

Det töntigaste i gotlandstrafiken måste vara de som har bråttom. För bråttom...

Det töntigaste i gotlandstrafiken måste vara de som har bråttom. För bråttom… Bilden är från Flickr.com av signaturen Mikey under licensen CC BY 2.0.

Läste om att Polisen på ön tycker att gotlänningarna har blivit lite hetsigare, och därigenom sämre, i trafiken. Vilket de mycket möjligt har rätt i. Det är nog det i särklass töntigaste jag upplevt sedan jag återvände till ön. Filbytarna!

Men jag måste vara rättvis och erkänna att jag också gjort det. Planerat min körning. Lagt mig i fel fil för att jag vet att det är effektivare i ett senare läge. Jag har påverkat trafikrytmen på ett dåligt sätt när jag försökt klämma mig in en en fil. För det finns tid att tjäna!

I storstan kanske. Men inte på Gotland. Aldrig på Gotland. Det är det töntigaste jag vet att se filbytarna i aktion längs Solbergagatan i Visby. Det finns liksom inget att tjäna där. Det är försumbart. Löjligt. Töntigt!

Så visst, bilköerna tar verkligen fram det värsta hos biltrafikanterna i Visby. De oootroligt långa köerna. Det måste vara den mest magiska lyckokänslan av dem alla att på en tisdagsmorgon lyckas kryssa sig fram mellan filerna mellan Solbergabadet och polishuset. Att tjäna in tre-fyra bilar genom att köra slalom 400 meter.

Moget. Väldigt moget!

Det finns inget som hemma

Jag är inte den som ärr den, men på sitt sätt hoppas jag att det här var den sista stjärtfenan jag ser på ett tag.

Jag är inte den som ärr den, men på sitt sätt hoppas jag att det här var den sista stjärtfenan jag ser på ett tag.

Äntligen hemma. Jag klagar absolut inte, men åtta resdagar under elva dagar skulle kunna vara tillräcklig i vissa lägen. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt, så just nu ser jag fram emot en lugn helg hemma så jag kan smälta alla intryck.

Det kommer ändå bli lite att göra i nästa vecka när jobbets nya hemsida publiceras…

Pusselbiten som fattas mig på ön

Nyhetsflödet idag var så träffande. Åtminstone för mig, som hittade såväl förhoppningar som ett gott skratt i flödet!

Nyhetsflödet idag var så träffande. Åtminstone för mig, som hittade såväl förhoppningar som ett gott skratt i flödet!

Två fantastiska nyheter seglade idag upp på den gotländska redaktionshimlen. Den ena var politisk och med den följde en stor dos av ironi inbakad i storyn. Den andra hade helt andra ingredienser. Men låt oss börja med den första, för den är värd att upprepa.

Burger King vill till Gotland!

Visst är det fantastiskt? Alltså, jag är helt okej med att käka på Sibylla. Jag har inget emot att ta en burgare på Max. Jag kan till och med, om det verkligen kniper, stå ut med något från Donken. Men Burger King… Yay!

Varför är jag då så exalterad? Jo, för om det var två saker jag kände att jag lämnade kvar på fastlandet och som jag skulle sakna när vi flyttade till ön, så var just möjligheten till ett nödstopp på BK ett av dessa. Det andra… var det ultimata gubbdagiset. Jula!

Jag har saknat dem båda. Vilket på sätt och vis är ett mått på hur nöjd jag är med att ha flyttat till ön. Jag menar, om det är allt jag saknar så kan man ju lugnt påstå att det inte är speciellt mycket. Eller hur? Och nu kommer jag kanske sakna hälften så mycket.

Nyhet nummer två kan inte förvåna någon. Inte om ni känner mig på minsta sätt. Men det ironiska i nyheten är ändå det bästa. Idag skulle infrastruktursminister komma till Gotland för att träffa representanter för Gotlandstrafiken. Jag har ju alltid hävdat att just kommunikationerna gör ön till den känsligaste regionen i Sverige. Det krävs inte mycket för att fastlandet ska förlora kontakten med huvudön, och det är något jag inte tycker att fastlandspolitikerna någonsin tagit på allvar.

Ministern kom aldrig till Gotland idag. Dimman hindrade planet från att landa, så hon fick vända tillbaka.

Åh, ironin i detta är oslagbar!