Beskedet att Destination Gotland tog hem upphandlingen av Gotlandstrafiken 2017-2027 var kanske inte den högoddsare som vissa hoppats på. Att det däremot skulle ta sex månader att avsluta affären med Trafikverket var mer förvånande, framförallt med tanke på att de två konkurrerande anbuden enligt uppgift inte fyllde kraven över huvud taget. Så vad drog ut på tiden? Varför var inte affären avklarad redan i början av året?
För Gotlands del kan vi ändå glädja oss åt att vi känner till vilka båtar och vilken kapacitet vi har att vänta oss. Vi vet även vilka tider båtarna är kapabla till för överfarterna. Men ändå har inte Trafikverket, eller deras uppdragsgivare staten, lyckats tillgodose öns behov eller de gotländska ståndpunkterna. Södra linjen får inga snabba resor och transporter, och inget tyder än så länge på att vare sig person- eller godstransporterna får någon lättning av det extremt höga biljettpriset.
I avtalet mellan Destinationen och Trafikverket, som Hela Gotland kunde presentera, hänvisas det till kravspecifikationen för vilka priser som kan komma på tal. Jag har inte hittat exempel på detta ännu, men med tanke på att den statliga ersättningen ”bara” innebär en höjning på 78 miljoner kronor per år så lär inte priserna ändras. ”Vägpriser” för båtresenärerna verkar ha försvunnit i fjärran, utan allt mer bli en möjlighet för dem som kan betala för sig.
Jag har sagt det förut; Gotlands framtid ligger i snabba, tillgängliga och billiga transporter över Östersjön. Allt annat är att kasta pengarna i sjön! Grattis DG till förnyat förtroende. ”Grattis” Gotland och resenärerna till delvis långsammare och dyrare trafik.
Den senaste tiden har jag pendlat till och från ön mer än någonsin tidigare. Ja, det har till stor del handlat om nöjesresor. Barnen har fått träffa farföräldrarna, och vi har hastat fram och tillbaka för att fira en kär gammal väns svensexa och bröllop.